Ingmar Villqist är namnet på en av Polens mest spelade dramatiker just nu. Egentligen heter han Jarosław Swierszcz och är konstprofessor i Warszawa.

Sin första pjäs, Oskar och Ruth, skrev han för tio år sedan. Nu har den fått svensk språkdräkt av den utmärkte översättaren Lennart Ilke. Oskar och Ruth hade premiär 1998 i en liten by i Masurien men togs snabbt upp av de större teatrarna och vann Grand Prix på teaterfestivalen i Szczecin år 2000. Dessemellan kom nästa pjäs, Helwers natt, som spelades på flera scener både i huvudstaden och flera andra städer, samt i polsk TV. Sedan väntade Düsseldorf, Zürich och Paris.

Flera andra skådespel följde, och Oskar och Ruth hamnade lite i skymundan. Men nu är den här på svenska, och det är bara att se vilken teater som nappar först.

Universitetslektor Maria Ploszewska Paulsson har läst pjäsen, som kommer ut idag.

Ingmar Villqist (Jarosław Swierszcz)
Oskar och Ruth
Ilke Bokförlag 2008

Bokförlaget ILKE har nyligen presenterat en debutpjäs av den för Uppsalas teaterpublik redan bekante Ingmar Villqist (obs! inget ”v” eller ”u”) som trots sitt skandinaviskt klingande namn är tvättäkta polack. Han är sedan länge fascinerad av Skandinavien och av författare som Ingmar Bergman, Henrik Ibsen (”Vildanden”) och P O Enquist – därav hans märkliga pseudonym.

Ingmar Villqist, en av Polens mest spelade dramatiker idag.
foto: Lennart Ilke

Hans riktiga namn är en tungvrickare: Jarosław Swierszcz, född 1960, till yrket konstprofessor. Han debuterade som dramatiker 1998 med pjäsen Oskar och Ruth som han själv satte upp i sin födelsestad Chorzów i Śląsk. Alltsedan dess brukar han själv regissera sina pjäser i Polen.

Ruth och Oskar är ett äkta par i 30-årsåldern som för ett samtal med varandra, ett ganska omaka par: hon är emotionellt instabil, hysterisk, tillhör den tjatiga sorts kvinnor, som ständigt kritiserar och korrigerar sin make, han däremot är det slags toffelhjälte som har en stor dos tålamod och ständigt är redo att tillfredsställa alla hennes infall. Båda makarna genomgår under samtalet olika metamorfoser, de minns (eller rentav fantiserar?) – hon upplever sin passionerade tonårskärlek till en viss löjtnant från Dragonregementet, helt plötsligt ger hon utlopp åt sina moderskänslor, men verkar för det mesta uttråkad av Oskar. Han å sin sida blir lyrisk när han berättar (fantiserar?) om sin stora livskärlek Eulalia, vilket gör Ruth svartsjuk. I del 2 (pjäsen består av 3 delar) förvandlas han till en beslutsam och hjältemodig officer på u-båten ”Karl Gustav Ystern” som deltar i sjöslaget om Pingvinöarna. Denna del är den bästa ur teatralisk synvinkel, full av dramatik och lätt färgad med parodi. Ruth är här än en reporter som skildrar slaget, än en medlem av besättningen. I pjäsens sista scener anknyter Villqist till absurdteaterns tradition och föreställningen slutar i en explosion av energi och högt tempo.

Det skulle vara intressant att se denna pjäs på scenen. Ruths och Oskars roller är så mångfacetterade och ger flera tolkningsmöjligheter. De innehåller en bred skala av känslor (särskilt Ruths).

Maria Paulsson, universitetslektor.

Villqist leker dessutom med konventioner inom teater/filmkonsten och parodierar gärna olika stilar. I hans scenanvisningar kan vi hitta t ex: (Ruth) ”demonisk kvinna, 20-talet”, ”stil: friluftsteater, 30-talet” eller ”i stil med kärleksfilm för unga, 60-tal” osv.

En av replikerna i pjäsen är förbryllande: Tror du att de äntligen ska ge oss något att äta och dricka snart? Detta skulle betyda att hela historien utspelar sig på en sluten anstalt? För ett ålderdomshem är Ruth och Oskar för unga – på ett dårhus kanske? När det gäller Villqist kan man aldrig så noga veta …