Europas enande och fiolen

Publicerad 2012-05-14

Den 16 maj visar Teaterstudio Lederman i Stockholm dokumentären Bronislaw Huberman eller Europas enande och fiolen.

Huberman, född i Czestochowa 1882, var en polsk-judisk violinist, en av de största virtuoserna under första halvan av 1900-talet. Filmen handlar också om Huberman som politiker, samhällsaktivist, författare, lärare, kulturmecenat, filantrop och världsmedborgare.

Han var tolv år gammal när den polske aristokraten greve Jan Zamoyski gav honom en Stradivarius som gåva. Han turnerade i de flesta europeiska länder, Palestina, USA, Kanada, Australien, Mellanöstern och Sydafrika.

Huberman gjorde mycket för att sprida Karol Szymanowskis musik över världen. Tack vare en donation från honom kunde den polska staten köpa in herrgården Zelazowa Wola utanför Warszawa, där Chopin föddes, och göra om den till museum. Huberman gav många välgörenhetskonserter och höll i slutet av 20- och början på 30-talet många föreläsningar om idén om ett förenat Europa.

1932 gav han ut boken Vaterland Europa.

1936 grundade Huberman Palestinska orkestern, idag känd som Israels filharmoniska orkester. Han försåg även sjuttiofem judiska musiker med immigrationspapper och finansierade deras flytt till Palestina, vilket i praktiken räddade dem från en säker död för nazisternas händer.

1933 blev han en av de första konstnärer som tackade nej till en inbjudan att spela i Tyskland. Han skrev:

”Jag är polack, jude, fri konstnär och paneuropé. Med tanke på dessa egenskaper måste jag betrakta nazismen som min dödsfiende. Detta handlar inte om konserter eller judar; det handlar om de mest fundamentala principerna i vår europeiska kultur, om personlig frihet utan kastsystemets och rasismens bojor. Jag kan inte avsluta detta brev utan att ge uttryck för den djupa smärtan hos mig med anledning av de faktorer som tillfälligt har fjärmat mig från Tyskland. Jag upplever denna smärta ännu mer som vän till mina tyska vänner, som tolkare av tysk musik och en person som saknar sin tyska publik mycket.”

Denna fiktiva dokumentär använder arkivmaterial på ett nyskapande sätt.

Arr.: Israeliska ambassaden och Polska institutet i Stockholm i samarbete med Teaterstudio Lederman.

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner