Fantasins spion i verklighetens land

Publicerad 2012-07-14

 Stanislaw Jerzy Lec

Ofriserade tankar. Tryckta och otryckta.
Ellerströms förlag
2012

Idén med aforismer är ju att de ska sätta tankarna i rörelse – och för det behövs den fyndiga, korta snärtiga formen.

Den polske aforistikern Stanislaw Jerzy Lec behärskar både formen och innehållet, och många av hans maximer är spännande även idag. Det är därför väl motiverat att ge ut en samling av hans mest pregnanta och tankeväckande formuleringar.

Urvalet i Ofriserade tankar är gjort av Leonard Neuger, som i inledningen berättar om Lec liv och författarskap. Översättarna är många: Jarema Bielawski, Julian Birbrajer, Anders Bodegård, Irena Grönberg, Tomas Håkansson, Lennart Ilke, Stefan Ingvarsson, Alexander Lindskog, Lisa Mendoza Åsberg, Jan Henrik Swahn, David Szybek och Rikard Wennerholm.

Lec levde under en turbulent tid i Europa. Han föddes 1909 i som son till baron de Tusch-Letz i staden Lemberg, som låg i det kejserliga Österrike-Ungern. Under första världskriget flydde familjen till Wien, men återkom till Lemberg, som nu var polskt och hette Lwów.

Efter skolan pluggade den unge studenten polska och juridik vid universitetet. Han fick sin första dikt publicerad i en Kraków-tidning 1929. Då ändrade han sitt efternamn till det mer polskklingande Lec – som betyder narr på hebreiska (och kastade barontiteln).

Lec flyttade till Warszawa 1934 och publicerade sig flitigt, mest i vänstertidningar. Han skrev också för den politiska kabarén, vilket innebar kontakt med polisen, konfiskering och avstängning.

När Lwów ockuperades av Sovjetunionen råkade Lec vara där. Liksom många andra vänsterförfattare ställde han upp för den nya regimen, men den stalinistiska terrorn gjorde honom mycket försiktig.

1941 kom nazisterna till Lwów. Lec skickades till arbetsläger, flydde till Warszawa och gick med i de kommunistiska underjordiska grupper som anslöts till Röda Armen.

Efter kriget fortsatte han sitt författarskap som poet och satiriker men hoppade av till Israel 1950 med sin familj. Några år senare återvände han till Polen, men sågs nu som förrädare och fick publiceringsförbud. Hans böcker plockades ut ur de polska biblioteken och han fick försörja sig på översättningar.

Men så hävdes publiceringsförbudet och han fick rätt att bo Warszawa igen. Då var han redan igång med de texter som skulle hans mästerverk, aforismerna i Myśli nieuczesane (Ofriserade tankar). De publicerades först i tidningar, senare samlades de till böcker.

Men många av sentenserna föll inte regimen i smaken och kunde därför inte publiceras förrän efter Lec död.

Med sina korta och fyndiga formuleringar definierar han ofta människan som flyende och skissar det eviga eländet runtomkring.

Många av Lec aforismer är allmängiltiga och funkar lika bra idag. Han tycker att vi ska vara sparsamma med optimismen så att den räcker året ut, uppmanar oss att vara realister – och inte tala sanning. Han beskriver författarna som grammatikens illustratörer och poeterna som spioner i verklighetens land.

Andra goda tankekorn är följande:

Var altruist, respektera andras egoism!

Smutsiga händer applåderar lika starkt.

När skvallret åldras blir det till myt.

Man kan blunda för verkligheten, men inte för minnena.

Ofriserade tankar är en liten volym – men här finns mycket att botanisera i.

Gunilla Lindberg

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner