Film och textil har gjort Łódź berömt

Publicerad 2019-11-07
Den gamla textilfabriken Manufaktura i Łódź har byggts om till ett modernt shopping- och kulturcenter. 

Varje stad i Centraleuropa har sin egen karaktär –  Wrocław känns som köpmännens stad, Kraków som kulturens. Toruńs stadskärna bär tydliga spår efter korsriddarna och Gdańsk är i sig en påminnelse om Solidaritets betydelse för kommunismens fall i landet.

Łódź präglades först av textilindustrin – inte för inte har den fått smeknamnet Polens Manchester. Senare tog den berömda Filmskolan över rollen som stadens medelpunkt. Därför kallas staden också HollyŁódź.

Vävstolarna slamrade igång, skytteln rusade mellan de tunna varptrådarna, slagbommarna smällde och ett öronbedövande larm fyllde den gamla fabrikslokalen. I dag är den ett litet textilfabriksmuseum i Łódź, och man kan inte ens föreställa sig hur det lät för halvtannat sekel sedan, när hundratals vävstolar dunkade igång samtidigt och bomullsdammet gjorde luften tung att andas.

Den som har sett Andrzej Wajdas prisbelönta film Det förlovade landet (Ziemia obiecana) från 1974, vet en del om den textilindustri som med hjälp av det naturliga underjordiska vattensystemet gjorde Łódź till en förmögen stad. Mekaniska vävstolar köptes från Storbritannien, bomull från Central-
asien, i fabrikerna spanns och vävdes allt från uniformstyger till de finaste kvaliteter av bomull och silke till tsar-ens arméer och hela den enorma ryska marknaden – Łódź ingick sedan 1815 i Ryssland. 

Ingången till Filmskolan i Łódź, som huserar i ett palats från slutet av 1800-talet.  

Under första världskriget hamnade Łódź under tysk ockupation och textilindustrin gick tillbaka men började återuppbyggas efter 1918 då
Polen återfick sin självständighet och först på 1930-talet blomstrade den på nytt.

I september 1939 införlivades Łódź i tredje riket (dess namn ändrades till Litzmannstadt efter den preussiske generalen Karl Litzmann) och detta hade ödesdigra följder för stadens invånare, hela den judiska befolkningen stängdes in i ett getto och fördes 1944 till gaskamrarna.

Affischer på staketet utanför Filmskolans entré visar en lång rad forna elever.

Efter andra världskriget var Łódź relativt oskadat, medan Warszawa var sönderbombat. Kommunistregimen funderade på att flytta huvudstaden till Łódź och flera regeringsinstituti oner befann sig här under ett par år.

De nya makthavarna satsade på textilindustrin som började blomstra på nytt. Łódź försörjde hela Warszawapaktens armé med bl.a. underkläder.

Mest elegant i Polen

 Textilindustrin fortsatte att gå bra efter 1918 då Polen återfick sin självständighet, och efter andra världskriget syddes uniformer till Warsza-
wapaktens styrkor. Många skräddare sydde också till privatpersoner, och borgarna i Łódź ska ha varit de mest välklädda i landet med eleganta kreationer som sytts upp efter franska och tyska modemagasin. 

Eftersom kommunistregimen efter kriget tänkte flytta huvudstaden till Łódź var det här som stadens stolthet, den internationellt välrenommerade Filmskolan, kom att grundas 1948. 

Centrum i Łódź är huvudgatan, ul. Piotrkowska, en av Europas längsta shoppinggator, drygt fyra kilometer. På ömse sidor om gågatan trängs butiker och restauranger med museer och biografer. Här finns också en rad byggnader från 1800- och 1900-talen, inte minst de som idag används av stadsförvaltningen. De mest spektakulära byggnaderna är de forna textilmiljonärernas påkostade palats. 

Statyer och stjärnor

Här och var på trottoarerna står – eller kanske snarare sitter – statyer av stadens kända kulturpersonligheter – flanörerna kan slå sig ner och ta en selfie tillsammans med storheter som poeten Julian Tuwim och pianisten Artur Rubinstein, båda födda i Łódź. 

Walk of Fame – här får filmens alla giganter en egen stjärna. 

På trottoarerna ser man också stadens Walk of Fame, långa rader av mässingsstjärnor med namn på uppmärksammade personer i film-
branschen. De flesta är polacker men även den svenske fotografen Sven Nyqvist är med på ett hörn. 

Textilindustrin präglar fortfarande staden. Ett andra centrum i Łódź är Manufaktura, textilmagnaten Izrael Poznańskis gamla fabriksområde, idag ombyggt till shopping- och kulturcenter. 

Inte så långt därifrån ligger Księży Młyn (Furstekvarnen) som ägdes av den förmögne Karol Scheibler, också den en imponerande byggnad i rött tegel. När Bulletinen var där pågick en loppmarknad utanför, och en flickkör sjöng patriotiska sånger.

Ett förfallet hus till höger – och dess granne med vackert målad fasad. 

Men andra delar av staden är orenoverade, fina gamla hus förfaller – här fanns många judiska fastighetsägare som under andra världskriget förintades i dödslägren, och det är svårt att fastställa vem som är deras arvtagare. Flervåningshus från olika perioder står svarta av sot och med nerfallen rappning. 

Men polackerna är ett estetiskt folk, i gatlyktorna hänger välskötta blomsterkorgar och många husväggar har förskönats med fasadmålningar, en del av kända konstnärer och på stadens bekostnad. 

Även stadsvapnet – båten – kan i omstöpt form målas på husväggar.

I andra städer brukar man gå och titta på kungliga eller adliga palats. I Łódź finns textilmagnaternas slottsliknande privatbostäder. Kindermans, Herbsts och Poznańskis palatsliknande bostäder är idag ofta gallerier eller museer där man kan se hur de mycket välbärgade bodde och levde för 150 år sedan.

Filmhögskolan

Förutom textilindustrin har Filmhögskolan naturligtvis gjort ett stort avtryck i Łódź. Den statliga och internationellt välrenommerade Film-, Teater- och TV-högskolan (Państwowa Wyższa Szkoła Filmowa, Telewizyjna i Teatralna), är en av stadens tjugoåtta högskolor och grundades 1948. Dess första rektor blev regissören Leon Schiller, som också fått ge sitt namn åt skolan. Här har de flesta av Polens filmarbetare fått sin utbildning – från Roman Polański och Andrzej Wajda över Krzysztof Kieśłowski och Magdalena Szumowska. 

Att Filmhögskolan finns här har gett stan ännu ett namn – HollyŁódź.

Vad ortnamnet Łódź egentligen betyder vet man inte riktigt. Men man har tidigare förknippat det med ordet łódź, som betyder liten båt. Det betvivlas idag eftersom det aldrig funnits någon sjöfart i området – det vatten som finns är visserligen vittförgrenat, men det rinner under markytan.

Text och bild:
Gunilla Lindberg  

Läs också om gettot och Radegaststationen i Tarho Paulssons artikel Fjärran från Piotrowskagatans palats >>


Sök i webb-Bulletinen