Förespråkare av djupgående förändringar är på frammarsch i Polen. De kommande parlaments- och presidentvalen kan komma att medföra ett djupgående skifte i statens inrikes- och utrikespolitik.

Det är en i västerländska medier föga uppmärksammad utveckling som förtjänar en mer aktiv bevakning. Den kan nämligen få stor betydelse för Polens framtid, inklusive den nya medlemsstatens agerande inom den Europeiska Unionen.

Mattias Nowak och Christine Timmersjö analyserar de nationellt orienterade strömningarna i Polen inför valet i september.

Förändringens vindar blåser allt starkare i Polen och i den intensiva valkampanjen inför de kommande parlaments- och presidentvalen lanseras nu idén om den s.k. IV Rzeczpospolita – en fjärde Polsk Republik.

Polens historia uppdelas i den första, andra och tredje Polska Republiken. Första Republiken var den gemensamma polsk-litauiska staten fram till sista delningen 1795, den andra var under mellankrigstiden, och den nuvarande postkommunistiska staten benämns III Rzeczpospolita.

Trots att både demokrati och nationell suveränitet finns i dagens Polen betonar allt fler politiska krafter behovet av djupgående förändringar. Polen anses vara styrt av eliter som har misslyckats med att hantera landets socioekonomiska problem.

Hård kritik av de styrande

Kritiken är hård mot såväl socialdemokrater som högerorienterade politiker med rötter i solidaritetsrörelsen: socialdemokraterna har ett kommunistiskt förflutet och politikerna från Solidaritet har frångått rörelsens grundläggande värderingar.

Båda grupperna pekas ut som ansvariga för en massarbetslöshet på cirka tjugo procent, för omfattande statlig korruption och för ogenomtänkt försäljning av polsk egendom till utländska aktörer. Inte ens legendariska frihetskämpar som Lech Walesa och Adam Michnik undgår skarp kritik.

Många anser nu att det är nödvändigt med en kraftig reaktion mot systemet. Man vill skapa ett nytt Polen som kan hantera förändringarna där de gamla partierna har misslyckats. Ledande drivkraft i denna process är partiet Liga Polskich Rodzin (LPR) – Polska familjeförbundet – som kraftfullt betonar konservativa och patriotiska värden. Enligt aktuella opinionsundersökningar kan partiet räkna med stöd från ungefär femton procent av den polska väljarkåren.

Dödsstraff och patriotism

Kraftfulla förändringar eftersträvas också av det konservativa Prawo i Sprawiedliwo (PiS)– Lag och Rättvisa – som trots en mera moderat hållning ställer sig bakom tanken på en IV Rzeczpospolita. PiS, som har ett än större folkligt stöd än LPR, vill skärpa straffsystemet, införa dödstraff, återuppväcka polackernas patriotism samt förkasta den europeiska konstitutionen.

Liknande idéer sprids av företeelser som ultrakatolska Radio Maria, ungdomsrörelsen Allpolsk Ungdom (Mlodziez Wszech-polska) och en politisk rörelse med det tankeväckande namnet Odrodzenie Polski – Polens pånyttfödelse.

En ”sann” europeisk enhet

Dessa krafter förenas således i konservatism, djup patriotism och EU-skepticism. Man ser Europeiska Unionen som ett hot mot traditionell polsk kultur och mot statens suveränitet. Europas pågående sekularisering är ett angrepp mot den i kristendomen grundade västerländska civilisationen och EU ett stelbent byråkratiskt projekt utan andlig grundval.

Polens nationellt orienterade partier anser att de liberala strömningarna i Bryssels Europa begränsar polsk självbestämmanderätt och bidrar till landets ekonomiska motgångar. De gamla medlemsstaterna anklagas dessutom för att vilja dominera sina ”fattigare kusiner” i öst.

Det är i detta sammanhang som den IV Polska Republiken framställs som ett bättre alternativ. Det nya Polen ska bli ett land med traditionella moraliska principer och patriotisk medvetenhet – värden som finns kvar i landet men har förlorats i Väst. Nu vill man föra in ordning på den nationella politiska arenan och fostra medborgarna i klassisk polsk anda. Den polska konservatismen ska på så sätt bidra till skapandet av en ”sann” europeisk enhet.

Mattias Nowak
Christine Timmersjö