Funderingar som stannar kvar i minnet

Publicerad 2005-12-13

foto: Maria Söderberg. Ryszard Kapuscinski

foto: Maria Söderberg. Ryszard Kapuscinski

Ryszard Kapuscinski
På resa med Herodotos
Översättning Anders Bodegård
Albert Bonniers förlag 2006

Den polske världsreportern Ryszard Kapuscinskis nya bok På resa med Herodotos har just kommit ut på svenska. Han har besökt Stockholm och samtalat med översättaren Anders Bodegård på Kulturhuset. Medierna är fulla av Kapuscinski. Är det motiverat? Javisst!

På resa med Herodotos är en oerhört intressant bok – jag har nu läst den flera gånger, och varje läsning ger nya saker att fundera över. Just det tycker jag personligen är så viktigt när det gäller böcker – eller filmer, konstverk osv. – att de stannar kvar i minnet efteråt. Kapuscinskis böcker gör ofta det, och Resa med Herodotos alldeles särskilt.

På resa med Herodotos

På resa med Herodotos

Kapuscinski berättar längs två parallella linjer: dels om resorna han har gjort, om episoder, känslor, stämningar; dels om sina studier av den antike ”reportern” Herodotos Historia, som den unge reportern fått med sig som reslektyr. Historia betydde undersökning på den tiden, skriver Kapuscinski, och det är precis vad det är. Herodotos är den förste reportern. Han undersöker, lyssnar, reser för att ta reda på vad som har hänt och varför. Han skaffar sig en överblick och berättar vad han har förstått. Herodotos blir en förebild för den unge reportern som så småningom ska bli världsberömd för sina lysande reportage från världens alla hörn.

Som ung reporter hade Ryszard Kapuscinski en dröm: att få korsa en gräns – till att börja med bara till Tjeckoslovakien. Gränsområden i kommunisttidens Polen var ödsliga, tysta ställen som triggade fantasin.

Och han kom snabbt iväg – fast till Indien. Det första han lärde sig var att man måste kunna språk för att kunna tala med folk; det andra att man måste känna det land man berättar om.

Så Kapuscinski satte igång och pluggade, både på resorna och hemma. Efter Indien blev det Kina, Afrika, Latinamerika …

Hela tiden läste han sin Herodotos och lärde av honom. Ibland blir antiken och Herodotos viktigare än samtiden – och för läsaren är det faktiskt lika intressant att läsa om de antika krigen (det var mycket krig redan på den tiden). Kapuscinski refererar vad han har läst och vad han har tänkt. Sedan Herodotos berättat att babylonierna inför hotet om belägring beslöt att alla överflödiga kvinnor skulle strypas – för att maten skulle räcka längre – då funderar Kapuscinski vidare. Hur gick det till? Det måste ha handlat om flera tiotusen kvinnor – var de införstådda med vad som gällde? Fick varje familjefar strypa sin mor, sina döttrar, systrar och andra kvinnor i huset? Stod alla utdömda kvinnor uppradade och väntade på sin tur? Grät de, klagade de?

Gång efter annan borrar han sig in i hur människor måste ha reagerat inför de ofta omänskliga påfrestningarna. Sällan har historien blivit så levande.

Gunilla Lindberg

Läs också Gunnel Arbins referat av mötet med
Ryszard Kapuscinski på Kulturhuset i Stockholm den 14 mars 2006. >>

Läs också Gunnel Arbins minnesord över Ryszard Kapuscinski >>

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner