Fader Wojciech Lemański blir nu tills vidare berövad rätten att förrätta mässor och bära prästdräkten. Det beslutade ärkebiskopen Henryk Hoser. Därmed går konflikten mellan Lemański och Hoser in ett nytt skede, skriver Dorota Tubielewicz Mattsson.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Jag har fått besked om att jag är suspenderad. Men jag har informerat om att jag har för avsikt att överklaga beslutet. Därmed har jag rätt att uppträda som att straffet inte finns, meddelade fader Lemański efter mötet på ärkebiskopens säte i Warszawa.

Beslutet är orättvist och det innehåller en rad juridiska oegentligheter. Mitt första steg blir nu att anhålla om en revidering av dekretet, säger Lemański till tidningen Gazeta Wyborcza.

Ärkebiskopens talesperson Mateusz Dzieduszycki har vid flera tillfällen ”uttalat sig på ett skandalöst och kränkande sätt”. Han har uttalat sig om saker han vet mycket lite om. Hans kompetens ifråga om att bota homosexualitet eller i fråga om den kanoniska lagen är mycket begränsad, konstaterar Lemański.

Jag förblir präst till mina sista dagar, den rätten har jag fått av min kyrka, säger han. Jag har all rätt att uttala mig i medier trots att ärkebiskopens förbud. Jag har all rätt att försvara mig, säger Lemański.

Konflikten mellan ärkebiskopen Hoser och fader Lemański flammade upp på nytt efter rockfestivalen Przystanek Woodstock i juli där Lemański under ett möte med ungdomar talade om kyrkans förstelnade struktur. Innan det blir några förändringar inom kyrkan måste den gamla generationen biskopar först dö ut, sade Lemański.

Enligt kyrkans uppfattning handlar det här om en präst som är ”olydig” mot sin biskop, som inte respekterar den kyrkliga hierarkin, som är envis och somn inte underkastar sig biskopens beslut. En sådan präst kan suspenderas eller till och med lösas från sin prästerliga ed.

Suspenderingen är ett straff som kyrkan kan tillgripa, säger fader Piotr Majer som är expert på den kanoniska lagen från Jahannes Paulus II universitet i Kraków. Det syftar till att ge prästen en chans att ”bättra sig”. Om han envisas med att uppträda på ett ”skadligt och stötande sätt” kan han till och med uteslutas ur kyrkans gemenskap.

Vad har alltså fader Lemański gjort kyrkan för att förtjäna detta? Han har varit en uppskattad själavårdare, älskad och respekterad av församlingsmedlemmar. Han har engagerad sig i den polsk-judiska dialogen. Han har försökt visa att kyrkan kan ha öppnare ansikte och han vill inte fördöma provrörsbefruktning. Han har talat till ungdomen som en människa och inte som en kyrkans hierark.

Visst gick han uttalanden och hans verksamhet stick i stäv mot den katolska kyrkans politik. Men han gav också ett hopp om en mänskliga och mer empatisk kyrka. Nu när han verkar ha förlorat kampen mot den kyrkliga överheten, går vi en ny medeltid till mötes.

Dorota Tubielewicz Mattsson