Handkyssen som maktmedel

Publicerad 2017-04-30

Korrekt handkyss! Nancy Reagan och Denis Thatcher 1988.
Foto: wikipedia.

Ingen har undgått det eviga kyssandet på hand som det ultrakonservativa regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) med sin ordförande Jarosław Kaczyński i spetsen ständigt ägnar sig åt. Det är en gest som, korrekt utförd, syftar till att visa vördnad och respekt. Det är ett tecken på god uppfostran.

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

Vid en korrekt utförd kyss på handen griper mannen kvinnans utsträckta hand vid fingerspetsarna. Han böjer sig vördnadsfullt en smula och berör handryggen med läpparna. Åsynen av hur Kaczyński och hans partikamrater kysser kvinnor på hand har fått mången kvinna att rygga tillbaka med avsky. Dels berör han inte handen med läpparna, dels drar han till sig kvinnans hand och drar den med våld till sina läppar.

Detta är knappast ett tecken på gott manér.

Att kyssa är att beröra. När det handlar om en kyss på handen är en ritualiserad kyss som oföränderligt har två sidor – en aktiv och en passiv. Handkyssen tillhör genom sin ritualisering mer den offentliga än den privata sfären. Den aktiva är kvinnan – som enligt konstens alla regler ska sträcka sin hand. Mannen ska vara den passiva, som ödmjukt tar emot handen och visar den sin vördnad genom kyssen. Detta är ett kroppens språk, en kod som vi måste lär oss och belöningen är en inträdesbiljett till en viss kultur, till en gemenskap som vi därmed blir en del av.

Kyssen som sådan, men även handkyssen, kan också utgöra en signal, ett meddelande. Den kan signalera ömhet och kärlek men även förräderi (Judas kyss) och underkastelse (vanligt i den afrikanska och orientaliska traditionen). Johannes Paulus II hade för vana att kyssa marken dit han kom för att visa ödmjukhet och kärlek. Kyssen formar dessutom de relationer som uppstår mellan personer som involveras i kyssen samt bestämmer graden och karaktären av relationen mellan dem. Man kan alltså säga att kyssen signalerar maktförhållandet mellan personerna. Det hebreiska ordet iad har två betydelser: hand och … makt. Den hand som ger näring har också makten.

Handkyssen är känd sen antiken. Hos Homeros kysser folket sina herrar av tacksamhet för maten, det vunna kriget etc. I Rom förekom handkyssen som en traditionell del av salutatio (hälsning). Diktatorer och senatorer tyckte om att bli kyssta på handen. Man kysste handen på den som gav – mat, pengar, frihet. Därav konnotationen med den livnärande handen.

Handkyssen spred sig snabbt bland aristokratin och det bildade borgerskapet. Nu var det kvinnorna som kyssta på hand (bland männen var det bara prästerskapet som behöll detta privilegium). Kvinnan var ju den som gav liv och näring, därför skulle hon respekteras och behandlas med vördnad. Handkyssen blev en viktig del av savoir-vivre, god uppfostran och världsvana.

Av alla dessa intressanta element tycks PiS ha anammat endast det som handlar om makten. När man iakttar PiS-männens sätt att kyssa på hand kan man inte undgå tanken att respekt och vördnad är det sista det handlar om. De utför en rituell kyss men visar samtidigt tydligt vem som är den aktiva parten i interaktionen, vem som bestämmer spelreglerna och att kvinnan ska underkasta sig såväl mannen som hans spelregler. Denna triviala hälsningsgest, förr så kultiverad och trevlig, har förlorat sin ursprungliga betydelse och karaktär, den har förvandlats till ett maktspel och maktmedel. Ett praktexempel är ju premiärministern, Beata Szydło. Hon blir ju ideligen offentligt kysst på handen av sina manliga partikollegor och själva Jarosław Kaczyński som teoretiskt är henne underordnad. Men alla vet hur maktförhållandet mellan dem ser ut och de otaliga handkyssarna bara bekräftar det. Där finns varken vördnad eller vanlig respekt, tvärtom – de utstrålar förakt och makt.

Det kan naturligtvis vara så enkelt och banalt att de män som är allierade med PiS saknar god uppfostran och inre kultur, de vet helt enkelt inte hur man kysser på hand och varför. Sederna förfaller och vi med dem. Men anstår det ett konservativt parti med ambitionen att vara bättre än alla andra att inte upprätthålla den kultur och tradition som partiet talar så mycket om? Och att inte vara känna till att man i offentliga och yrkessammanhang inte kysser på hand?

Hur det än förhåller sig med PiS insikter om vett och etikett så är det ytterligare en tydlig signal om hur man ser på kvinnorna i det av PiS tänkta Polen. Kan man inte kuva kvinnorna så ska man visa dem vem som bestämmer. Med en handkyss och enligt det persiska ordspråket: ”Om du inte kan hugga av din fiendes hand, kyss den”.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner