I en ny avlyssning är det ett samtal mellan förre presidenten Aleksander Kwaśniewski och parlamentarikern Ryszard Kalisz som publicerats.
Fotomontage, bilderna från wikipedia och Facebook.
Förra sommarens avlyssningsskandal får nu ännu en uppföljning. Den här gången är det den ultrakonservativa veckotidningen Do Rzeczy (Till Saken) som publicerar ett inspelat samtal mellan förre presidenten Aleksander Kwaśniewski och parlamentarikern Ryszard Kalisz, båda vänsterpolitiker. I samtalet antyds att försvarsministern Tomasz Siemoniak skulle vara inblandad i en ospecificerad korruptionshärva.
Kalisz refererar till den militära säkerhetstjänstens chef, Janusz Nosek, och Kwaśniewski beskriver dåvarande premiärministern Donald Tusk som ”rödhårig och hämndlysten”. Samtalet spelades in på det numera välkända restaurangen Sowa i Przyjaciele i Warszawa i oktober 2013 där de två politikerna gjorde det folk gillar mest – att skvallra om andra, göra sig viktiga, äta och dricka gott.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Siemoniak avfärdade insinuationerna som osanna och vände sig till åklagarmyndigheten som nu startar en utredning. General Nosek förnekade att han skulle ha haft bevis för att Siemoniak var korrumperad. Kalisz förnekar också att det skulle ha funnits några bevis. Han har dessutom bett Siemoniak om ursäkt i TVN 24.
Jag anser att Tomasz Siemoniak är en hederlig människa, sade han. Om jag sårat honom med mina formuleringar i ett privat samtal ber jag om förlåtelse.
Kalisz och Kwaśniewski hävdar med all rätt att det var ett privat samtal som spelades in och att det därmed inte ska kommenteras.
Man behöver inte fråga varför sådana publiceringar dyker upp just inför parlamentsvalet. Men man bör ställa sig frågan: Vem tjänar på att det publiceras?
Do Rzeczys chefredaktör, Pawel Lisicki, hävdar att publiceringen är ett genombrott när det gäller att genomskåda de mörka krafterna (under den nuvarande regeringens tid). Jag vet inte vad Lisicki har genomskådat. Jag vet däremot att han frångått den journalistiska regeln om opartiskhet. Lisicki måste varit medveten om att han går någons ärenden. Syftet är uppenbart – att misskreditera försvarsminister Siemoniak (en av regeringens bästa och effektivaste ministrar) och hela regeringspartiet PO (Medborgarplattformen).
Ytterligare två tidskrifter har publicerat samtalet från de två politikernas privata möte på krogen en söndag 2013, ökända Fakt och Super Express.
Som medborgare kan jag inte acceptera åklagarmyndighetens, polisens och säkerhetstjänstens maktlöshet. Först tillåter de att politiker och höga tjänstemän avlyssnas, och sedan kan de inte att förhindra att de illegala inspelningarna används i det politiska spelet, säger Kalisz.
Tidskrifterna avvisar anklagelserna med motiveringen att det ligger i samhällets intresse att publicera materialet och att Kalisz inte vet vad han talar om.
Aleksander Kwaśniewski hävdar till och med att det inte är en slump att de inspelade samtalen publicerats i en viss på förhand bestämd ordning.
Vi vet fortfarande inte vem som styr det hela, vem som bestämde att (förre inrikesministern Bartłomiej) Sienkiewicz skulle komma först, därefter (dåvarande utrikesministern Radek) Sikorski, sedan (EU-parlamentarikern Elżbieta) Bieńkowska och nu Siemoniak. Någon har beslutat detta, sa han i TVN 24 BiS.
En annan politiker, Polska Familjeförbundets tidigare ledare Roman Giertych, har hävdat att det är PiS som ligger bakom, och Kwaśniewski menar att han definitivt skulle ta en sådan möjlighet med i beräkningen.
Det är uppenbart att det handlar om att krossa den nuvarande regeringen och få folk att rösta på PiS, säger Kwaśniewski.
Kommentar
Dorota Tubielewicz Mattsson
Och det är nog ingen tvekan om bakgrunden till att samtalen offentliggörs. De är en del av det politiska spelet och den valkampanj som det nationalkonservativa oppositionspartiet PiS (Lag och Rättvisa) bedriver.
Niohundra timmars samtal finns inspelade, och banden kommer sannolikt att portioneras ut under valkampanjen. De avlyssnade kommer att vara politiker och tjänstemän förknippade med regeringspartiet PO.
Själv kan jag bara förundra mig över att PiS-politiker varken äter, dricker eller pratar med varandra. Och inte går de på restauranger. Slumpen – eller?
