I två decennier har Solidaritetslegendaren Lech Wałęsa tvingats utstå misstankar om att ha varit den gamla regimens informatör, ”agent Bolek”. Nu har IPN, Institutet för Nationens Minne, konstaterat att de ”bevis” man dittills stött sig på tillverkades av säkerhetstjänsten för att kompromettera Wałęsa.

Jan Axel Stoltz reder ut den komplicerade historien.

Omslaget till IPNs kontroversiella
biografi över Lech Walesa

I tjugo års tid, d.v.s. under i stort sett hela det demokratiska Polens existens, har ”TW Bolek” fungerat som en trigger, samtalstonen hettar: Vem var TW Bolek? Har han överhuvudtaget funnits? Och framför allt: Var det Lech Wałęsa som gick under pseudonymen TW Bolek? TW – ”tajny współpracownik”, hemlig samarbetare, en person som utan att vara anställd av kommunistregimens säkerhetstjänst, SB, ändå lämnade informationer.

Efter alla år och efter sex års noggranna undersökningar har IPN-avdelningen i Białystok kommit till den slutsats som befriar Lech Wałęsa från TW Bolek. De ”dokument” – rapporter och kvitton – som tidigare kopplat ihop Wałęsa och Bolek är förfalskningar som SB själv producerat.

I början var allt om inte frid så åtminstone fröjd. I den första fria fackföreningen i Gdańsk – före Solidaritet – hade de verkat tillsammans, Andrzej Gwiazda, Anna Walentynowicz och Lech Wałęsa. I Solidaritet blev Wałęsa ordförande, och Gwiazda blev vice ordförande. I kretsen fanns också bröderna Kaczyński, Lech och Jarosław.

Feltolkat uttryck

Utifrån en feltolkning av ett uttryck som Tadeusz Mazowiecki använde i sin första regeringsdeklaration i augusti 1989 kom begreppet ”gruba kreska” (det tjocka strecket) att betyda eftergivenhet gentemot kommunisttidens ansvariga och medlöpare. Man drog ett tjockt streck mellan då och nu. Bara rent kriminella handlingar från då skulle kunna bestraffas. Det tjocka strecket skulle ge alla en möjlighet att delta i det nya demokratiska Polens samhällsliv.

Gruba kreska var en av orsakerna till den splittring av Solidaritetsrörelsen som rätt snart skulle komma, och med den kom kraven på uppgörelse med det förflutna. Förslag kom om en lagstiftning som skulle genomlysa politikers och tjänstemäns förflutna, en lustration. Wałęsa var president och Jan Olszewski premiärminister, när sejmen i slutet av maj 1992 tog ett beslut, att inrikesministeriet skulle överlämna en förteckning över de höga politiker som under kommunisttiden på något sätt samarbetat med kommunistregimen.

Några dagar senare överlämnade inrikesminister Antoni Macierewicz till partiernas gruppledare i sejm och senat en lista med sextiofyra namn på högt uppsatta politiker, som man i nu nedlagda SB:s arkiv hittat som TW. Med på listan fanns både presidenten Wałęsa och sejmens talman. Efter femton timmar, under vilka polis och militär sattes i beredskap mot en eventuell statskupp, föll Olszewskis regering i en förtroendeomröstning som Wałęsa initierat.

Även om en lustrationsdomstol 2000 friade Wałęsa – han hade inte samarbetat – ville inte ryktena och anklagelserna upphöra. Walentynowicz, Gwiazda och bröderna Kaczyński blev hans bittra fiender. För dem fanns ingen tvekan om Wałęsas skuld, han var förrädare redan 1970.

År 1997 trädde lustrationslagstiftningen i kraft. När någon kandiderade till ett politiskt uppdrag eller fick en högre anställning i offentlig tjänst skulle han/hon avge en deklaration om hon/han eventuellt arbetat för eller haft samröre med den kommunistiska säkerhetstjänsten under åren 1944-1989. En bakgrund i SB behövde inte alltid vara ett hinder. Det som lustrationsdomstolen hade att avgöra var om vederbörande talade sanning eller ljög. Det var lögnen som var brottet. Ett domstolsutslag blev till sin effekt lika mycket en moralisk dom som en juridisk.

När Lech Wałęsa år 2000 på nytt kandiderade till presidentposten avgav han deklarationen, att han inte arbetat eller samarbetat med SB, och lustrationsdomstolens utslag sade, att han inte hade ljugit om detta.

Wałęsa fick offerstatus

År 2000 skapades IPN, Institutet för Nationens Minne, med uppgifter inom dokumentation, forskning och utbildning som rör Polens nutidshistoria åren 1939-1989. Men IPN är också åklagarmyndighet för brott mot den polska nationen. Den kommunistiska säkerhetstjänstens hela arkiv har IPN fått i uppgift att ta hand om, och mycket av IPN:s nutidshistoriska forskning bygger på SB:s arkivmaterial. Den som utsatts för någon form av övergrepp från den kommunistiska regimen kunde få status som offer och därigenom få tillgång till framför allt SB-dokument som rörde henne eller honom. I november 2005 fick Wałęsa status som offer i en sluten omröstning med röstsiffrorna 4 mot 3.

De jämna röstsiffrorna visar, att det inom IPN fanns motstridiga uppfattningar om Wałęsa och hans roll. Jo, förvisso var han utsatt för övervakning och förföljelse från SB:s sida på 1980-talet – vad annat var hans internering under krigstillståndet? Men vad gällde för 1970-talet? I SB-arkiven fanns uppgifter om Bolek. Bolek hade registrerats som TW den 29 december 1970 strax efter varvsstrejkerna och inte avförts ur rullorna förrän i juni 1976. Och visst har Wałęsa i sin bok Hoppets väg (1987) skrivit om polisförhören i december 1970: ”Det är också riktigt att jag inte lämnade denna konfrontation med rena händer. De hade ett villkor: Skriv på! Och jag skrev på. Elva år senare, under krigstillståndet, blev det allmän praxis för nästan alla fängslade. Detta papper, som undertecknades av den som frisläpptes, döptes till lojalka (lojalitetsförklaring).”

Alltmer Wałęsa-fientligt

Men TW Bolek? Nej – om han funnits, så var det någon annan. Dock: Sommaren 2008 hävdade presidenten Lech Kaczyński, att TW Bolek, det var Wałęsa. Och i december samma år publicerade IPN ett vittnesprotokoll från oktober med förre UB-kaptenen Edward Graczyk, som i december 1970 avdelats att ha kontakten med Wałęsa. Graczyk hade i sin dokumentation gett Wałęsa pseudonymen Bolek och gett honom pengar för hans utgifter, men å andra sidan så hade den information Wałęsa gett inte skadat någon person, och Graczyk visste inte heller om detta var underlag nog för att registrera Wałęsa som TW.

IPN har efterhand blivit mer och mer Wałęsa-fientligt. Två av IPN:s unga militanta, Wałęsa-ätande historieforskare, Sławomir Cenckiewicz och Piotr Gontarczyk, kom år 2008 ut med monumentalverket ”SB och Lech Wałęsa. Bidrag till en biografi”, 750 sidor, varav två tredjedelar utgör publicerade dokument. Här råder inte längre någon tvekan, den hemlige samarbetaren med SB är identisk med Lech Wałęsa. En konsekvens för Wałęsa är att hans tillgång till dokument hos IPN blockeras, och hans överklagan behandlas utifrån den procedur man använder mot agenter. En intensiv polemik mellan historiker om boken uppstod i media, där framför allt den mycket välrenommerade historieprofessorn Andrzej Friszke ifrågasatt Cenckiewiczs och Gontarczyks både metoder och slutsatser.

SB fixade  falska bevis

På annat håll inom IPN har emellertid någon bokstavligt börjat titta närmare på de SB-dokument som ligger till grund för Cenckiewiczs och Gontarczyks slutsatser. Av säkerhetsskäl flyttade man över undersökningen från Gdańsk till IPN:s avdelning i Białystok. Det har tagit tid, men efter sammanlagt sex års undersökningar kom undersökningsåklagare Zbigniew Kulikowski strax före jul med beskedet: ”Dokumenten” är förfalskningar gjorda av SB i början av 1980-talet.

Under tiden har också UB-kaptenen Graczyk framträtt i media och tagit tillbaka det mesta av sina tidigare uttalanden om Wałęsa.

SB:s syfte med produktionen av falska dokument var att smutskasta Wałęsa inför omvärlden och förhindra att han skulle få Nobels fredspris. Kopior av de falska dokumenten skickades till norska ambassaden och till norska Nobelkommittén. Så fick ju Wałęsa inte Nobelpriset år 1982 som många tippat utan först året därpå. För två år sen skickade IPN brev om detta till Norge med hopp om att få veta, om den norska Nobelkommittén faktiskt låtit sig påverkas. Svaret låter vänta på sig …

Polen är Polen …

Ska man kunna tro, att skilsmässan mellan Lech Wałęsa och TW Bolek nu är helt genomförd? Kanske befrias Wałęsa också från den andra anklagelsen – att han som president 1992 rekvirerat dokument ur SB:s arkiv och inte lämnat tillbaka alla utan förstört en del för honom komprometterande?

Men Polen vore inte Polen, om inte EU-parlamentarikern och trogne Wałęsa-fienden Jacek Kurski skulle säga:

– Ja, de här kvittona, de var förfalskningar, men det finns andra…

Jan Axel Stoltz