Cyklisten vänder sig om vid anblicken av Victoria Enefors i sin magnifika Jagellonika-dräkt.
Foto: G. Lindberg.

Den polska kungadottern Katarzyna Jagellonika har uppstått på 2000-talet. Först med hjälp av kulturvetaren Eva Mattsson i Uppsala och nu också i Lund i Victoria Enefors gestalt.

Om man promenerar i Stadsparken i Lund och möter 1500-talsdrottningen Katarina Jagellonika ska man inte bli förvånad. Det är Victoria Enefors som luftar den magnifika dräkt som hon skapat efter en målning av den polska prinsessan, som 1562 gifte sig med den blivande svenske kungen Johan III.

Katarzyna Jagelllonika. Målning av Lukas Cranach d y.
Bild från Czatoryskimuseet i Kraków.

Jag tror att Jagellonika gärna skulle ha velat att en polsk kvinna i Sverige arbetade i hennes anda och spred kunskap i Sverige om ländernas gemensamma historia, säger Victoria Enefors. Jag har fått veta att vi är lika långa och att jag är ganska lik henne, och klänningen bär jag för att hedra henne.

Född i Polen 1982 kom Victoria Enefors till Sverige som sjuåring och kom i svensk skola. Under en historielektion fick hon se en bild av Katarina Jagellonika och fascinerades av hennes öde – en polsk kvinna som lämnar sitt hemland och flyttar till ett främmande land, ett öde som liknade henens eget.

När hon för ett halvår sedan insåg att hon idag är lika gammal som Jagellonika var när hon kom till Sverige uppkom tanken på att dels göra en resa i kungadotterns fotspår från Vilnius via Riga och Åbo till nya hemlandet Sverige och dels att sy en kopia av hennes magnifika pärlbesatta sammetsklänning.

Jag tog kontakt med slott där hon bott och med museer för att lära mig hur man syr historiska dräkter, säger Victoria Enefors.

Klänningen består av 15 meter tyg, svart sammet till själva klänningen, dessutom linne till underkjolarna och flera tusen pärlor – i baretten finns 100 och i hårnätet 563 pärlor.

Victoria Enefors rättar till frisyren under den pärlbesatta baretten.
Foto: G. Lindberg.

Jag har köpt något till dräkten på alla de platser där Katarina gjorde uppehåll under resan, säger Victoria Enefors, och på alla platser har jag suttit och sytt på klänningen. Bröstsmycket har jag gjort med hjälp av en guldsmed i Uppsala.

Jagellonikas bröstsmycke har Victoria Enefors själv tillverkat med hjälp av en guldsmed.
Foto: G. Lindberg.

1562, det år när Jagellonika gifte sig med Johan Vasa, bodde det polska hovet i Vilnius och det var därifrån Katarina inledde sin resa, säger Viktoria Enefors. I somras hade slottet i Vilnius en utställning över Jagellonierna, en hel våning med bilder och föremål med anknytning till Polens gamla kungaätt. Jag uppfylldes av en varm känsla, jag insåg att jag hade följt Katarina i 25 år. Jag insåg att jag i år är lika gammal som hon var när hon kom till Sverige. Jag har fått veta att vi är ganska lika och man säger att jag är ganska lik henne.

Samma dag inköptes de första pärlorna till den blivande klänningen.

Fem månader tog det att tillverka den och dess tillbehör. Gymmet, innebandyn och lottakåren fick stå åt sidan, Victoria Enefors sydde tidigt på morgnarna före jobbet och långt fram på nätterna. Även vid de resor hon gjorde till Polen för att besöka platser med anknytning till Jagellonika arbetade hon på sin dräkt – baretten till exempel är tillklippt i Masowsze, broderierna har tillkommit på Vadstena slott, Åbo slott, Kalmar slott osv. och pärlorna fästes på plats i Kraków och Vilnius.

Victoria Enefors i Lunds stadspark.
Foto: G. Lindberg.

Det var viktigt för mig att få allt klart till den 30 september – den dagen 1568 utropade Johan III sig till kung av Sverige och då blev Katarina Jagellonika landets drottning, säger hon. De ligger båda begravda i Uppsala domkyrka och jag försöker komma dit någon gång i månaden och lägga blommor i de polska färgerna rött och vitt på hennes grav.

Victoria Enefors har ställt samman en föreställning om den polska kungadottern som i mitten av 1500-talet blev drottning i Sverige.

Jag vill berätta om henne, om hur det är att vara polack och katolik i Sverige, om vilka förväntningar man har på sig att inte förlora sin identitet. Första framträdandet var helt nyligen hos en Rotary-förening i Skåne. Och jag hoppas att det inte ska vara det sista, säger Victoria Enefors.

Text & bild
Gunilla Lindberg