Johannes Paulus II var Polens stolthet

Publicerad 2005-06-10
Foto: OKF <br />Den bortgångne påven, Johannes Paulus II

Foto: OKF Den bortgångne påven, Johannes Paulus II

Av Gunnel Arbin

När den Karol Wojtyla, nyvald påve, hälsade folkmassan på Petersplatsen sade han:
– Jag kommer från ett land långt borta.

Och Polen var då verkligen ett fjärran land präglad av ett samhällssystem som folket inte självt hade valt. Trots regimen som många ville beteckna som en ockupationsmakt levde dock den katolska kyrkan stark i Polen och grannlandet Litauen. Visserligen mördades flera präster och ännu fler fängslades, men att försvaga kyrkan på samma sätt som i Sovjetunionen gick inte. En av orsakerna var att kyrkans överhuvud befann sig i Rom och inte som patriarken i Moskva.

Avlyssnad av säpo

Men samarbetsmän saknades inte. Helt nyligen har avslöjats att dominikanen fader Konrad Helmo, i många år föreståndare för det polska pilgrimshärbärget i Rom, ända sedan 1969 rapporterat om Wojtya för den polska kommunistiska säkerhetspolisen. Prästen förnekar givetvis uppgifterna men hans röst har identifierats på ett band.

Det är också ett vittnesbörd om hur betydelsefull Karol Wojtya tidigt blev i sitt hemland. Och det var inte första gången han var uppmärksammad av en förtryckarregim. Bara 19 år fick Karol, som av familj och kamrater kallades Lolek, leva i ett fritt land. Han föddes den 18 maj 1920 i Wadowice utanför Kraków som son till en pensionerad officer och uppfostrades gammaldags strängt och varmt katolskt av fadern, sedan modern dött när pojken var bara nio år gammal. I Wadowice var på den tiden en stor del av befolkningen judar och Karol hade många judiska skolkamrater. Därför delade han aldrig heller den tyvärr kraftigt utbredda polska antisemitismen.

Så småningom flyttade fadern med sina bägge söner till Kraków och Karol började studera polska vid det anrika Jagellonska universitetet. Han var framstående amatörskådespelare och har också själv skrivit två skådespel. Närheten till Tatrabergen innebar att han ägnade sig åt bergsklättring och skidåkning. Som akademisk lärare tog han gärna med sig sina studenter upp i bergen. En polack som jag intervjuade i Lund berättade med stolthet att han som deltagare i dessa expeditioner kritiserat Wojtylas predikningar.

Men innan Wojtyla kom så långt hade han gått igenom hårda prövningar under den tyska ockupationen, då både hans far och äldre bror dött. Eftersom inga polacker fick ägna sig åt högre studier, arbetade han i ett stenbrott och en kemisk fabrik och blev på så sätt den förste påve i modern tid som varit kroppsarbetare. Kanske var det därför som hans första tidningsartikel i den katolska tidskriften Tygodnik powszechny 1949 handlade om de franska arbetarprästerna.

Underjordiska studier

Men liksom många andra polska intellektuella studerade Wojtyla 1942–45 vid ett underjordiskt universitet – i hans fall Teologiska fakulteten vid Jagellonska Universitetet. Genom att gömma sig i en källarvåning i Kraków undgick han de razzior som tyskarna då och då genomförde på stadens gator. En svensk journalist har påpekat att påvens förbud mot aborter och dödshjälp säkert har sitt ursprung i det totala förakt för mänskoliv som han fick uppleva under den nazistiska ockupationen.

Ett år efter kriget vigdes Wojtyla till präst av kardinal Adam Sapieha. Han läste teologi i Rom och blev församlingspräst i en landsförsamling utanför Kraków och sedan i själva staden. Han blev prefekt och studenternas själasörjare. 1948 blev han teologie doktor och började föreläsa i filosofisk etik vid Katolska universitetet i Lublin.

Men det var tydligt att Wojtyla skulle göra karriär inom kyrkan. 1958 blev han hjälpbiskop och sex år senare ärkebiskop i Kraków. 1976 utnämndes han till kardinal men fortsatte atts om tidigare paddla kajak och åka skidor med sina icke-prästerliga vänner.

När Wojtyla valdes till påve efter Johannes Paulus II hastiga död var det första gången på 456 år som en icke-italienare besteg Petri stol. Redan från början valde han som tema för sitt första budskap vid sin installation: Var inte rädda! Öppna dörren för Kristus!

Och den Helige Fadern tog genast itu med att öppna den katolska kyrkans dörr för andra samfund och religioner. Som den förste påven någonsin besökte han synagogan i Rom, talade inför 50 000 muslimer i Kairo, mötte den ortodoxe patriarken i Konstantinopel och gjorde visit i katedralen i Canterbury och den protestantiska kyrkan i Rom. Han reste oförtröttligt till det ena landet efter det andra, Mexiko, Kuba, Bosnien, Rumänien, Israel, där han förrättade bön vid Klagomuren i Jerusalem.

Grekland, Syrien och Ukraina och USA var andra viktiga resmål. 1989 besökte han de nordiska länderna. I Sverige firade han en ekumenisk mässa tillsammans med dåvarande ärkebiskop Bertil Werkström i Uppsala domkyrka. Ett vittnesbörd om Johannes Paulus ekumeniska inställning är också de unierade präster och biskopar (de östeuropeiska och orientaliska kyrkor som erkänner påven som sitt överhuvud) som officierade vid jordfästningen på Petersplatsen. Bland deltagarna märktes också både rabbiner och imamer, en otänkbar syn vid tidigare påvebegravningar.

Besöket i Polen

Med avsikt har jag till sist nämnt påvens besök i hemlandet. Det första skedde 1979 och innebar ett stort lyft för hans landsmän som kom i hundratusental till hans friluftsmässor. I själva verket anses påvens diplomati verksamt ha bidragit till att järnridån rostade sönder i slutet av 1980-talet.

Ett svårt slag var det attentat som den 13 maj 1981 nästan kostade påven livet. En turk vid namn Mehmet Ali Agca sköt mot Johannes Paulus som Popemobile”. En stor del av påvens tarmar fick opereras bort och han återvann aldrig fullständigt sin hälsa. Det hindrade inte att han två år senare besökte Agca i fängelset i Rom och förlät honom.

Gunnel Arbin, journalist med Östeuropa som specialområde.

Gunnel Arbin, journalist med Östeuropa som specialområde.

Men den öppna bilen fick efter detta ett tak av plexiglas.

Sista resan

Påvens sista resa i augusti i fjor gällde Lourdes i Frankrike, där vallflickan Bernadette Soubirous 1858 fick den första visionen av jungfru Maria och senare grävde fram en källa, vars vatten anses vara undergörande. Detta resmål är också signifikativt för den starka Mariafromhet som kännetecknade den framlidne påven och som också är typisk polsk. Maria är Polens drottning och Johannes Paulus valspråk var:
Totus tuus, Maria! Helt och hållet din, Maria.
Ett M bredvid ett kors prydde också hans enkla kista av cederträ.

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner