Få vet, och ännu färre minns, att det vid jultid 1981 fanns en förelöpare till de Domkyrkans ekumeniska strävanden som nu når sin höjdpunkt med påven Franciskus besök. I kryptan hölls då det som då beskrevs som den första katolska gudstjänsten sedan Reformationen, skriver Jan Axel Stoltz och Józef Lebenbaum, båda aktiva i Stödkommittén för Solidaritet i Södra Sverige på 1980-talet.

På en utställning om Solidaritet i Stockholm 2003 visades bilder, artiklar och affischer från 1980-talet. Upp till vänster syns en bild av de hungerstrejkande i domkyrkan 1981.
Foto: Jan Axel Stoltz.

Måndagen den 31 oktober 2016 skriver in sig i Lunds och dess domkyrkas historia: en romersk-katolsk påve i en kyrka som inte varit katolsk sedan Reformationen, en romersk-katolsk påve som deltagare i en ekumenisk gudstjänst i den lutherska domkyrkan.

Få vet, och ännu färre minns, att det vid jultid 1981 fanns en förelöpare till de Domkyrkans ekumeniska strävanden som nu når sin höjdpunkt med påve Franciskus besök. I kryptan hölls då det som den gången beskrevs som den första katolska gudstjänsten sedan Reformationen.

Luciadagen det året hade Polens kommunistiska regim förklarat krig mot den egna nationen i ett försök att krossa den unga demokratiska och fackliga oppositionsrörelsen Solidarność/Solidaritet. Polen var i krigstillstånd, och världen var i chock. Direkt efter ett protestmöte på Stortorget i Lund gick en grupp huvudsakligen unga, polska invandrare till Domkyrkan för att i vapenhuset påbörja en hungerstrejk i protest mot krigstillståndet och i solidaritet med de fängslade och förföljda i Polen. Efter kontakt med biskop Per-Olof Ahrén och domprost Bengt Åberg hade de strejkande fått Domkyrkoledningens tillstånd att genomföra hungerstrejken och att i samband med den samla in pengar till ett icke-kyrkligt ändamål (De insamlade pengarna, ca 26 000 kr, bekostade den 26 januari 1982 en av de första transporterna humanitär hjälp till internerades familjer och tryckeri- och annan utrustning till underjordiska Solidaritet). På väg ut ur Domkyrkan efter gudstjänsten söndagen den 20 december var det knappast en enda besökare som passerade utan att stoppa en slant i insamlingsbössorna och/eller skriva på utlagda protestlistor.

De hungerstrejkande tog initiativ till och fick Domkyrkoledningens tillstånd att låta genomföra en katolsk gudstjänst i Domkyrkan för dem som strejkade och för de förföljda i Polen. Gudstjänsten kom till stånd, i kryptan, och leddes av fader Pierre från de dominikaner som då levde och verkade vid dåvarande katolska kapellet på Råbygatan. Deltagare var katoliker och lutheraner, och den ekumeniska karaktären stärktes av att en judisk deltagare läste bibeltexten. Gudstjänsten sågs som en sensation och var sannolikt den första katolska gudstjänsten i Domkyrkan sedan Reformationen. Domkyrkoledningens beslut var inte okontroversiellt. Protester mot att släppa in en katolsk präst för att hålla katolsk gudstjänst hördes också från Domkyrkan närstående kretsar.

Svenska Kyrkan och Domkyrkan i Lund fortsatte att stödja de förfölja i Polen. Inför ettårsdagen av krigstillståndets införande lade polska oppositionella ut kors byggda av granris framför kyrkorna i Polen. Korsen förstördes systematiskt av polsk säkerhetstjänst bara för att omedelbart byggas på nytt natten efter. Ur gruppen hungerstrejkande hade det i Lund bildats en stödkommitté som föreslog ärkebiskop Olof Sundby en solidaritetsaktion från Svenska kyrkan med utläggande av liknande kors framför svenska kyrkor. Ärkebiskop Sundby svarade, att han stödde idén men inte hade makt att bestämma över sådant som stiftens biskopar hade inom sitt kompetensområde. Men han förde tanken vidare till biskoparna.

I Lund lades ett stort kors framför ingången till Domkyrkan tillsammans med polska flaggor. I samband med gudstjänsten söndagen den 12 december 1982 berättade domprost Åberg om korset, om varför det fanns framför Domkyrkan, och uppmanade gudstjänstbesökarna att efter gudstjänsten samlas runt korset, vilket också skedde.

Humanitär hjälp och annat stöd till förföljda och oppositionella i Polen kom också från annat håll. Däremot genomfördes ingen annanstans i världen liknande eller motsvarande solidaritetsaktioner som de tre med anknytningen till Domkyrkan i Lund: hungerstrejk, katolsk gudstjänst i luthersk kyrka och grankors framför kyrkorna.

Jan Axel Stoltz och Józef Lebenbaum