Krakóws ockupationshistoria i Schindlers fabrik

Publicerad 2011-04-13

Besökaren idag går samma väg genom järnvägstunneln som en gång gettoinvånarna på väg till arbetet i Schindlers fabrik.

 

Ett historiskt skeende har tid och plats.
Det historiska skeendet görs till film.
Filmen spelas in på den geografiska ort, där den historiska händelsen en gång inträffade.
Filmen blir en världssuccé.
Tittarna vill besöka platsen för händelserna.
Besöken förändrar platsen.
Verklighet görs till film.
Filmen förändrar verkligheten.

Zablocie hade fortsatt att vara ett halvt nedgånget fabriksområde för småindustri i utkanten av stadsdelen Podgorze i Kraków om inte för filmen. Om inte filmen, så hade Zablocie inte fått se ett par av sina uttjänta fabriker förvandlas till konstgallerier och museer. Och filmen? Ja, förstås ”Schindler´s List”. Här på ulica Lipowa 4 låg Oskar Schindlers emaljfabrik. Dit hämtade han till jobb i fabriken sammanlagt ca 1100 judar från gettot strax intill och från koncentrationslägret Plaszów tre kilometer längre bort. Därmed räddade han dem undan Förintelsen. Och i fabriksbyggnaderna som ligger kvar spelades viktiga scener av filmen in.

Schindlers kontor.

Före Schindler´s List visste ”ingen” i Kraków något om emaljfabriken på Lipowa 4. Det var när bussar med utländska turister ville besöka fabriken, som Kraków insåg att här fanns något som kunde bli en turistattraktion ur stadens historia. För bara några år sedan kunde man kliva rakt in genom porten, upp för den långa trappan som var central i flera scener i filmen och längst upp skriva sitt namn i den besökarbok som lagts ut i det rum som då förmodades ha varit Oskar Schindlers kontor.

Sen juni i fjor är det annorlunda. Tre års arbete och 3,7 miljoner euro har gjort om kontorsbyggnaden mot gatan till en avdelning i staden Krakóws historiska museum med den permanenta utställningen Kraków under nazistisk ockupation 1939–1945. Det är en utställning om Kraków och dess invånare, med polacker, judar och de nazityska ockupanterna som tre huvudelement.

´Upprättande av ett judiskt boendedistrikt i staden Krakow´

Utställningen är mycket modern till sin konstruktion, utformning och disposition. Den använder sig mycket av multimediala möjligheter men inte till överdrift. Historien insceneras eller teatraliseras. Besökaren deltar i en historieinstallation. Man känner att man nästan kan ta på och röra vid historien med alla de föremål och artefakter som både finns i rummet och löper förbi på bildskärmar. Utställningen skiljer sig fördelaktigt från Warszawas ”stolthet”: Museet över Warszawaupproret. Ut från Warszawamuseet gick jag med upplevelsen av att en stund ha befunnit mig i ett krigiskt kaos, men om jag ville lära mig mer måste jag gå till böcker. Krakówutställningen riktar sig till både känsla och tanke. Den är kronologisk och har mer av didaktisk karaktär. Inte ens efter flera timmars besök känns den tröttande.

Vid porten till Schindlers fabrik - bilder på de räddade 1100 judarna som arbetade i fabriken.

Besökaren leds som i en labyrint från 1939 och fram till krigsslutet genom platser och händelser, privata och offentliga, individuella och kollektiva. Ena stunden är man på torget, senare på järnvägsstationen, i en spårvagn, i en lägenhet i gettot, mot slutet av kriget på gatan och möter Röda armén. Man följer ett händelseförlopp på datorskärmar, en av de bästa presentationerna är en videoanimering av ockupanternas förflyttningar med förändring av kartbilden beledsagade av radioinslag från varje tidpunkt.

En annan illustration: tidigt leds besökaren in i föreläsningssal nr 56 på Jagiellonska Universitetet med delvis originalmöblering. Den 6 november 1939 hade universitetets professorer kallats dit för att höra en föreläsning av Gestapoofficeren Bruno Müller. Vi får höra Müllers tal och se hur 183 professorer förs bort i denna Sonderaktion Krakau.
En av skaparna av utställningen, historikern och lektorn i judaistik,
Edyta Gawron berättar om ett dilemma: Hur skulle man visa nazistiska symboler utan att det skulle få drag av reklam eller propaganda? När det gällde hakkors, så löste man det genom att stenlägga ett golv med hakkors. Symbolen hakkorset visades, men den fick hamna under besökarnas fötter.

Kartan visar hur Polen delades mellan Nazityskland och Sovjet.

Central i utställningen i Schindlers fabrik är förstås Oskar Schindler själv och hans räddningsaktion. Det rum som man tidigare trott ha varit Schindlers kontor visade sig i stället ha varit kontorets reception. Det har idag inte kvar något av sin ursprungliga inredning. Här presenteras Schindlers biografi, Deutsche Emailwarenfabriks historia och berättelser av personer som arbetat i fabriken. Schindlers kontor fanns i rummet intill. Här har konservatorer hittat och restaurerat en Europakarta med tyska namn på Europas städer. Framför den står ett tidsenligt skrivbord, visserligen inte Schindlers ursprungliga. Mitt i rummet står en installation i form av en glaskub öppen i mitten. Kubens väggar är fyllda av emaljprodukter och halvfabrikat. I dess mitt står metallcylindrar med namn på de 1100 judar som Schindler räddade ingraverade, och rummet fylls av berättelser av överlevare.

Utställningen avslutas med ”Rum för Dina val”, en plats för reflektion och eftertanke. I en svart och en vit bok kan besökaren läsa om de moraliska val Krakówborna ställdes inför under ockupation och krig. I den svarta boken läser man om Volksdeutsche, om quislingar, om kollaboratörer, om angivare, som lämnade ut polacker eller judar till tyskarna. I den vita boken läser man om människor som hjälpte utsatta, som med risk att förlora sitt eget liv gömde judar, gav dem mat, skaffade ”ariska” dokument åt dem. Syftet med de två böckerna är att få besökaren att tänka efter: Hur skulle jag själv bete mig i motsvarande situation?

Text och bild:
Jan Axel Stoltz

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner