Jacek Kuron, den kontroversielle polske statsmannen, har gått ur tiden. Gunnel Arbin tecknar hans porträtt.

Han började som kommunist, men spelade sedan en viktig roll inom KOR, Kommittén för arbetarnas försvar, som bildades efter kravallerna i Radom 1976. Han blev rådgivare till Solidaritet och startade soppkök till de hungrande under marknadsekonomin första hårad år efter kommunismens fall. Jacek Kuron var aldrig rädd att väcka uppmärksamhet. Redan som liten pojke hemma i Lwów gjorde han skandal på Stadsteatern genom att störta in på scenen när den elake trollkarlen stoppade huvudpersonerna i sin säck.

En annan gång, det var i början av 1990-talet, kallade den karismatiske statsmannen Jacek Kuron öppet en kommunistisk sejmledamot ”Herr plit”. Kuron kände i honom igen en fångvaktare som inte lade sig i när medfångar sökte våldta honom. Ännu minns jag uppståndelsen när ledamöterna kom ut i foajén efter detta stormiga sammanträde.

Jag träffade Kuron flera gånger och kom att se såväl hans goda som dåliga sidor. Man kan gott kalla honom för en politisk primadonna med stor charm – som han dock kunde stänga av när han så ville. Han köpte mig en gång en stor bukett rosor men vägrade att säga något väsentligt när jag skulle intervjua honom inför parlamentsvalet 1993. Då var han social- och arbetsminister, en post som passade honom mycket väl, eftersom han alltid var intresserad av hur den enskilda människan hade det.

Startade soppkök

I linje med detta engagemang startade han soppkök för dem som led nöd i Polen under den begynnande marknadsekonomin. Soppan döptes raskt till ”kuroniówka” och pressfotograferna älskade att plåta ministern i stort vitt förkläde och kockmössa när han själv slevade upp soppan ur en stor kittel. Han startade också SOS-fonden för socialt arbete.

Jacek Kuron var en modig man. Liksom många andra unga efter världskrigets katastrof trodde han att kommunismen skulle kunna skapa ett mer rättvist Polen. Som den handlingsmänniska han var engagerade han sig med kraft i den kommunistiska ungdomsrörelsen ZMP och ledde bl.a. marxistiska kurser på Warszawas stålverk.

Han startade också Walter-scouterna, som uppkallades efter den pseudonym som general Karol Swierczewski* använde i spanska inbördeskriget.

Träffade Gaja på scoutläger

På ett av deras sommarläger träffade han den flicka som så småningom skulle bli hans livs stora kärlek och hans hustru. Grazyna eller som Jacek döpte henne till, Gaja.

Gaja delade hans intresse för ungdomsarbete. Hon väntade också troget på honom under alla hans fängelsevistelser. Hennes död i interneringsläger under undantagstillståndet var en sorg som Jacek Kuron aldrig kom över. I sina memoarer Mitt Polen. Till och från kommunismen (finns i svensk översättning **) skriver han om sin förtärande saknad efter Gaja i cellen.

Jag minns en minnesgudstjänst över Grazyna Kuron som jag bevistade i Barnet Jesus-kyrkan i stadsdelen Zoliborz i Warszawa en höstkväll 1989. Den leddes av församlingens kyrkoherde Roman Indrejczyk, som en gång samlat Solidaritets högsta organ, Landskommissionen, till sammanträde i kyrkan. Kommunistiska hemliga polisen vågade nämligen aldrig tränga in i kyrkorna. I gengäld försökte någon sätta eld på kyrkan, som dock i huvudsak klarade sig. På tidningsbilder från Kurons begravning kände jag igen Indrejczyk, en av de mest liberala katolska prästerna i Polen.

Rådgivare i Gdansk

Som ledande intellektuell spelade Kuron en viktig roll inom KOR, Kommittén för arbetarnas försvar, som bildades efter kravallerna i Radom 1976, och sedan i Solidaritet. Orsaken till att upproret i Gdansk 1970 misslyckades var sannolikt att de intellektuella och arbetarna inte slog samman sina ansträngningar. När strejken i Gdansk bröt ut i augusti 10 år senare, var Kuron en av de rådgivare som snabbt begav sig till varvet.

Gunnel Arbin är journalist med särskilt intresse för Polen.

Sedan var han oavbrutet verksam under de 14 månader som Solidaritet tilläts verka under sin första period. Det första han gjorde när han fått klart för sig att han inte skulle bli skjuten efter gripandet den 13 december 1981 var att lägga sig ned och sova på det hårda betonggolvet i arrestlokalen.

Jacek Kuron levde hårt. Han rökte oavbrutet och tog sig gärna en whisky. Han fick svåra hjärtbesvär och under de senaste åren var han helt borta från det politiska livet.

En legendar i polsk politik har gått ur tiden, men hans minne lever.

Gunnel Arbin

** Jacek Kurons Mitt Polen. Till och från kommunismen
kom ut 1991 på Ordfronts förlag