Polen skakas av nyheten om Lech Wałęsa påstådda samarbete med den kommunistiska säkerhetstjänsten i början av 1970-talet. Spekulationer skapas och sprids med ljusets hastighet.

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

Men låt oss titta på några fakta innan vi hänger oss åt analysens ädla konst.

Änkan efter Czesław Kiszczak, den man som var chef för säkerhetstjänsten under krigstillståndet i Polen 1981-82, besöker IPN (Nationella Minnesinstitutet) av okänd anledning (hennes diffusa förklaringar kan vi lägga åt sidan) och erbjuder mot betalning dokument som hennes make i drygt 25 år förvarat hemma. Samtalet mellan IPN-chefen Łukasz Kamiński och Maria Kiszczak bevittnas av flera personer (enligt Kamiński). IPN väntar i två veckor med att offentliggöra det hela. I sällskap av åklagare genomsöker därefter IPN Kiszczaks hem och lämnar det med flera kartonger fyllda av dokument. Om dokumenten gäller enbart Wałęsa eller även andra personer är okänt. Dagen därpå går IPN-chefen ut med nyheten om att det han kallar ”det egenhändigt undertecknade medgivandet att samarbeta med säkerhetstjänsten” är autentiskt. Utan någon grafologisk analys som helst.

Till och med IPN-historiker är eniga om att säkerhetstjänsten i utpressningssyfte brukade förfalska dokument och underskrifter. Därför är det än mer förbryllande att IPN-chefen säger som han gör och i praktiken dömer Wałęsa på förhand.

Wałęsa förnekar att han skulle ha samarbetat med säkerhetstjänsten, SB. I ett tv-program i februari 2011 sa han uttryckligen att han ”som alla andra” skrivit på något men att han aldrig avsett att samarbeta.

De sista dagarnas nyheter är dessutom inga nyheter alls.Redan 2008 skrev Sławomir Cenckiewicz och Piotr Gontarczyk i sin bok SB a Lech Wałęsa. Przyczynek do biografii att Wałęsa under åren 1970-1976 under pseudonymen ”Bolek” haft kontakter med säkerhetstjänsten. Det står dock klart att säkerhetstjänstens alla försök att återuppta kontakten med Walesa efter 1976 misslyckades. Det bör också framhållas att pseudonymen ”Bolek” gällde Wałęsa som påstådd angivare och Wałęsa som föremål för säkerhetspolisens bevakning.

Polen gillar sina hjältar – därför står nu diskussionen mellan två ytterligheter: Wałęsa som nationalhjälte eller förrädare. Och den är ointressant. För som en av Polens främsta historiker Andrzej Paczkowski sa: När vi ser en hjälte bör vi tänka på hans svagheter, när vi ser en svag människa bör vi tänka på hans hjältemod.

Det intressanta är emellertid sammanhanget. PiS-ledaren Jarosław Kaczyński styrs av väldiga och av allt att döma okontrollerade känslor som rör hans tvillingbror Lechs död i Smolenskolyckan*. Man kan bara spekulera kring orsaken – är det bara ett förståeligt trauma eller är det måhända skuldkänslor. Kaczyński gör i varje fall allt för att ”helgonförklara” brodern och göra honom till nationalhjälte. ”Bolek”-historien är onekligen ett gyllene tillfälle att ”detronisera” Wałęsa och göra Lech till den som verkligen förtjänar status som Polens största hjälte under 1900-talet. Som en digression kan nämnas att en annan historisk hjälte, marskalk Józef Piłsudski, på sin tid blev föremål för en liknande historia (det upptäcktes att han var agent för österrikarna under en tid och han försökte dessutom förstöra bevisen). Kaczyński och PiS tycks inte bry sig särskilt mycket om det och uppskattar honom för hans insatser för Polen.

Avslöjandena om Wałęsa slår dessutom mindre mot Wałęsa själv än mot Polen, som det blivit efter Rundabordssamtalen 1989. Anklagelserna ska nämligen bevisa att Polen under åren 1989-2015 varit en bluff som byggt på ett invecklat nät av ömsesidiga beroenden mellan kommunister och oppositionella som försökt skydda varandra. De nya makthavarna blev gisslan hos kommunistiska funktionärer som Kiszczak, som mot gällande lag förvarade komprometterande dokument hemma. Dokumenten kunde vid lämpliga tillfällen användas i utpressningssyfte och var naturligtvis en garanti för att de skyldiga aldrig skulle dömas för sina brott under kommunisttiden. Och det är först nu med PiS, är det tydliga budskapet, kan ett riktigt fritt och ”avkommuniserat” Polen skapas.

Men de som står bakom dessa avslöjanden tar till sina svurna kommunistiska fienders metoder. De tidigare regeringarna efter 1989 har gjort stora ansträngningar för att lägga om strategin och för gott lämna det totalitära systemets taktik. Idag är vi tillbaka i det gamla: utpressning, konspirationsteorier, utstuderade metoder att förstöra och knäcka människor, mentalt och fysiskt.

Historien kring Lech Wałęsa som Bolek är onekligen sedelärande – men inte som PiS-anhängarna vill. Det är en historia om vad ett totalitärt kommunistiskt system gör med människor och deras psyken och hur länge konsekvenserna dröjer sig kvar. Många sitter fortfarande fast i det förtryckande systemets tankesätt. Synd att de också har makten.

Dorota Tubielewicz Mattsson

* Förre presidenten Lech Kaczyński omkom tillsammans med 95 andra personer i den polska maktapparaten i en flygolycka 2010.