Lublin kan kanske idag uppfattas som en liten avkrok på landet, men så är det inte – staden blev tidigt ett handelscentrum – här rastade köpmännen och bytte varor på sin väg mellan Östersjöländerna och Svarta Havet. Här samlades sejmen, här undertecknades Lublinunionen och här skipade Djävulen rättvisa.

Det hände sig på 1600-talet en rik adelsman stal en bit mark som tillhörde en fattig änka. Änkan gick till domstolen, men ädlingen mutade ledamöterna och vann målet.

Till och med Djävulen skulle ha fällt en mer rättvis dom, ropade änkan och sträckte händerna mot ett kors som hängde i rättssalen.

På natten dök det upp några eleganta svartklädda herrar utanför domstolsbyggnaden. De gick in, de väckte upp en notarie som skulle föra protokoll och de gick igenom änkans fall igen. Domen: Änkan äger marken! Adelsmannen ska lämna tillbaka vad han stulit och betala för de skador han åsamkat kvinnan.

För att ge kraft åt beslutet slog domaren handen i bordet och hans handavtryck brändes in i bordsskivan – det var Djävulen själv!

Djävulens tass

Avtrycket som kallas Djävulens tass finns än idag, bordet står på museet som är inrymt i Slottsmuseet på Slottskullen.

Det är en av många berättelser om Lublin. Mera sann är nog berättelsen om att staden liksom Rom är byggd på sju kullar varav Slottskullen är en. Den först bebodda kullen är Czwartek, Torsdagskullen, där köpmännen med sina vagnar redan för 1000 år sedan rastade och bytte varor på handelsvägen mellan Östersjön och Svarta havet.

Lublin fick stads- och handelsrättigheter på 1300-talet och blev regionalt handelscentrum. Staden utvecklades väl inte minst tack vare sin stora judiska befolkning och här fanns ett judiskt centrum med en välrenommerad skola som lockade judiska elever från hela Europa.

I Lublin fanns också Małopolskas Krontribunal, den högsta rättsliga instansen i sydöstra Polen, och det var där Djävulen skipade rättvisa.
Inte oväntat har staden härjats av bränder och krig många gånger, under 1600-talet var t.ex både svenska och ryska trupper här.

Men livet har gått vidare, staden har byggts upp igen, och under den österrikiska tiden – under åren 1795 till 1918 då Polen var delat mellan tre stormakter och inte längre existerade som självständig stat – byggdes nya vägar, industrier och järnväg till Warszawa. 1918 grundades också ett katolskt universitet, idag uppkallat efter den polskfödde påven Johannes Paulus II.

Andra världskriget

Så kom andra världskriget, Tyskland behövde ”Lebensraum” och Lublin var en utmärkt stad att bo i. Den stora judiska befolkningen hystes in i gettot som byggdes nedanför Slottskullen, senare skickades judarna till Bełżec och Majdanek där de mördades.

Efter kriget hämtade sig staden, befolkningen växte och tredubblades. Ett nytt universitet grundades och uppkallades efter den tvåfaldiga polsk-franska nobelpristagaren Marie Skłodowska-Curie.

Portarna i muren

När man går omkring i Gamla stan känns Lublin som en liten stad – delar av de medeltida försvarsmurarna finns kvar och några bastanta portar, Brama Rybna (Fiskporten) som leder till det torg där man sålde fisk, Brama Krakowska där vägen leder till Kraków och Brama Grodzka som idag inrymmer en teater. TeatrNN har tagit till sin uppgift att dokumentera den utplånade judiska befolkningen.

Krontribunalen vid Rynek är ett av många gamla hus med en historia. Köpmännen hade sina bodar på torget utanför domstolsbyggnaden, och för att kunna ha lager till butikerna grävdes tunnlar under hela torget som man fortfarande kan se.

När man går ut genom Brama Grodzka ser man framför sig vägen till Slottskullen med Slottet.

Den första borgen på Slottskullen byggdes redan på 1200-talet och då i trä. Efter ett antal om- och tillbyggnader – i tegel – har Slottet sitt nuvarande utseende.

I tornet finns det berömda Treenighetskapellet som är inrett i bysantinsk stil på begäran av Władysław Jagiełło, den storfursten från det enorma Litauen som genom sitt giftermål med 12-åriga Jadwiga (som faktiskt hade titeln kung av Polen) själv blev kung över det polsk-litauiska samväldet.

Jagiełłos mor var rysk prinsessa och när Treenighetstornet skulle inredas valde han en konstnär som följde den ortodoxa traditionen.

Lublinunionen

Det var på slottet sejmen samlades, och det var där Lublinunionen undertecknades 1569. Polens store historiemålare Jan Matejko förevigade 1869 händelsen och hans målning hänger i det rum där dokumentet skrevs under.

Ett slott kan användas på många sätt – under andra världskriget utnyttjade nazisterna det som fängelse. Idag är det ett stort museum över slottets och stadens historia. Här finns också stora samlingar av äldre och nyare konst.

I ett persongalleri över personer som har anknytning till Lublin måste man nämna renässansmannen Jan Kochanowski, den polska poesins fader. En arvtagare i vår tid är poeten Julia Hartwig, som finns översatt till svenska. Vi ska inte glömma Isaac Bashevis Singers Trollkarlen från Lublin, 1500-talsmagnaten Jan Zamoyski, vars ättelägg i egenskap av borgmästare i närbelägna renässansstaden Zamość fortfarande har betydelse i trakten – och så Djävulen förstås.

Gunilla Lindberg