Hon föddes som Maria Salomea Skłodowska den 7 november 1867 i Warszawa, som då tillhörde det ryska imperiet i det så kallade Kongress-Polen (Kongresówka). På både faderns och moderns sida hade släkten förlorat sina egendomar på grund av patriotisk inblandning i polska nationella uppror, bl. a. i Januariupproret 1863 till 1865. Hennes första år var svåra, hennes syster Zofia avled i tyfus och fyra år senare även hennes mor. Då lämnade hon katolicismen och blev agnostiker. Maria gick först på internatskola innan hon började på gymnasium för flickor. Hon var känd för sin höga minneskapacitet och arbetsmoral. Som kvinna fick hon inte börja på det vanliga universitetet utan hon deltog med sin syster i det så kallade ”flygande universitetet”.

FIck börja arbeta tidigt

Maria Sklodowskas far, som varit lärare, hade förlorat sin förmögenhet och även Maria var tvungen att arbeta som lärare. Hon var även aktiv vid det polsk-nationalistiska ”fria universitetet” där hon ägnade sig åt högläsning för polska arbetarkvinnor. Hon påbörjade också sin vetenskapliga träning i ett kemilaboratorium som hennes kusin drev. Med ekonomisk hjälp från sin äldre syster Bronisława flyttade hon till Paris 1891 och ändrade samtidigt förnamnet till Marie. 

Marie Curie studerade på Sorbonne och levde under knappa förhållanden, på kvällarna gav hon lektioner för att dryga ut kassan. Hon tog examen i fysik 1893 och började arbeta på ett laboratorium, där hon till en början studerade magnetiska egenskaper hos olika metaller. Samtidigt tog hon sin examen i matematik 1894. 

Efter examen reste hon tillbaka till Polen för att försöka göra karriär där, men förvägrades en plats på Jagellonska universitetet i Kraków, vilket ska ha sin grund i sexism. 

Studerade radioaktivitet

Hon återvände då till Frankrike och på Sorbonne träffade hon den franske fysikern Pierre Curie; de gifte sig den 25 juli 1895. Pierre Curie studerade tillsammans med Marie Skłodowska-Curie olika radioaktiva material och då speciellt uraninit som var mer radioaktivt än uran. Paret kom på en logisk förklaring 1898, nämligen att uraniniten innehöll spår av ett okänt ämne som var mer radioaktivt än uran. Marie Skłodowska-Curie tillkännagav existensen av detta nya ämne efter år av arbete med att isolera de radioaktiva ämnena i uraninit. Hon lyckades urskilja två nya grundämnen. Det första fick namnet polonium efter Maries hemland och det andra radium på grund av dess höga radioaktivitet.

Första Nobelpriset 1903

Tillsammans med Pierre Curie och Henrik Becqerel, även han en fransk fysiker, tilldelades hon nobelpriset i fysik 1903 för sin forskning om radioak

tivitet. Makarna fick dela på den ena halvan av priset och Becquerel fick den andra halvan. Nomineringen hade dock föregåtts av en del tvister inom den akademiska världen. Trots att Marie hade varit väldigt närvarande inom arbetet, så skrev fyra medlemmar i Académie des Sciences (den franska vetenskapsakademin) ett nomineringsbrev där endast Pierre Curie och Henri Becquerel nämndes. De skrev att Pierre ensam hade isolerat de två nya grundämnena polonium och radium. En av professorerna, fransmannen Gabriel Lippman hade tidigare varit Maris mentor och han hade publicerat en studie om radioaktivitet som var utförd enbart av Marie. Han var också en av tre professorer som hört Marie försvara sin avhandling. Den svenska matematikern Magnus Gösta Mittag-Leffler som var medlem i nomineringskommittén skrev ett brev till Pierre Curie med upplysningar om situationen samtidigt som han bad om råd. Pierre Curie klargjorde att ett Nobelpris som inte erkände Marie skulle vara en ren parodi. 

Marie Curie blev därmed den första kvinnan som fick ett Nobelpris. Efter makens död 1908 övertog hon hans lärartjänst som första kvinna med professorstitel.

Andra Nobelpriset 1911

År 1911 tilldelades Marie Curie Nobelpriset i kemi för upptäckten av polonium och radium. Hon var nu den första forskare som tilldelats två nobelpris och än idag den enda kvinnan. 

Kort efteråt utvecklades en kärleksrelation mellan Marie och en gift forskare, Paul Langevin. När uppgifterna nådde media blev Marie våldsamt angripen i medierna och Nobelkommittén bad henne till och med att hålla sig borta från prisceremonin. Hon vägrade och skrev i ett bestämt brev till Nobelpriskommittén att Nobelpris och privata angelägenheter borde hållas isär. Kommittén skulle koncentrera sig på sina priser. 

Att Langevin och hans vetenskapliga karriär inte alls drabbades vittnar om dåtidens kvinnosyn och hur den kunde påverka henne i den mansdominerade forskarvärlden. 

Marie Curie fick gå över flera barriärer både i sitt hemland och i Frankrike. Detta lyfter författaren Françoise Giraud fram i sin bok ”Marie Curie: Ett liv” som betonar Maries roll som en feministisk föregångare. Hon avled den 4 juli 1934 utanför Sallanches av aplastisk anemi och mycket tyder på att den orsakats av den strålning hon utsatte sig för under sin forskning om radioaktivitet. Hon var den första kvinnan som begravdes i Panthéon i Paris för sina egna meriter.

Text: Henrik Oxelcrantz
Bilder: wikipedia