Wieslaw Jelonek
Till min älskade Rasmus
Eget förlag 2009
En farfar berättar för sitt barnbarn om hur det var när han själv var liten – det låter som en ganska fridfull historia. I det här fallet växte farfar, Wieslaw Jelonek, upp i Kraków under andra världskriget. När han var sex år gick hans far ut i kriget mot nazisterna. Kvar fanns han själv med mor, syster och en rad släktingar som hjälptes åt att bekämpa nöden, hungern, ohyran, terrorn från de nazistiska soldaterna, beskjutningen och den ständiga propagandan i ”skrikhalsarna”, högtalare som monterades upp överallt i stan.
Ändå blir det en ganska stillsam berättelse, Jelonek berättar eftertänksamt och med enkla ord, mån om att sonsonen Rasmus ska förstå.
Tillvaron var förfärlig för de ockuperade polackerna, judarna transporterades till koncentrationsläger, unga friska polacker skickades som slavarbetare till Tysklands krigsindustri. Maten ransonerades till 669 kalorier per polack, och i skolan fick barnen lära sig tysk historia och kultur – de var ju tyskar nu. Tidningarna, som nu var på tyska, rapporterade om tysk krigslycka och vilka Krakówbor som skulle avrättas för att ha hjälpt flyktingar eller gömt judar.
Riktiga nyheter om kriget fick de först via underjordiska radiosändningar från London, senare från kusiner som var med i motståndsrörelsen.
Wieslaw Jelonek 10 år
Trots kriget utvecklades ett slags normalitet. Wieslaw gick i skolan, modern försökte sköta familjen och hemmet som vanligt, hon jagade mat och kläder, stenkol att elda med. Fadern stred liksom många andra polacker i de allierades styrkor mot Tyskland.
Tillvaron hade trots allt också glädjeämnen – Jelonek minns barnens egna lekar och glädjen när en granne den första krigsjulen kom med en julgran. Han påpekar också att en och annan nazisoldat uppträdde mänskligt.
Sista krigsåret tillbringade familjen i Warszawa. En morbror brände i lönndom vodka som han sålde till de tyska restaurangerna i huvudstaden, och barnens uppgift blev att skura sprittunnorna.
Författaren idag
Berättelsen varvas med utdrag ur bland annat den tyske generalguvernören Hans Franks dagböcker, till exempel om hur man skulle lösa ”judefrågan”. Frank diskuterar också den lätt fjolliga planen att flytta 20 – 24 miljoner polacker till Sibirien, där de tillsammans med sibirierna skulle utgöra ett stöd för tyskarna!
Kriget tog slut och livet övergick till en annan sorts normalitet, Stalindiktaturen. Propagandan fortsatte, men med kommunistiska förtecken. Polackerna blev skeptiska till allt de hörde – var ens BBC att lita på?
Som idrottsman hade Jelonek möjlighet att tävla utomlands, och som så många andra hoppade han av.
1957 bosatte han sig i Sverige, och i år, sjuttio år efter andra världskrigets utbrott, vill han berätta för sina barnbarn – och alla andra ungdomar och vuxna – hur det var, 1939 och de följande åren då livet i det ockuperade landet var svårt.
Till min älskade Rasmus är en medryckande berättelse och en bra bok som också kan sättas i händerna på unga människor som vill veta mer.
Gunilla Lindberg
redaktör
