Metafysik och lyrik i Tokarczuks kriminalroman

Publicerad 2011-01-31

Olga Tokarczuk

Olga Tokarczuk
Styr din plog över de dödas ben
Översättning: Jan Henrik Swahn
Ariel Förlag 2010

I sin nyaste bok Styr din plog över de dödas ben tillämpar Olga Tokarczuk ett postmodernistiskt knep, välkänt från och beprövat av till exempel Umberto Eco – hon blandar låga litterära genrer med höga ambitioner och stilar. Detta är en kriminalroman och ett filosofiskt och moraliskt traktat i ett. Boken ska roa och fostra.

Handlingen utspelar sig i sydvästra Polen. Huvudpersonen är Janina Duszejko, en pensionerad broingenjör och lärarinna som på ålderns höst flyttat från Wrocław till en i det närmaste folktom by. Hon extraknäcker genom att se efter närbelägna sommarbostäder, hon studerar astrologi och älskar alla levande varelser. Hennes kärlek till djur tar sig uttryck i handling: hon för ett privat och alldeles ineffektivt krig mot jägare och tjuvskyttar.

Plötsligt börjar djurplågarna i omgivningen dö en plågsam död. Huvudpersonen Janina, som även är berättaren i boken, hävdar in i det sista att det är djuren som orsakat dessa våldsamma mäns död; att det är djurens blodiga och rättvisa hämnd. Hon avfärdas av polisen som en harmlös, smått galen gammal tant. Hon vet emellertid mer än andra; hon läser i stjärnorna som i en öppen bok.

Olga Tokarczuks nya bok i intressant av många anledningar. För det första skildrar författarinnan individer som bara sällan befolkar våra böcker. Kufar och människor som lever i samhällets utkanter tecknas med en osedvanlig värme. För det andra gör sig Tokarczuk hörd som en superb naturskildrare. Hon beskriver naturen i de polska Sudeterna på ett icke banalt sätt. Ingenting är här sockrat i övermått, ingenting framställs med överdriven sentimentalitet.

För det tredje har boken en  kritisk och politisk potential. Tokarczuk själv har sagt i en intervju: ”Det är en i allra högsta grad politisk bok. Den är politisk i ordets vidaste bemärkelse, som en värdering av det som pågår runt omkring oss och ett ställningstagande för eller emot det som händer”. Tokarczuk polemiserar ihärdigt med den katolska ståndpunkten som betraktar djur som själlösa varelser, underställda människan. En av bokens starkaste och mest suggestiva bilder är den då predikstolen i kyrkan sammanställs med ett jakttorn där man skjuter oskyldiga djur. Intressant nog blir prästen i boken skildrad som en skurk.

Docent Dorota Tubielewicz Mattsson

Man kan naturligtvis säga att boken skriver in sig i de i Polen pågående ideologiska striderna. Huvudpersonen håller bestämt inte med om den gängse ståndpunkten att ”alla är vi katoliker ur kulturhistoriskt perspektiv, vare sig vi gillar det eller inte”.  Hennes protest förefaller även vara författarinnans protest.

Olga Tokarczuk, som är en av de till svenska flitigast översatta polska författarna, har efter Löparna kommit med en bok av det lättsammare slaget, dock inte utan spänning och allvarliga undertoner. Jan Henrik Swahns översättning har utan tvekan gjort den rättvisa.

 

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner