Monte Cassino – polsk tragedi men också triumf

Publicerad 2010-03-20

Lennart Sandberg

Lennart Sandberg

I bergskedjan Apenninerna cirka tio mil söder om Rom utkämpades ett av andra världskrigets blodigaste slag mellan allierade och nazityska trupper. Polska soldater deltog i dessa ganska okända strider som totalt förorsakade över 70.000 i förluster.

Lennart Sandberg har nyligen besökt Monte Cassino och bergsmassiven kring klostret.
Med sig hem har han några obesvarade frågor: Hur kunde man ge order om att anfalla och varifrån får man mod att anfalla uppför dessa otroligt branta bergssluttningar och raviner, på många ställen helt utan naturliga skydd, och mot en fiende som i stort hade sina försvarsanläggningar insprängda i bergen?

Hitler förlorade i slutet av 1943 initiativet i Afrika och började omedelbart förstärka försvaret av Italien. Staden Cassino och klostret Monte Cassino med sitt strategiska läge på en av bergsryggarna i Apenninerna blev centrum för den så kallade Gustavlinjen. Det var ett omfattande försvarssystem som på ett skickligt sätt utnyttjade den bergiga och ovanligt kuperade terrängen tvärs över den italienska halvön.

I början av 1944 påbörjade de allierade trupperna (amerikanska, brittiska, nya zeeländska, franska samt indiska) ett försök att bryta igenom Gustavlinjen. Framför allt de amerikanska förbanden drabbades av svåra förluster och anfallet avbröts.

Ovärderliga skatter

Monte Cassino grundades enligt uppgift år 529 och blev ett mönster för benediktinmunkarna i Europa. Det enorma klostret var en ovärderlig klenod med sina konstskatter, omfattande historiska dokument och bibliotek.

General Eisenhower hade försäkrat påven att man skulle skona klostret från beskjutning. Men de allierade blev övertygade om att klostret var besatt av tyska trupper (vilket senare visade sig vara fel) och fällde i ett massivt flyg- och artillerianfall i februari mer än fyrahundra ton sprängämnen över byggnaderna som totalförstördes.

Lyckligtvis hade tyskarna tömt klostret på ”dess värdefulla innehåll” och transporterat det till Rom. Efter förstörelsen utnyttjade tyskarna ruinerna till att förstärka försvarslinjen.
Samtidigt som striderna pågick  upprättades två polska divisioner huvudsakligen rekryterade med krigsfångar från ryska fångläger. Men även soldater från England och Kopański-brigaden från Afrika anslöt sig. Under befäl av general Władysław Anders bildades nu den
2:a polska armékåren som transporterades till Italien i maj. Efter de allierades svåra förluster utgjorde polackerna en värdefull förstärkning och trupperna sattes omgående in i striderna.

Nattlig uppladdning

Den 11 maj gick, under general Anders befäl, indiska trupper samt två polska divisioner till anfall mot Gustavlinjen öster om staden Cassino. Uppladdningen inför detta anfall hade skett under mörker för att inte avslöja anfallsplanen, och mulor transporterade upp förråd genom den svårforcerade och bergiga terrängen.

För polackerna innebar de inledande striderna att man delvis erövrade sina mål, två bergsryggar öster om Monte Cassino, men svåra förluster gjorde det omöjligt att behålla delar av den erövrade terrängen. Striderna avbröts och de polska förbanden började reorganiseras, förluster ersattes med bilförare, kockar, mekaniker – det fanns inga reserver.

Den 16 maj fortsatte anfallet och nu låg även klostret Monte Cassino i anfallsriktningen. Förlusterna var fortfarande stora på båda sidor men de polska förband som med förtvivlans mod närmade sig klostret kunde den 18 maj hissa den polska flaggan på toppen av ruinerna samtidigt som den kvarvarande tyska styrkan gav upp. Den 19 maj kapitulerade resterande tyska förband.

Krigskyrkogården

Den polska krigskyrkogården ligger vackert belägen i en sluttning strax norr om klostret. Här vilar 1052 polska soldater tillsammans med general Anders. De små polska flaggorna som är fästade på gravstenarna vittnar om att soldaterna långt ifrån är bortglömda. Kring staden Cassino finns ytterligare fyra krigskyrkogårdar. Den tyska är den största med över 20.000 gravar.

Björnen Wojtek

Ett av de polska kompanierna i Kresowa-divisonen hade en livs levande björn krigsplacerad som bärare. Under hela Monte Cassino-offensiven skall björnen ha hjälpt sina soldater med transporter uppför de branta bergssluttningarna. I dag finns en staty över björnen utanför zoo i Birmingham.

Det militära värdet av erövringen av Monte Cassino har diskuterats men förmodligen bidrog den till de allierades genombrott i den närbelägna Lire-dalen. Polackernas offensiv innebar att starka tyska förband stannade kvar i bergen – att sända förstärkningar till Lire-dalen blev en omöjlighet.

Det symboliska värdet av erövringen blev enormt stort för polackerna inte minst hemma i Polen. Bilden med den polska flaggan vajande över klosterruinerna blev en symbol för att kampen om frihet inte är förgäves.

Ovanför den polska krigskyrkogården finns ett monument med följande gripande minnestext:

Przechodniu, powiedz Polsce, żeśmy polegli wierni w jej służbie, za wolność naszą i waszą, my żołnierze polscy oddaliśmy Bogu ducha, ziemi włoskiej ciało, a serca Polsce.

Ordagrant översatt står det:

Du som går förbi, tala om för Polen att vi föll trogna i hennes tjänst, för vår frihet och er. Vi polska soldater gav vår anda åt Gud, vår kropp åt Italiens jord, men vårt hjärta åt Polen.

Lennart Sandberg

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner