Om Polen i Paris

Publicerad 2016-03-08

Den politiska situationen i Polen fortsätter att oroa. Efter debatten i Europaparlamentet för några veckor sedan var det på tisdagen dags för Europarådet att informeras om problemen.

Kommentar Dorota Tubielewicz Mattsson

Dorota Tubielewicz Mattsson

Debatten hölls i Paris, där Europarådets Kommission för politik och demokrati bjudit in representanter för regeringen, oppositionen och samhället: Dominik Tarczyński från regeringspartiet PiS, senator Bogdan Klich från det ledande oppositionspartiet Medborgarplattformen, Joanna Banasiuk från den juridiska organisationen Ordo Iuris, Małgorzata Szuleka från Stiftelsen för de mänskliga rättigheterna, Agnieszka Romaszewska-Guzy som är biträdande ordförande i Polska journalistförbundet (SDP) samt Jarosław Kurski, biträdande chefredaktör för Gazeta Wyborcza.

Regeringspartiets Dominik Tarczyński kom inte med något nytt utan hävdade att man egentligen inte vet vad oppositionen klagar på, att samtliga förändringar i Konstitutionsdomstolen skett i överensstämmelse med grundlagen och alla regeringens andra reformer inspirerats av lösningar i andra länder.

Bogdan Klich från Medborgarplattformen ansåg i sin tur att regeringen genomför lagstridiga ändringar inte bara vad gäller Konstitutionsdomstolen utan även åklagarmyndigheten (vilket kan bland annat resultera i att vanliga medborgare avlyssnas).

Det är en skam att en sådan här debatt överhuvudtaget hålls i Europarådet, sade Klich. Polen håller på att förlora sin ställning som förebild för hur demokratin ska fungera!

Mycket uppmärksamhet ägnades åt situationen i de polska medierna. Romaszewska-Guzy från Journalistförbundet framhöll att de välutbildade liberalerna nu ersätts av konservativa journalister som hittills känt sig förbisedda och bortstötta och som försöker skapa jämvikt i medievärlden.

Jarosław Kurski från Gazeta Wyborcza påpekade att hans kritiska röst kan bli klassad som en ”förräderiets gest”, för så är det med varje kritisk röst som i synnerhet i utlandet höjs om de nuvarande makthavarna.

Kurski är för övrigt är bror till den inbitne PiS:aren Jacek Kurski, som nyligen tagit över den statliga televisionen för att styra in den på ett mer patriotiskt och regeringsvänligt spår. Han talade också om den osäkra situationen för de privata medierna som hela tiden hotas av en svårdefinierbar ”förpolskning” (PiS anser nämligen att privata medier i landet ägs och styrs av utländska intressen). Redaktioner och medieägare utsätts för direkta påtryckningar för att de ska ändra sitt sätt att rapportera nyhetsflödet.

PiS-parlamentarikern Tarczyński replikerade att Kurski inte var trovärdig eftersom aktiebolaget Agora (som äger Gazeta Wyborcza) enligt honom skulle ha fått 40 miljoner euro av oppositionspartiet Medborgarplattformen.

Det är märkligt att höra detta från en representant för det parti som ger miljonbidrag till fader Rydzyks verksamhet, svarade Kurski, som krävde konkreta uppgifter från Tarczyński.

Samtliga närvarande fick dokumentation, bland annat en lista över journalister som förlorat jobbet sedan PiS kom till makten, ett brev från Polska journalistförbundet samt ett brev från KOD (Kommitté för demokratins försvar) om demokratins grundstenar – Konstitutionsdomstolen, åklagarmyndigheten och medierna.

Frågorna från Kommissionen för politik och demokrati rörde framför allt regeringens hantering av Konstitutionsdomstolen samt hotet mot medierna.

För första gången sedan 1989 kontrolleras de statliga medierna av ett enda parti, svarade Jarosław Kurski. Det är en ny situation som förstärks av att regeringens ”reformer” är så drastiska och så våldsamma. Den förra regeringen respekterade styrelser, råd och mandatperioder. Nu sker allting genom enkla nomineringar av regeringspartiet.

Europarådet vill nu invänta Venedigkommissionens beslut innan man utfärdar en resolution om det demokratiska läget i Polen. Dagens debatt och en eventuell resolution innebär inte några konkreta sanktioner mot Polen men kommer definitivt undergräva Polens ställning i Europa. Den eventuella resolutionen blir i så fall en redogörelse för hoten för den polska demokratin och medierna. Resolutionen kan bli verklighet särskilt om regeringen struntar i Venedigkommissionens beslut.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner