På resa i Polen behöver man inte så titta så långt efter äventyret

Publicerad 2011-04-13

 

Emilia Mattsson

Jag vill berätta om en resa till Polen i somras, skriver Emilia Mattsson. Det hade behövts tre månader för att upptäcka allt. Men vi lyckades i alla fall att bocka av de mest populära platserna.

Min pojkvän Andreas, våra föräldrar, min lillebror, min morfar och en vän till familjen var alla med när vi gjorde Polen på tre veckor.

Vi var ett stolt ekipage på nio personer med höga förväntningar och stark iver. Färden hade planerats i nästan ett år, medan båtresan över Östersjön endast varade i tio timmar. För vissa kan det dock låta länge och kanske till och med tråkigt. Jag kan hålla med efter att ha åkt samma båt ett tiotal gånger och färjerutten ett dussin. Samma destination ett tjog. Men nu skulle vi åka och skapa nya minnen.

Vi började i Wladyslawowo, som är en vacker och inbjudande semesterort. Inte mycket hade förändrats sedan jag var där senast, bortsett från att stadens kvalitet och trevnad om möjligt blivit ännu bättre.
Det gällde dock inte vädret, vi fick aldrig någon chans att sola och bada. Ändå var stranden full av människor, påklädda och utspridda på filtar. Man behöver inte sitta inne bara för att solen har semester.

Upp tidigt med Madonnan

Utsikt över Jasna Góra, där den heliga Svarta Madonnan finns i klostret Częstochowa.

Nästa stopp två dagar senare var längre söderut. Vi hade kommit till Czestochowa och där skulle vi spendera en natt på ett vandrarhem för pilgrimer. Det var mycket enkelt och mycket mysigt. Eftersom vi anlände sent på kvällen fick vi gå och lägga oss direkt. Morgonen därpå skulle vi upp med tuppen, eller rättare sagt med den heliga Svarta madonnan. Morgonmässan i klostret Jasna Góra skulle öppnas kl. 06.00 till pampig trumpetmusik.

Några timmar senare njöt vi av solen på den långa allén som leder från klostret och en bra bit in mot staden. En god szarlotka med en kopp kaffe till blev ett av de oförglömliga minnena på denna resa. Men det blev tyvärr också den förbipasserande killen med ett intatuerat hakkors i pannan.

Kraków är underbart! På det stora härliga torget är det alltid något på gång. Först uppträdde en musikgrupp från Mexico, sedan ett gäng inhemska ungdomar som dansade breakdance. Killarna hade hjälmar, snurrade på alla möjliga sätt för att sedan ta sats och glida fram på huvudet ett par meter. Det är så härligt när folk samlas runt omkring och hejar på.

Till slut arbetar man upp en rejäl aptit och börjar leta efter ett trevligt ställe att stilla hungern på. Inte för att det finns få sådana i Kraków. Men en stor grupp med många viljor leder till heta diskussioner och lockar annat folk på gatan att svara. Till allas förvåning fick vi av ett par svenska turister tips om en italiensk restaurang inte långt från centrum. Kraków är verkligen en internationell stad!

Smittad av Kraków

Efter att ha blivit smittad av den glada atmosfären i Kraków är det svårt att tänka sig helvetet på jorden sjuttio km därifrån. Min hjärna måste vara underutvecklad, för jag hade verkligen svårt att förstå att jag var i Auschwitz. Ett ställe som man så många gånger förr hört talas om, där man nu spatserade runt på med hörlurar på öronen, en guide framför sig och hundratals turister runt omkring. Jag kunde inte ta in att det på detta till synes ”oskyldiga” ställe kunde ha skett sådana omänskliga ting. Inte heller kunde jag undgå ironin över att det nu är ett ställe alla ville besöka, medan man för nästan 70 år sedan inte önskade annat än att komma därifrån. Man vill helst inte tro att människan kan vara så grym, det är kanske därför det hela kändes så overkligt. Det kanske fungerar som en sorts försvarsmekanism, men får aldrig betyda att man glömmer.

En magisk plats

Sjöarna bland bergen måste man besöka vid resa i södra Polen.

Morskie Oko är en magisk plats. Alla som varit där vet vad jag talar om. Det spelar ingen roll att det nästan alltid är fullt med folk vid de steniga strandkanterna. Lugnet här tränger igenom allt prat och surr. Är man i Zakopane är det ett måste att antingen gå eller åka häst och vagn genom nationalparken till denna sjö, som är den största och den fjärde djupaste sjön i Tatrabergen. Och definitivt den vackraste. På delad andraplats kommer alla de andra vackra vyerna över bergen och Aqua Parks utomhusbassäng, som både är härligt varm och har oslagbara utsikter över höjderna runt omkring.

Till slut måste man dock ta sig tillbaka till låglandet. Det är det vi brukar göra när vi styr kosan mot Toru_, denna gång söderifrån. Här njuter vi bara, varvar ner och tänker tillbaka på det vi upplevt och drömmer om det vi kommer att uppleva.

Denna gång åkte vi genom hela Polen, men oftast behöver man inte titta så långt efter äventyr. Den yngre hälften av vårt ekipage möttes upp med några barndomsvänner en kväll i Toru_s gamla innerstad för att dansa och roa oss.

Det är ganska otroligt att man då, bara sådär, lyckas springa på en av Polens starkaste män och hans följe. Vi bröt arm med dem och vann förstås. Och det är som de säger: Är man stor måste man vara snäll.

Emilia Matsson

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner