Påvens besök i Polen – farhågor och förväntningar

Publicerad 2016-07-27
Påve Franciskus. Foto: wikipedia.

Påve Franciskus. Foto: wikipedia.

Påven Franciskus I anlände på onsdagen till Polen och Världsungdomsdagarna. Han ska framför allt ägna sig åt hundratusentals unga människor från hela världen som har kommit till Kraków med omnejd för att uppleva den kristna gemenskapen. Det är en fest för den katolska tron.

Men Franciskus besök har av naturliga skäl även politiska undertoner. Det finns en viss oro för att påven ska pressa såväl den polska kyrkan om dess hållning i flyktingfrågan (därav de mildare och mer försonande tongångarna i biskoparnas uttalanden den sista tiden), som den polska regeringen i samma fråga, samt om den interna politiska situationen i Polen. Det finns även förhoppningar om att påven ska ge såväl kyrkan som regeringen en vägledning.

Och mycket riktigt – i sitt första tal visade påven tydligt sitt känslomässiga engagemang för de flyende och de förföljda.

Det handlar om att göra allt som står i vår makt för att lindra deras lidanden, att oförtrutet, klokt och ständigt agera för rättvisa och fred och med konkreta fakta vittna om humanistiska och kristna värderingar, sade han. Sedan anknöt han till Polens kristnande för 1050 år sedan.

Det var en viktig händelse för den nationella gemenskapen som bekräftade att enighet – trots olika åsikter – är en säker väg till hela det polska folkets gemensamma goda, sade påven.

I en förtäckt uppmaning att lyfta fram det goda minnet som ledet till försoning och enighet talade han om det goda och det onda minnet.

När jag ser på er nyaste historia tackar jag Gud för att ni förmått lyfta fram det goda minnet: när ni till exempel firade 50-årsminnet av den ömsesidigt givna och emottagna förlåtelsen mellan de polska och tyska kyrkorna efter andra världskriget. Initiativet som från början kom från den kyrkliga gemenskapen påbörjade en oåterkallelig process, politisk, kulturell och religiös, en process som förändrade relationerna mellan de båda folken, sade Franciskus.

Påvens tal var varken etiskt eller politiskt neutralt. Det var en uppmaning att bejaka de kristna värderingar som kyrkan förespråkar; det var en uppmaning att våga ha modet och klokheten att öppna sig för försoning – med oppositionen, med ukrainarna och med de främlingar som så många befarar ska komma till Polen.

Man kan därmed säga att oron för vad påven skulle säga var befogad. Och reaktionerna lät inte vänta på sig. Utbildningsminister Jaroslaw Gowin har i en kommentar till talet sagt att politiker är till för att tolka påvens och den katolska kyrkans läror. Och göra det de tycker är bäst. Nåja. Politiker är faktiskt inte till för att tolka kyrkans läror och vad påven velat säga. Regeringspartiet Lag och Rättvisas (PiS) demonstrativa religiositet är ett spel för gallerierna och har föga att göra med kristendomens etik och humanism.

PiS tyckte det var viktigare att stryka Konstitutionsdomstolens motspänstige ordförande Andrzej Rzepliński från listan över de inbjudna som skulle följa påven till Auschwitz (strykningen skedde på premiärminister Beata Szydłos personliga order). Det var viktigare att i sista stund ändra påvebesökets program och försöka tvinga Franciskus att besöka Lech Kaczyńskis grav i kungaslottet Wawels krypta (man ville installera en rulltrappa bara för det tillfället). Det var viktigare att misshagliga personer som den förre Solidaritetsledaren Lech Wałęsa inte skulle dyka upp – inbjudan skickades först i början av veckan i förhoppningen om att han inte skulle kunna komma.

Påven Franciskus vistelse i Polen används helt enkelt som ett propagandainstrument för att vinna politiska poäng. Redan första dagen står det klart att politiska och ideologiska tolkningar och snedvridningar av påvens ord kommer att bli omfattande.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner