Påvens besök i Skåne i höstas blev inledningen till ett ökat samarbete mellan de den katolska och den lutheranska kyrkan i Sverige. Ewa Korolczuk, som deltog i en gruppresa till Malmö från Stockholm, berättar om besöket och om resultatet av den ekumeniska ansträngningen.

Påve Franciskus första besök i Sverige var en stor händelse, det var 27 år sedan en påve senast besökte Sverige.

Av den anledningen åkte fem bussar, ca 250 personer från den katolska församlingen S:ta Eugenia i Stockholm, för att fira mässa med påven på Swedbank arena i Malmö.

Påvens besök var historiskt, det är första gången kyrkorna möttes för att minnas vad som hade hänt och försökte lyfta blicken mot en gemensam framtid, säger fader Dominik, kyrkoherde i S:ta Eugenia. Det fanns två syften med påvens besök i Sverige, säger han. Det första var det ekumeniska, det andra var mer för att stärka katoliker i tron, och det gjorde Franciskus.

Det var första gången man har kommit ihåg Martin Luthers reformation 1517, då kyrkan delades.

Om det andra syftet, betydelsen för den katolska världen, säger fader Dominik, är att vi som är en minoritet i Sverige behöver Rom, vi behöver påven för att känna att vi är del i en stor, världsomfattande gemenskap.

På Swedbank arena började människor samlas redan tidigt på morgonen. I mässan deltog femton tusen åskådare, och det uppstod rejält jubel när påven rullade in i sin påvemobil på arenan.

Franciskus talade om vikten av fred under den 1,5 timme långa mässan. Han manade också till solidaritet och medmänsklighet.

Det vi ska ta med oss hem härifrån är löftet att varje dag göra något som sprider fred och försoning, så att vi blir modiga och trogna vittnen om det kristna hoppet, sade han i sina slutord.

På stadion var stämningen hög efter mässan. Eskil Karlsson kom till mässan från Lund, där han är ministrant i S:t Thomas katolska församling. Han säger att det var väldigt viktigt att påven visade att han bryr sig om katoliker från Sverige och Skandinavien, speciellt som de inte är så många.

När vi efter mässan åt vi lunch på en restaurang i Malmö träffade vi svenskar med polsk bakgrund, bland andra Joanna Novis, som är överläkare på Skånes universitetssjukhus i Malmö, Sus.

Det är en stor ära för Sverige att få besök av en så viktig person. Vi får hoppas att han kommer oftare, säger hon.

Även kocken Jonatan Szymański med polska rötter tycker att det är lärorikt att påven kom på besök hit.

Katoliker behöver detta, det är bra att de gör sig hörda i dessa tider, säger han.

I närheten av Sus ligger en protestantisk kyrka, S:t Johannes. Där mötte jag två volontärer.

Det är egentligen på tiden att påven kommer hit. Vi är alla kristna och har samma Gud, säger en av dem. Jag är katolik och min man är protestant, vi har inga problem med det. Vi är två av de sammanlagt tjugo frivilliga som ser till att kyrkan alltid är öppen för andra människor.

Det finns också de som går över från katolicismen till protestantismen, tillägger hennes kollega, Ingvar Andersson och pekar mot altaret till vänster mot två helgon målade på kyrkans vägg.

Han till vänster är Olaus Petri, lite högre upp finns en bild på den danske reformatorn Claus Mortensen. På högra sidan sitter en bild på Martin Luther. Påvens besök har ju samband med reformationen, säger Ingvar Andersson. Han är 88 år gammal men vill fortfarande engagera sig för kyrkan.

Min fru och jag tittade på påvens besök idag. Man kände en liten förhoppning om framtiden, att det kan bli bättre, säger han. Världen är så splittrad idag, det här försöket behövs verkligen. Påvens besök har gjort att människor nu kommer oftare till kyrkan.

Det känns bra för själen att vara här, tillägger hans kollega Iwona förhoppningsfullt.

På bussen tillbaka hem till Stockholm är stämningen glad, trots den långa resan och många timmars väntande i kylan. Senare på kvällen läser jag på STVs hemsida: ”Det var en historisk dag på flera sätt, denna typ av uppmärksammande av reformationen har nämligen aldrig tidigare hållits. Med största sannolikhet kommer dock en total enighet att dröja, möjligen väldigt länge. Men i strävan att bli en enad kyrka har man helt klart tagit nya steg med påvens besök i Skåne.”

Och vad har hänt efter påvens besök? Knappt tre månader efteråt läser jag om resultatet av det ekumeniska samarbetet mellan katoliker och lutheraner: gemensam aftonbön, vesper. Den äger rum varannan gång i Lunds domkyrka och varannan gång i S:t Thomas katolska kyrka. Den känsla av gemenskap som uppstod tidigare under mässan 2016 upphör inte, tvärtom.

Många har uttryckt glädje över de viktiga steg mot gemenskap vi nu tar. Det har inspirerat oss att arbeta tillsammans, och vespern är ett tydligt exempel på detta, säger domkyrkokaplan Lena Sjöstrand.

De två kyrkorna i Lund kommer nu att hålla gemensam kvällsbön varannan lördag, tror Johan Lindén, kyrkoherde i St Thomas församling. Det är unikt och understryker att det inte är fråga om någon intern angelägenhet. Alla är välkomna och vi hoppas på bra uppslutning.

Även i Marie Bebådelse katolska kyrka i Stockholm hölls i slutet av januari en ekumenisk vesper under böneveckan för kristen enhet.