Sociologiprofessorn Jadwiga Staniszkis. Foto: wikipedia.

Jarosław Kaczyński och hans ultrakonservativa parti PiS (Lag och Rättvisa) demoraliserar individer och hela folket, han utnyttjar människor och vill skapa en ny politisk elit. Det säger sociologiprofessorn Jadwiga Staniszkis i en intervju i informationsportalen koduj24.pl, som drivs av Kommittén för Demokratins försvar (KOD).

Staniszkis var en av de få intellektuella som stödde PiS. Idag säger hon att hon haft fel och känner att ett stort ansvar vilar på henne.

Den tydligaste effekten av PiS politik är känslan av att Polen i all större utsträckning isoleras i Europa och flyttas tillbaka till gamla Östeuropa, menar hon. PiS och Kaczyński vill anpassa samhället till sitt maktsystem. De motsträviga måste därför brytas ner. Systemet krossar de politiska och intellektuella eliterna och utlovar nya, som ska bestå av karriärsugna människor som först måste bevisa sin lojalitet mot partiet och ledaren. Samtidigt utnyttjar man mångas motvilja mot dem som står högre upp i samhällshierarkin.

Man avskaffar yttrandefriheten, vilket är mest kännbart för intellektuella, som ofta får betala ett högt pris för sin kritik av PiS. Det ser man redan nu.

En annan sak som Staniszkis pekar på och som många iakttagare lägger märke till är att man försöker forma ett nytt samhälle genom att lyfta fram negativa känslor, motvilja mot andra, aggression – som man sedan rättfärdigar politiskt och ideologiskt.

Hon menar att Kaczyńskis strategi är att anpassa samhället till föreställningen av makten som bygger på ett viljekoncept, en majoritetsfetisch och godtycklighet. Han vill genomföra sin plan genom att skrämma och demoralisera folk, genom att ge frustrerade individer tillfredsställelsen i att angripa eliterna och bryta ner hierarkierna. Så gjorde kommunisterna. Detta påminner om tiden före 1989.

Jadwiga Staniszkis hävdar att PiS skapar en verklighet som bygger på en fullständigt fiktiv bild av Europa. Utvecklingsminister Morawieckis plan att bygga ett polskt näringsliv som är helt oberoende av omvärlden är till exempel omöjligt. Polens ekonomi är starkt beroende av omvärlden och det ändras inte så lätt.

Staniszkis tecknar också ett intressant psykologiskt porträtt av Kaczyński. Hon målar upp en bild av en man som misstror alla, som inte litar på någon, inte ens i sin närmaste omgivning. Den ödesdigra flygolyckan i Smolensk i april 2010, då 96 personer inklusive hans tvillingbror omkom, förändrade honom. Någonting brast inom honom, menar Staniszkis, han förlorade livsgnistan. Hon pekar på den känslomässiga tomheten inom Kaczyński, som tillsammans med misstänksamheten förstör hans intelligens. Mycket av det som pågår, hans reaktioner och uttalanden är långt under hans intelligensnivå.

Kaczyński utnyttjar människor samtidigt som han själv låter sig utnyttjas – lojala medelmåttor hamnar mycket högt i makthierarkin. Staniszkis menar att han litar enbart på dem som är beroende av honom eller som blivit nedbrutna av honom. Det är därför han upphöjer forna medlemmar i kommunistpartiet eller sådana som försökt revoltera mot honom och nu vill komma tillbaka. De måste köpa hans gunst och är beroende av honom. Rent psykologiskt är det mycket infantilt; typiska mekanismer som styr inom barngrupper.

Staniszkis säger att det inte alls är säkert att Kaczyński ens tycker om det som pågår i Polen just nu. Han tycks leka med det hela, han gillar att se skräcken, gillar att manipulera partiet och människorna, att tvinga igenom sin vilja och visa att han kan göra det. Enligt henne är PiS-politikerna fullt på det klara med att de bryter mot grundlagen. De låtsas emellertid inte förstå det i förhoppningen att kunna fortsätta ostört. Kaczyński själv lägger i sin tur störst vikt vid ordet demokratiskt i uttrycket demokratiskt rättssystem – där majoritetens rättigheter är överordnat rättssystemet. Majoriteten är en fetisch, och lagen är ett verktyg.

Professor Staniszkis tycks se Kaczyńskis förehavanden som en liten frustrerad pojkes lekar. Men Polen är ingen sandlåda och den deformering av samhället som PiS håller på med och som Staniszkis så träffsäkert analyserar kommer att få sorgliga, allvarliga och långsiktiga konsekvenser.

Dorota Tubielewicz Mattsson