Solidaritetsledaren Lech Wałęsa hyllades efter framgångarna på 1980-talet.
Bild från en utställning över Solidaritet.

När Lech Wałęsa, Solidaritetslegend och Polens förste demokratiskt valde president efter 1989, i fredags lämnade Heliga Birgittas kyrka inför president Andrzej Dudas politiska tal under firandet av Augustiöverenskommelsen från 31 augusti 1980, följdes han av den nya maktens dignitärer. Deras blickar var både överraskade och förargade. Men deras förvåning väcker också förvåning. Den nuvarande regimen har gjort allt för att dela in polackerna i en ”bättre” och en ”sämre” sort, de har också gjort allt för att krossa den man som gjorde allt för att de skulle kunna leva i ett fritt land och vinna demokratiska val.

Kommentar
Dorota Tubielewicz Mattsson

De utropar sig till efterföljare av det Solidaritet som Wałęsa ledde. Men samtidigt raderar de ut Wałęsa och många andra som inte passar in i partiets aktuella ideologi ur polackernas historiska medvetande och ersätter dem med personer som knappt hade någonting med Solidaritet att göra. De talar om den ”goda förändringen” och ”kommunister” inom rättsväsendet medan de själva i sina led har individer som var aktiva åklagare under kommunisttiden.

Män med texten Solidarność på ryggen river ner bilder på Wałęsa (och andra oppositionella) från varvets staket. Regimtrogna statliga TVP misskrediterar Solidaritetslegenden på bästa sändningstid. Ärkebiskop Głódź hyllar den propaganda som dagligen väller ut ur miljoner polska tv-apparater. IPN (Nationella Minnesinstitutet) jämför Rundabordssamtalen* med konferensen i Jalta**.

Katolska kyrkan blir till ett politiskt forum som de styrande utnyttjar, där formas de troendes politiska sympatier och där vinns deras röster. Även historien används i politiska syften och skrivs systematiskt om så att den tjänar regimens syften.

Presidenten tappar behärskningen när han blir utbuad av gymnasister som skanderar ”Konstytucja” (”Grundlagen”). Till och med hans fru försöker få honom därifrån för att undvika den totala katastrofen då en uppblåst och patetisk liten människa spelar Polens president inför de unga.

Dessa dignitärer från regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) förstår uppenbarligen inte att det de i stället är efterföljare av är den kommunistiska makten med dess förljugenhet, språk och propaganda.

Det polska folket är djupt splittrat. Hatet växer och stämningen är värre än under krigstillståndets dagar. Men nu är det de styrande som medvetet (det är svårt att tro något annat) skapar denna polarisering och hat. Det finns uppenbarligen en del människor som välkomnar auktoritära styren och har en mycket vag uppfattning om vad demokrati är för någonting. Viktigare för dem är barnbidraget 500+ – illusoriska pengar som nästa generation måste betala tillbaka eftersom de ökar statsskulden markant. Så skapar PiS skapar sin politiska legitimitet.

Men dagens Polen är långt ifrån det demokratiska land som människor med personliga erfarenheter av Solidaritetsrörelsen minns. Solidaritet förverkligade drömmarna om ett fritt, demokratiskt, rättvist land där alla blir respekterade för sina politiska åsikter, religiösa tro eller sexuella läggning.

Det Solidaritet finns inte längre, varken bildligt eller bokstavligt. Det vi ser nu, PiS och dess hantlangare som tillskriver sig själva segern över kommunismen, är spöken och marionetter som genom sin stupiditet, sina bristande kunskaper och sin cynism åter driver Polen in i det totalitära träsket.

Dorota Tubielewicz Mattsson

*Augustiöverenskommelsen: resultatet av de Rundabordssamtalen 1980, där den demokratiska oppositionen leddes av Lech Wałęsa som efter kommunismens fall 1989 blev Polens förste demokratiskt valde president.

** Jaltakonferensen: toppmötet mellan Churchill, Stalin och Roosevelt 1945, då Polen tvingades in i den sovjetiska intressesfären.