Än idag kan en stor svensk tidning visa den här bilden av det moderna Polen: ”Häst och vagn är fortfarande vanliga på polska vägar” …

Vad vet svenskarna om Polen? Och vad har polackerna för bild av svenskarna?
Är Polen fortfarande det fattiga landet där man förflyttar sig med häst och vagn? Är svenskarna överlag utbrända och söker tröst i sprit och sex? Har vi kvar alla våra fördomar och har vi inte lärt oss någonting?

Professor Malgorzata Anna Packalén från Uppsala och fil dr Magdalena Zmuda-Trzebiatowska från Poznan har undersökt hur landet på andra sidan Östersjön tonar fram i den egna pressen.

Artiklarna bygger på föredrag som hölls vid den skandinavisk-polska Östersjökonferensen i Lund i våras.

————————-

Vad vet man egentligen om Östeuropa och i synnerhet om Polen i dagens Sverige? Jag blir lika förvånad varje gång jag upptäcker hur lite man egentligen känner till i Sverige om ett grannland som – rent geografiskt – ligger så nära ens eget. Polen verkar mer eller mindre utgöra en vit fläck i det svenska allmänna medvetandet. Och när man någon gång tänker på det, ja, vad är det då för föreställningar man har om Polen? Jo, det är de bilder som under många år visats i massmedia som dyker upp på näthinnan så fort landet kommer på tal.

Bonden på sin kärra …

Det jag tänker på är t ex bilden av den ihopsjunkna polska bonden på sin kärra, de hotfulla skorstenarna som det bolmar svart rök ur, för att nu inte tala om alla de långa köerna framför affärer som svenska film- och pressmedia så gärna matat oss med under decennier och faktiskt fortfarande gör så fort tillfälle ges.

I rättvisans namn måste man dock tillägga att det även finns och funnits en annan bild av Polen som under vissa perioder t o m dominerat det svenska medvetandet i synen på den polska kulturen och samhället.

I Sverige har man alltid och med stort intresse följt polackernas kamp för frihet och demokrati. Polen fick nog också, inte bara i Sverige, fin goodwill både 1980 och 1996, då författarna Czesaw Miosz och Wisawa Szymborska belönades med varsitt Nobelpris i litteratur. Det litterära och kulturella livet i Polen, som i mångt och mycket avspeglat de samhälleliga och politiska förhållandena i landet, har haft stor attraktionskraft bland svenska intellektuella. Samtidigt kan man konstatera att Polen som land efter järnridåns fall mer eller mindre förlorat sin “martyrgloria” från den gamla kommunistiska tiden.

Inte så smickrande

Så hur ser man då på polackerna i dagens Sverige? Vardagsbilden har hittills inte varit särskilt smickrande. Åtminstone om man nu bortser från de korta perioder då Sveriges blickar fokuserats på de politiska händelserna i Polen. Så fort de politiska vindarna har blåst över tar en annan, mindre angenäm bild av Polen på nytt (och i mitt tycke alltför lätt) över: polackerna associeras fortfarande alltför ofta och i första hand med svartjobb och annat fiffel. Och det är verkligen synd, särskilt med tanke på alla de många polacker som lever och rotat sig i Sverige och aldrig på något sätt legat det svenska samhället till last. Samtidigt växer det ändå långsamt fram en annan bild: bilden av Polen som ett nytt och politiskt fritt land, sedan snart två år en medlemsstat i den europeiska unionen. Därför är det nu särskilt viktigt att revidera och omvärdera bilden av det polska samhället och den polska kulturen.

Jag hoppas att framtidens utveckling av de politiska, kulturella, vetenskapliga kontakterna och det alltmer utbredda utbytet inom näringsliv och turism kommer att kunna bidra till att det gamla begreppet “polsk riksdag” som fortfarande är så levande i dagens Sverige så småningom ska kunna kompletteras med en mera nyanserad bild av Polen och polackerna.
Kanske kunde man säga att Carl Michael Bellmans kända, något slitna replik ur en av

Fredmans epistlar, nämligen – ”vad fan angår dej Polens affärer?” – symboliserar en förgången tidsanda och ett avstånd som nu äntligen ersatts av gemensamma intressen inte bara i Polen och Sverige, utan också i ett helt nytt och snart gränslöst Europa.

Magorzata Anna Packalén

Läs också Magdalena Zmuda-Trzebiatowskas artikel om hur polska medier ser på Sverige >>