Polackerna och vardagskorruptionen

Publicerad 2011-09-30

Korruptionen avtar i Polen enligt internationella institut. Men många polacker förutsätter fortfarande att det krävs pengar och/eller kontakter om du ska få träffa en riktigt bra läkare eller vill slippa böta för dina trafikförsyndelser.
Det gäller också statliga upphandlingar, vissa typer av myndighetsdokument, bra jobb, samt i vissa fall antagning till de kostnadsfria universitetsplatserna, skriver Mi Lennhag, doktorand i statsvetenskap i Lund.
Men polackerna skiljer på ”hög” och ”låg” korruption, och mutor associeras idag mer med korrupta företagare och politiker, än med lägre tjänstemän.

För många polacker är det självklart att du måste gå vid sidan av de officiella vägarna om du till exempel vill ha den bästa vården.
Foto: Mi Lennhag.

Sedan diktaturernas fall i Östeuropa har korruptionens karaktär förändrats. Samtidigt är mycket sig likt, vilket i högsta grad gäller även Polen. Under augusti och september genomför jag ett fältarbete i Kaliningrad, Litauen och Polen. Syftet är att intervjua vanliga medborgare om deras syn på korruption för att samla in material till min statsvetenskapliga avhandling om post-kommunistisk vardagskorruption. Jag talar alltså med bland annat lärare, läkare, pensionärer, högt uppsatta tjänstemän, oppositionella journalister, poliser, officerare, sjömän, konstnärer, industriarbetare, arbetslösa och med hemmafruar. Hur dessa människor beskriver, förklarar och i viss mån ”ursäktar” den ännu existerande informella ekonomin är ytterst intressant.

Viktigt med kontakter

Tiden av brist (deficyt) må vara över, men många sätt att arrangera det vardagliga livet i dessa länder visar tydliga spår av sjuttio års tidskrävande – men för vanliga människor ytterst nödvändiga – informell byteshandel.

Många människor även i dagens Öst- och Centraleuropa har levt största delen av sina liv i ett system där kontakter var av största vikt för att kunna köpa mat och kläder, där information inte gick att få den formella vägen, och där den omfattande byråkratin uppmuntrade informella lösningar.

Det är inte ovanligt att människor med erfarenheter av ett sovjetiskt eller kommunistiskt samhälle där man visste att man fick – även om man inte fick så mycket – har svårt att förhålla sig till ovissheten och den stundtals kaotiska blandekonomin som finns idag.

Man kan säga att ekonomin i ett land kan vara vit, grå eller svart. Men där finns även något som hamnar mellan den vita och den grå ekonomin, såsom t.ex. olika gåvor (alltså inte pengar) som man ger som ”tack för hjälpen”. Detta är ofta gåvor som är förväntade (nästan begärda) och som ges omedelbart efter att någon fått hjälp med något (alltså en transaktion och inte bara altruistisk hjälpsamhet gentemot en bekant).

Ljusgrå transaktioner

De transaktioner som eventuellt bör kallas ljusgrå, som i Ryssland under Sovjettiden kallades blat, uppvisar tydliga förändringar sedan diktaturernas fall.

Många av mina intervjupersoner talar om att man förr led brist på varor, men idag lider brist på pengar. Förut jagade man vardagliga varor genom blat, idag snarare tjänster (inom utbildning, sjukvårdssektorn, poliskåren och myndigheter). Dessutom är blat idag ofta en väg för att hitta rätt person att muta. Den grå ekonomin förenas här med den svarta i ett alltmer etablerat system.

Vetskapen om hur stor muta som krävs för att få ”hjälp” med en viss service är i många fall utbredd; man kan nästan tala om ett officiellt informellt pris. Blat är för människor fortfarande något som förknippas med att känna någon; du kan inte använda blat med en främling. Men du kan, i många människors ögon, heller inte muta någon du känner (även om det involverar pengar).

Mindre korrupt numera

Polen anses, bland utländska experter, inte längre som lika korrupt som under 90-talet. I förra rankingen presenterad av Transparency International över hur bra världens länder är på att hålla korruptionsnivån nere placerades Polen på plats 41 i världen (Corruption Perception Index, oktober 2010). Inget land som låg öster om järnridån – forna Jugoslavien inräknat – bedöms ha en bättre situation vad gäller korruption idag. I både Tjeckien och Slovakien anses läget alltså vara sämre än i Polen. Sedan 2005 har Polen långsamt förbättrat sina resultat i Transparency Internationals mätningar.

Låg tilltro till politiker

En sexbarnsfar, aktiv i Opus Dei i Warszawa, berättar för mig hur han tycker att tilliten för staten ökade drastiskt i början av 90-talet, men att den nu är nere på samma låga nivåer som under kommunisttiden. Han menar att man i dagens Polen associerar korruption med politiker. Generellt beskriver mina intervjupersoner en mycket låg tilltro till landets politiker.

På samma sätt som i flera andra öst- och centraleuropeiska länder krävs inte idag bara kontakter – som under kommunisttiden – utan kontakter och pengar tillsammans. De områden som intervjupersonerna redogör för som korrupta i dagens Polen är sjukvården (du kan inte alltid träffa en riktigt bra läkare eller få en snabb operation utan kontakter och/eller pengar), poliskåren (för att t.ex. undvika eller minska bötesbelopp för trafikförsyndelser), statliga upphandlingar, vissa typer av myndighetsdokument, bra jobb, samt i vissa fall antagning till de kostnadsfria universitetsplatserna. Man kan dock undra om korruptionen verkligen finns i den utsträckning som somliga tror, eller om det främst är som man just tror. Oavsett vilket så säger människor att man talar mycket om korruption i Polen idag.

Den polska Antikorruptionsbyrån (CBA, Centralne Biuro Antykorupcyjne) är sedan starten i juni 2006 en avdelning i den polska regeringen och rapporterar direkt till premiärministern. CBA:s kontor finns i Warszawa och leds, passande nog, av tidigare polisdirektören Paweł Wojtunik. CBA fokuserar främst på korruption inom statliga institutioner och arbetar både med att utreda korruptionsmisstankar och med förebyggande arbete.

Skandaler kring CBA

Det har dock inträffat flera uppseendeväckande händelser kring CBA. Hösten 2010 rapporterades att flera kända polska journalister blivit telefonavlyssnade av myndigheter under bevakningen av den PiS-ledda regeringen fram till 2007, i syfte att få fram vem journalisternas uppgiftslämnare var. T.ex. avlyssnades en reporter som skrev om en av CBA:s kontroversiella korruptionsgranskningar. Ärendet togs 2008 upp av åklagarmyndigheten i Zielona Góra.

En månad dessförinnan kunde man läsa om hur förre chefen för CBA, Mariusz Kamiński, formellt delgavs misstanke om maktmissbruk, dokumentförfalskning och olaglig telefonavlyssning i samband med en utredning av en misstänkt muthärva på jordbruksdepartementet. Kamiński hade då dock redan fått sparken, eftersom han uppmuntrat kollegor att förfalska dokument och betala stora mutor. 2009 kunde man läsa smaskiga historier om hur en manlig CBA-agent lurat och förfört de personer som utreddes, i syfte att nå fram till önskad information.

Avskräckande effekt

Alla polacker jag intervjuade kände till CBA. Dock gick meningarna isär om byråns effektivitet. Vissa menade att byrån är alltför sammanlänkad med landets politiker. Andra anser att CBA – även om den inte avslöjat så mycket korruption – ändå har en symbolisk och avskräckande effekt. En man som är chef för ett stort privat försäkringsbolag, och som är öppen med att han röstar på PiS, beskriver dock att CBA:s arbete har haft effekten att lägre tjänstemän inte längre förväntar sig mutor i samma utsträckning. Det är uppenbart att polacker skiljer på ”hög” och ”låg” korruption. Korruption i Polen idag associeras dock mer med korrupta företagare och politiker, än med lägre tjänstemän.

Ska man förstå den polska inställningen till korruption kan man behöva lyssna på dem som är besvikna. En portvakt jag intervjuade längtar tillbaka – förr fick han som arbetare respekt, han fick lön och bostad och sjukvård, han behövde inte oroa sig, och kvinnor fick göra abort och tilläts bestämma över sina kroppar. Han menar att Polen så snabbt faller samman att det snart inte finns ett Polen kvar. Portvakten – liksom flera andra jag talar med – menar att Polen inte är en demokrati idag.

En annan man talar om att Polen varit utsatt för en ”vild kapitalism”, och beskriver situationer som får en att tänka att kapitalism verkligen kan göra ont. ”Helt plötsligt befann vi oss i kapitalismen”, berättade chefen för försäkringsbolaget.

Långsamt bättre

I de fem länder jag genomfört intervjuer (förutom Polen även Ukraina, Vitryssland, Ryssland och Litauen), är Polen det enda land där en majoritet av intervjupersonerna tycker att saker blir bättre – även om alla inte anser att det går så värst snabbt.

Mi Lennhag.

En man berättar skämtsamt att trafikpolisen som stoppar dig idag kan fråga om du vill ordna saken som i den 3:e eller 4:e polska republiken. Den 3:e är korrupt. Den nya, 4:e är det inte. Men folk väljer ändå fortsatt den 3:e republiken.

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner