Polackernas problem med påven

Publicerad 2016-07-31
Austen Ivereigh, brittisk journalist och författare till en biografi över påve Franciskus I. Foto: wikipedia.

Austen Ivereigh, brittisk journalist och författare till en biografi över påve Franciskus I.
Foto: wikipedia.

När jag kom till Warszawa förra året slogs jag av hur kritiska och misstänksamma polackerna var mot påve Franciskus, och en del av dem jag talade med uttryckte sig på ett sätt som på Johannes Paulus IIs tid skulle ha kallats respektlöst. Det skriver den brittiske journalisten Austen Ivereigh, och författare till en biografi över påven, på den politiska nyhetssajten politico.com i samband med Franciskus besök i Kraków under Världsungdomsdagarna.

Ivereigh noterar att den polskfödde påven Johannes Paulus II (1920–2005) för polackerna blivit en modell för hur påvar bör vara, och att de inte känner igen sig i Franciskus. Han river ner det vår påve byggde upp, han skapar förvirring som ger näring åt kyrkans kritiker, tycker de.

De polska katolikerna är övertygade om att deras glödande tro – och deras påve – har räddat deras kyrka, och att allt kyrkan har gjort sedan dess, ända fram till idag med Franciskus som kulmen, är en farlig tillbakagång, skriver han.

Att vara polack är att vara katolik, och det innebär att man identifierar sig med nationens befrielse. Man kan inte skilja befrielsekampen från Johannes Paulus II som uppfattas som arkitekten bakom kampen för frihet – en sentida Moses som ledde israelerna ut ur Egypten. Försvaret av det katolska Polen har lett kyrkan in i en osund relation med president Andrzej Dudas regeringsparti Lag och Rättvisa (PiS) och det är svårt att urskilja gränsen mellan stat och kyrka.

Ivereigh ser tre nyckelfrågor där påven Franciskus väckt misshag både bland prästerskapet och befolkningen: flyktingkrisen, klimatförändringen och inställningen till frånskilda och homosexuella.

Regeringspartiet är motståndare till migranter från Mellanöstern och har kritiserat EU, särskilt Tyskland, för att tvinga fram ett gemensamt ansvar för flyktingkrisen. Befolkningen stöder regeringens inställning, många polacker är misstänksamma mot araber och muslimer, de ser en länk mellan immigration och terrorism. Ungern och Polen är enligt en färsk opinionsundersökning Europas två mest flyktingfientliga länder.

Påven å andra sidan menar att flyktingkrisen är ett test för katolikerna – en kristen tar emot flyktingar helt enkelt för att flyktingarna är i nöd. Polen tog förra året emot mindre än 10 000 flyktingar, och de kom från Ryssland och Ukraina. Motståndet mot muslimska invandrare är lika stort hos biskoparna som hos regeringen och befolkningen, konstaterar den brittiske journalisten.

Nästa kontroversiella fråga är klimatförändringen. Påve Franciskus anser att kyrkan ska gå främst i ledet i kampen mot utsläppen, som drabbar de fattiga mest. I Polen, som till allra största delen får sin energi från inhemska kolgruvor, ifrågasätter man utsläppens påverkan på klimatet och anser att påven är naiv och lite beskäftig.

Svårast för de polska biskoparna är ändå påvens försök att förändra katolicismens syn på frånskilda/omgifta och på homosexuella. Motståndet har varit hårt, även om de inför Franciskus besök mildrade tonläget tycker de att han vattnar ur kyrkans lära, sänder dubbla budskap och kompromissar med den sekulära världen. Johannes Paulus II har tydligt angett hur det ska vara och de vill hålla sig till hans lära, oavsett vad som hänt i världen efter hans död 2005. (politico.com 27 juli 16)

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner