Polen är en självklar del i mitt liv

Publicerad 2009-07-20
Svensk-polske musikern Christian Walz gör succé

Svensk-polske musikern Christian Walz gör succé

– Polen har alltid varit en del i min uppväxt, säger Christian Walz, 30 år, som för några månader sedan kom ut med sin senaste skiva ”The Corner”. När Bulletinen får tag på honom sitter han i bilen på väg till en spelning på Havsbaden i Lysekil. Christian har jobbat med musik sedan han var liten påg och var med i Operans barnkör. Polska rötter har han via sina farföräldrar som kom till Sverige efter kriget och möttes i Växjö. Föräldrarna jobbade i två omgångar på Svenska Ambassaden i Warszawa, där mamma Marianne var kulturråd 1997-2002.

– Själv tillbringade jag bara ett år i Warszawa, så polska lärde jag mig aldrig, säger Christian Walz, som beredvilligt svarar på alla frågor. Min två år yngre bror talar hyfsat trots att han gick i amerikansk skola i Warszawa. Men själv stannade jag kvar i Stockholm.
På popkarriären kom han in tack vare Olle Olsson, som anställdes som projektlärare, på SMK, Stockholms Musikkonservatorium. Christian hade gått i Adolf Fredriks musikskola hela tiden men sen började han på ett vanligt gymnasium på samhällslinjen. Det visade sig vara ett misstag:

– Efter en månade flydde jag, säger Christian, som sen sökte sig till SMK. Olle Olsson förmedlade kontakt med några skivbolag och till dags dato har det blivit tre album och tio singlar. Christian jobbar länge med varje album och han kan egentligen inte säga vilken låt han tycker bäst om.

– Egentligen tycker jag om allt men jag gillar ”The Corner” som också är titelspåret på mitt senaste album. Men det går lite upp och ner.

Christian sjunger enbart på engelska, eftersom han tycker att han låter ful när han sjunger på svenska. Några sånglektioner har han inte tagit men han hänvisar till sin tioåriga körvana , även om han är medveten om att han inte använder rösten på samma sätt när han sjunger pop. Förutom med Olle har han jobbar med Patrik Berggren:

– Det är bra att komma ut och träffa folk. Annars kan det bli litet ensamt, när man sitter och jobbar själv. Jag byggde t.o.m. en egen inspelningsstudio.

När resten av familjen flyttade till Polen, stannade Christian kvar i Stockholm och bodde själv i en lägenhet på Dalagatan, tills han blev utkastad, som han uttrycker det.

– Sen skulle jag bo en vecka hos min tjej, men det blev fem år och så fick vi barn. Vi bor fortfarande ihop i Vallentuna norr om Stockholm och har två barn, två pojkar på 6 år och 9 månader. Och så en bonusdotter på 13. Men min flickvän är inte musiker utan jobbar i datamediabranschen.

Framtidsplanerna är fler spelningar i Sverige. Just nu har Christian ett 10-tal men det ramlar in nya hela tiden, restaurang, klubb och privata spelningar. Dessutom vill han ge ut sina skivor i olika länder. I Lysekil uppträder han tillsammans med ett band med en trummis, en basist, en pianist, två gitarrister och en keyboardist. Men hela orkestern inklusive Christian själv kan spela keyboard, så ibland blir det nio keyboardspelare tillsammans.

Blir det längre jobb följer familjen med, som nyss på Öland. Annars får farmor och farfar eller mormor rycka in och passa barnen, tills tjejen kommer hem från jobbet.

– Det kan vara lite knepigt att pussla ihop men det brukar lösa sig, säger Christian Walz.

I Polen var han senast på en festival 2006 men skulle gärna återvända. Farfar träffade han aldrig men som barn hörde han sin farmor berätta om allt hon upplevat i sitt liv: Och hans föräldrar har berättat om hur deras polska bekanta övervakades under kommunisttiden.

– Jag saknar farmor. Nu skulle jag bättre förstå det hon talade om, säger Christian Walz.

Gunnel Arbin

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner