Polen – en borg under belägring

Publicerad 2016-01-16

De senaste veckornas politiska händelser i Polen har väckt stor uppmärksamhet i omvärlden. De har även fått sina politiska och ekonomiska effekter. Valutan faller, landets politiska och ekonomiska trovärdighet sjunker. Utländska medier skriver om Polen som aldrig förr: om den märkliga turbulensen kring Konstitutionsdomstolen, försöken att slå ihop statsåklagarmyndigheten med justitieministerposten, den nya medielagen och massutrensningarna inom public service-tv och -radio samt den nya lag som ökar myndigheternas möjligheter att avlyssna och övervaka medborgare.

Krönika Dorota Tubielewicz Mattsson

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

EU-kommissionen ställer nu Polen under lupp och inleder första etappen av övervakningen av de demokratiska processerna i landet. PiS-regeringen och dess formella ledare Beata Szydło tycks ta detta EU:s beslut med väl inövat lugn som döljer nervositet. Likaså den sänkta kreditbetyget.

Enligt det nationalkonservativa PiS (Lag och Rättvisa) ligger idel politiska beslut bakom omvärldens reaktioner. PiS-politiker var inte sena med att påpeka att det är tyska EU-politiker som kritiserar Polen och ifrågasätter den ”goda förändringen” och den förvisso inte hotade polska demokratin.

Tyskar har ingen rätt att kritisera Polen och lägga sig i Polens interna angelägenheter, sade bland andra kulturminister Piotr Gliński. Beata Szydło hävdar att EU-kommissionens vice ordförande Hans Timmermans angriper PiS eftersom han fått en utmärkelse av den förra presidenten Bronisław Komorowski. Kanske har hennes rådgivare missat att samme Timmermans en gång hyllades av PiS egen president Lech Kaczyński.

Att läget i Polen blivit föremål för en sluten debatt i EU-kommissionen och nu ska diskuteras vid en öppen debatt i EU-parlamentet är enligt PiS inget anmärkningsvärt.

Polen har bara blivit ombett att lämna ut dokument och förklara situationen, säger Szydło och tonar ner att det är första gången någonsin som ett medlemsland utsätts för en sådan granskning samt att Polen fått så mycket negativ uppmärksamhet.

Även det sänkta kreditbetyget är obefogat, menar PiS, och saknar grund – den polska ekonomin går bra.

PiS menar att det är yttre och inre krafter, fientligt inställda mot Polen, som skapar den ovänliga atmosfären och uppviglar mot Polen. Vilka krafter handlar det om? Förutom tyska politiker vars förfäder har ”polskt blod på sina händer” är det de utländska bankerna som skor sig på polska bankkunder och låntagare. Även stormarknader, som hotas av den av PiS nyligen införda skatten, bedriver lobbyverksamhet mot Polen. Den inre fienden – oppositionen – betecknas nu officiellt som ”angivare” som springer till Bryssel för att förtala fosterlandet.

Denna nygamla retorik riktar sig till den egna väljarkretsen som tycks se verkligheten i svart-vitt där ”vi” hotas av ”dem” och där den ”inre och yttre fienden” angriper ”oss”, gemenskapen som kommer med den ”goda förändringen”. Polen är i deras ögon en återigen belägrad borg som måste försvaras. Dess högt skattade värden missförstås av omvärlden och måste därmed skyddas mot den som vill förstöra dem. Ingen annan är längre mottaglig för den retoriken men det förstår inte PiS.

Lika lite förstår PiS varför omvärlden reagerar som den gör. Djupt förankrad inte bara i den kommunistiska retoriken utan även kommunismens och den östeuropeiska politiska traditionen med dess specifika regeringsmetoder förstår PiS inte att djävulen faktiskt inte är ute efter Polen utan att Polen nu tillhör den europeiska gemenskapen som garanterar väl beprövade demokratiska styrelsesätt. Att Europa nu visar oro inför den snabba nedmonteringen av demokratiska institutioner i landet är ett uttryck för solidaritet. Ingen vill kolonisera, dela eller ockupera Polen.

Trots frenetiska förnekanden talar PiS-retoriken sitt tydliga språk: låt oss lyfta ut Polen ur den europeiska gemenskapen som politiskt, kulturellt och värdemässigt är oss främmande. Låt oss motverka integrationen i EU genom att skapa kvasi-allianser med ultra konservativa och nationalistiska partier inom EU (Orban i Ungern och kanske Le Pen i Frankrike).

Europa förstår i sin tur inte hur djupa Centraleuropas östliga rötter är och att begreppet demokrati har en helt annan betydelse för politiker som Victor Orban i Ungern och Jarosław Kaczyński i Polen. Europa förstår inte heller hur avgörande polackernas ofta obefogade komplex är, eller – för att vara precis – den märkliga blandning av komplex och storhetsvansinne som PiS så skickligt spelar på.

Och Vladimir Putin borta i Kreml ser allt detta och inväntar lugnt det politiska kaoset i Polen och desintegreringen av EU.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner