Den polska statens rötter är kristna. Det sa president Andrzej Duda under helgens högtidliga firande av Polens övergång till kristendomen för 1050 år sedan. Själva firandet, som ägde rum i Gniezno och Poznań, blev historiskt eftersom parlamentet för första gången samlades utanför Warszawa. Parlamentariker, senatorer och inbjudna gäster samlades för att fira att polanernas furste Mieszko I år 966 lät sig döpas när han gifte sig med den tjeckiska furstinnan Dobrava. Polen valde därmed att tillhöra den västliga andliga och intellektuella traditionen.

Kommentar
Dorota Tubielewicz Mattsson

Helgen blev ett gyllene tillfälle för landets styrande att framhäva Polens kristna rötter.

Utan Kristus kan man inte förstå Polens historia, hävdade Duda, det är det kristna arvet som formar Polens och polackernas öden.

Regeringspartiet Lag och Rättvisas (PiS) parlamentariker jublade.

Vid ett tillfälle blev även oppositionen rörd. Det var när presidenten påpekade att ”konstitutionalismen och den demokratiska rättsstaten har sina rötter i kristendomen”. Efteråt betecknade de presidentens framförande som vackra ord utan täckning (han bryter ju själv mot författningen genom att vägra svära in lagligt valda domare till Konstitutionsdomstolen).

Och faktum är att presidentens ord motsade hans och regeringens gärningar. I en tid då makthavarna gör allt för att försämra och försvåra relationerna med Europa låter presidentens ord om att Polen behöver Europa och Europa behöver Polen som ett dåligt skämt. I en tid då makthavarna monterar ned demokratin är hans ord om Polen som rättsstat en förolämpning. Jag vet inte om det är cynism eller okunskap som driver honom. Båda är lika farliga.

Högtidligheterna ramades in av demonstrationer. KOD (Kommittén för demokratins försvar) och motståndarna mot den skärpta abortlagen gick ut och protesterade medan de inbjudna gästerna deltog i en högmässa i katedralen och senare i en bankett.

Firandet skedde i skuggan av det bråk och oroväckande händelser som dagen innan pågått i parlamentet. 1050 år av kristendom i Polen är förvisso något att fira. Men man bör fråga sig om den västliga traditionen och idévärlden verkligen har slagit rot i den polska själen för alltid.

Dorota Tubielewicz Mattsson