Polen högtidlighåller 70-årsminnet av gettoupproret

Publicerad 2013-04-18
Affischen som symboliserar förstörelsen av gettot i Warszawa – och leder tankarna till dödslägrens gasugnar.

Affischen som symboliserar förstörelsen av gettot i Warszawa – och leder tankarna till dödslägrens gasugnar.

Dagarna runt den 19 april kommer Warszawaborna att mötas av några hundra frivilliga, som vill fästa en gul papperspåsklilja på deras rockuppslag och kappor.

Påskliljan är en symbol för minne, vördnad och hopp. Man bär den för att påminna om och hedra minnet av upproret i Warszawas judiska getto den 19 april 1943. Varje år den 19 april till och med 2009 lade den siste överlevande ledaren för upproret, Marek Edelman (1919–2009), ned en bukett av gula vårblommor, ofta påskliljor, vid gettokämparnas monument.

Redan vid tyskarnas ockupation av Warszawa oktober 1939 fick stadens 360.000 judar känna av den nazistiska antijudiska förtryckarpolitik som efterhand stegrades och hösten 1940 ledde till att de stängdes in i ett muromgärdat getto. Som mest levde över 460.000 människor under omänskliga förhållanden i gettot.

Men gettoiseringen var bara ett mellansteg. I januari 1942 fattade höga nazifunktionärer beslut om ”den slutliga lösningen av judefrågan”, i klartext judarnas förintelse. Förintelselägren Treblinka, Sobibor, Belzec, Birkenau började byggas.

Kvinnor och barn förs med våld ut ut ett skyddsrum. BIld från Stroop-rapporten. Wikicommons.

Kvinnor och barn förs med våld ut ut ett skyddsrum. Bild från Stroop-rapporten. Wikicommons.

Den 22 juli 1942 började den stora ”omplaceringen” av Warszawagettots judar. På två månader fördes över 300.000 till gaskamrarna i Treblinka eller mördades på annat sätt.

Bland de kvarvarande 60.000 i det förminskade gettot började framför allt de unga organisera sig politiskt och militärt. Medvetna om att deras enda återstående val var vilket sätt de ville dö på, byggde de bunkrar och skyddsrum och etablerade kontakter med den polska motståndsrörelsen.

Den 18 januari 1943 mötte tyskarna ett första väpnat motstånd, kortvarigt men hoppingivande för fortsatta planer på uppror. När så SS-trupper och polis vid den judiska påskens inledning den 19 april gick in i gettot för att förbereda en ny transport, mötte de ett mer välorganiserat motstånd. Öppna gatustrider pågick ungefär en vecka, medan motståndets andra fas vara en försvarsstrid från bunkrarna. Tyskarna och deras hjälptrupper (ukrainare, letter, litauer och också polsk polis) gick från hus till hus, från bunker till bunker, sprängde och brände. När de den 8 maj nådde fram till ledningsbunkern på Milagatan 18, begick upprorsledaren Mordechaj Anielewicz och hans närmaste krets självmord.

Den 16 maj sprängde nazitrupperna den Stora Synagogan. Upproret var besegrat, och general Stroop rapporterade till Berlin, att ”det judiska bostadsområdet i Warszawa finns ej mer”.

Sjuttio år senare minns Warszawa starkare än någonsin tidigare. Det man minns är tudelat: den oerhörda katastrof, som nästintill slutligt förintade Warszawas judar och judendom, men också det mod och det motstånd som gettokämparna visade.

Över trehundra personer i drygt tjugotalet institutioner och organisationer har förberett minneshögtidligheterna. Som officiella arrangörer står staden Warszawa och president Komorowskis kansli, men också Kulturministeriet, Judiska Historiska Institutet, Polska Judars Historiska Museum, Stiftelsen Shalom, IPN, Nationaloperan, Warszawaupprorets museum, Judiska Teatern och Judiska Församlingen är viktiga medarrangörer. Dagstidningarna har dagliga artiklar om gettoupproret och minnet. De politiska veckotidningarna fyller sina historiebilagor med ännu mer kunskap.

På initiativ av talmännen antog polska sejmen under tisdagen ett uttalande, som bland annat underströk att det judiska gettoupproret i Warszawa var det första upproret mot nazisterna i det ockuperade Europa. Stående antog sejmledamöterna med acklamation ett uttalande för att hedra gettoupprorets offer och hjältar.

De viktigaste delarna av minneshögtiden sker vid Gettohjältarnas monument och i det ännu inte helt färdigställda Polska Judars Historiska Museum strax intill.

Huvudhögtiden hålls vid Gettomonumentet fredag förmiddag med ett fåtal ännu levande deltagare från upproret och med särskilt inbjudna gäster. Samtidigt hedrar det katolska Warszawa minnet genom att ringa i stadens kyrkklockor. Hela dagen följer polska radions Program 1 händelserna.

Under onsdagen höll Warszawa synagoga gudstjänst med läsning av Kaddish (sorgebön) för de mördade och döda gettoinvånarna.

Torsdag kväll inleddes den officiella högtiden med en galakonsert på Nationaloperan med Israels Filharmoniska Orkester, som under ledning av Zubin Mehta spelade bl.a. Beethovens 5:e symfoni. Konserten inleddes med gettokämparnas kampsång Zog Nit Keyn Mol (Säg aldrig att du går din sista väg), som framfördes av operans kör och av skådespelare från Judiska Teatern.

Ända till den 16 maj pågår olika minnesarrangemang. Sprängandet av synagogan den 16 maj 1943 betraktas som slutet av upproret.

Warszawa 2013-14-18
Jan Axel Stoltz

Läs också andra delen av Jan Axel Stoltz rapportering från Warszawa >>

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner