Polens frigörelse – 25-årsjubileum

Publicerad 2014-10-15
På seminariet i Uppsala diskuterade Eugeniusz Smolar, František Šebej, Ann-Cahhrine Haglund och Martin Palouš lärdomarna efter kommunismens fall. Foto: Adam Sabir

På seminariet i Uppsala diskuterade Eugeniusz Smolar, František Šebej, Ann-Cathrine Haglund och Martin Palouš lärdomarna efter kommunismens fall.
Foto: Adam Sabir

I juni i år firade Polen 25 år i frihet, och Svensk-Polska Föreningen i Uppsala firade detta med en utställning och ett seminarium. Inbjudna talare till seminariet den 7 oktober på Blåsenhus, var i tur och ordning, den polske utrikespolitiske analytikern Eugeniusz Smolar, den före detta tjeckiske politikern Martin Palouš samt den förre slovakiske parlamentsledamoten František Šebej. Moderator var tidigare landshövdingen och polska honorärkonsuln Ann-Cathrine Haglund.

Åhörarna kunde ha varit fler, och Peter Eklund, ordförande i Svensk-Polska Samfundet frågade panelen om intresset för utrikespolitiska frågor och den egna historien i deras respektive länder. Talarna var överens om att intresset bland ungdomen har dalat.

En delförklaring till detta kan finnas i utvecklingen från kommunistårens begränsade valmöjligheter till det plötsliga spektrum av alternativ och möjligheter som numera konkurrerar om det politiska intresset, sade Eugeniusz Smolar. Som författare och utgivare av historieböcker kunde han berätta om egna erfarenheter av denna tilltagande konkurrens.

Martin Palouš tyckte att det ändåär viktigt att nå ungdomar med böcker som gör dem medvetna om de historiska händelseförloppen. I det vakuum som annars riskerar att uppstå kan unga människor nås av och anamma idéer som utan ett sammanhang kan vara rent av farliga, sade Palouš.

František Šebej varnade för risken att nästa generation, som inte har någon erfarenhet eller kunskap om 1900-talets omvälvande historia, kommer att se Sovjets sammanbrott som något negativt. Nutidshistorien visar att de som idag tar parti för Ryssland inte nödvändigtvis behöver befinna sig på vänsterkanten. Eugeniusz Smolar konstaterade att det är strategiskt viktigt att fortsätta demokratiseringsprocessen. Endast genom att undanröja grogrunden för det sociala missnöjet bland minoriteterna i olika länder kan man förhindra att Ryssland utnyttjar detta missnöje för att splittra och försvaga Europa, menade Smolar. Han pekade också på det polska exemplet som ger regionerna i de olika länderna makt att i större utsträckning själva bestämma över skattemedel och på så sätt avstyra missnöje.

Seminariet bjöd dock på mer än samtidsanalyser och framtidsutsikter. Inledningsvis presenterade varje talare sina erfarenheter av och perspektiv på kommunismens sammanbrott i det egna landet.

Eugeniusz Smolar berättade om hur den polska erfarenheten präglats av det strategiska tänkandet. Han visade hur det ständigt kom nya öppningar som ledde till oväntade lösningar och resultat. Den växande oppositionen kunde inte ana att dess inflytande trots den sovjetiska truppnärvaron kunde bli så stort och leda till så omvälvande förändringar. Raden av samverkande händelseförlopp – Johannes Paulus II, den strategiska skickligheten bland de involverade, Gorbatjovs reformförsök samt via mutor nyvunna politiska allianser – bidrog till den revolution som Smolar kallade för det ”polska miraklet”.

Adam Sabir.

Adam Sabir.

Martin Palouš beskrev den tjeckiska erfarenheten ur ett mer filosofiskt perspektiv. Revolution, menar han, är ”en diskontinuitet i tid”. Palouš fokuserade också på frågan om en sådan revolution är möjlig och vad man kan lära sig av den.

František Šebej beskrev i sin tur den slovakiska erfarenheten av kommunismens sammanbrott som en resning, till en början inspirerad av katolska sentiment men med tiden dominerad av skuld och skam över att vara den generation som gick miste om chansen att bli ”hjältar”.

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner