Fem unga män kapade ett LOT-plan för att fly till Sverige när kommunistregimen tagit makten i Polen efter andra världskriget. De fick asyl, och Henryk Malinowski, f.d. soldat i AK, Hemmaarmén, blev med tiden ordförande i Polska Flyktingrådet i Sverige.
Jacek Gancarson och Natalja Zaitseva berättar om flykten, som uppmärksammades i svenska medier.
Fredagen den 16 september 1949 kl 8.58 landade ett DC-3-plan från polska flygbolaget LOT på den militära flygplatsen för Kungliga Flygflottiljen F-11 i Skavsta. Landningen skedde utan någon radiokommunikation. Piloten ”bara vippade med vingarna” och bad på detta sätt om tillstånd för en nödlandning, vilket han också fick. Eftersom militära manövrar ägde rum i närheten omgavs flygplanet av militärpolisen. Snart kom fem unga polacker ut ur planet, överlämnade fyra pistoler till polisen och bad på bruten tyska om politisk asyl i Sverige. Därefter lämnade även två något förvirrade och trötta piloter samt en radiotelegrafist och de återstående åtta passagerarna planet.
Den första piloten förklarade att planet skulle ha flugit från Gdańsk till Łódż men kapades och tvingades flyga till Sverige. Det landade på bensinrester. Kidnapparna och de andra passagerarna delades upp i två grupper och genomgick en ytlig kontroll i flygplatsens gym. Endast tre kapare och en enda av de övriga passagerarna hade handbagage med sig, så tullkontrollen blev en ren formalitet. Alla erbjöds kaffe och te.
Från Stockholm anlända säkerhetspoliser tog fem kapare till arrest i huvudstaden. Resten av sällskapet förhördes av den lokala polisen efter att ha transporterats under vakt till ett hotell i Nyköping. Flygplanet genomsöktes, förseglades och säkrades av vakter med hundar. Snart anlände även en polsk konsul som godkände att besättningen och passagerarna skulle hållas under bevakning utan möjlighet att lämna hotellet.
Nästa morgon, efter att ha tankats med speciellt förberett bränsle flög planet tillsammans med besättningen och de återstående åtta passagerarna till Brommas flygplats, där det tankades med ännu mer lämpligt bränsle och på eftermiddagen lyfte det mot Polen. Tyvärr kunde radiooperatören inte upprätta kommunikation med det svenska kontrolltornet, så planet vände tillbaka och flög slutligen till Polen på söndag morgon, 18 september 1949.
Efter detaljerade förhör av säkerhetspolisen i Stockholm beviljades alla kapare rätten att stanna i Sverige den 5.10.49 och de fördes till Eskilstuna där de fick boende och arbete i lokala industrianläggningar.
Hela kidnappningen organiserades av en student vid Warszawas tekniska universitet, som var före detta hemmarméns kontaktperson, Henryk Malinowski.
I polisens förhörsprotokoll står det:
”Efter ryssarnas ockupation av Polen i april 1944 fortsatte A.K. sin verksamhet, som riktades mot ryssarna. Då Lublin-regeringen konstituerades i Polen strax efter de ryska truppernas intåg, uppfordrade regeringen alla A.K.-medlemmar att anmäla sig för myndigheterna. Malinowski anmälde sig emellertid icke, då han var rädd för repressalier för sin verksamhet. Han kämpade visserligen icke mot ryssarna, men han förstod att myndigheterna skulle hålla ett öga på alla A.K.-medlemmar och förfölja dem. Han kvarstod i A.K:s rullor till november 1945 dock utan att bedriva någon verksamhet efter ryssarnas ankomst. Han har sedan uteslutande ägnat sig åt sina studier.”
Han fick bosätta sig i Sverige och bildade familj här. Därefter fortsatte han sina studier och sitt arbete i Sverige, och blev en långvarig ordförande för Polska Flyktingrådet i Sverige,
Jacek Gancarson
Natalja Zajtseva
