Jacek Międlar som han framträder på twitter.
Jacek Międlar heter en ung präst i Wrocław. Numera är han känd över hela Polen, fast inte för sin själavårdande verksamhet. Fader Międlar sätter patriotismen högre än den kristna toleransen. Med vit-rött om ärmen deltar han aktivt i de extrema nationalisternas manifestationer och försvarar som sann polack sitt fosterland. För fosterlandet behöver försvaras – från araber och muslimer.
Därför har prästen har blivit idol och en förebild för nationalisterna. Han går i första ledet i en demonstration där vulgära och hotfulla banderoller riktar sig till förra premiärministern Ewa Kopacz: ”Du straffas för förräderi din gamla hora”. Massan skanderar ”Hela Polen sjunger med oss: åt helvete med flyktingarna!”. Vid torget i Wrocław tar Międlar till orda framför en kyrka bland keltiska kors och gröna nationalistflaggor.
Ni vet vilka ni är! De kommer att kalla er för fascister! Jag hör ofta att jag är en fascistpräst. Nonsens! Låt dem prata! I våra hjärtan har vi evangeliet och värderingar som vi alla är beredda att offra livet för. (…) Det vi gör är i första hand ett uttryck för den kristna kärleken. Vi säkrar våra familjers och våra landsmäns liv…”, säger han till demonstranterna.
Vi attackerar inte, vi försvarar det kristna arvet från en invasion, från en helt och hållet samordnad attack från Öst, ropar han. Massan jublar. Prästen och nationalisterna försjunker i gemensam bön.
Międlar lägger fram sina åsikter även i sociala medier och från predikstolen. En del församlingsmedlemmar jublar, andra protesterar.
Högerextrema medier är överväldigade och jämför Międlar med 1500-talsjesuiten Piotr Skarga.
Katolska kyrkan uttalar sig mycket försiktigt i den här frågan. Den kristna kärleken tar sig som synes olika former och skepnader. Men är alla acceptabla och önskvärda? Delar av kyrkan hade högerextrema sympatier före andra världskriget. Det manar till eftertanke såväl hos allmänheten som kyrkans män. Är det inte dags att dra lärdomar av dessa erfarenheter?
Dorota Tubielewicz Mattsson
