Vid fotbolls-EM 2012 var det italienska landslaget inkvarterat i Wieliczka ett par mil sydöst om Kraków. Innan de gick ut på plan bad de till den heliga Kinga om framgång i matcherna. Om det hjälpte är svårt att säga, men turistströmmen till detta historiska minnesmärke är strid.
Den heliga Kingas kapell, utformat i saltsten. Foto: Barbara Maliszewska
Salt har i alla tider varit en viktig handelsvara. De första spåren av saltutvinning är från 800-talet – fast arkelogerna säger sig ha hittat spår från 3000 år f.Kr. Till en början utvanns saltet genom kokning av salthaltigt vatten. När det ytliga saltvattnet sinade grävde man brunnar – som blev till lodräta schakt – som med tiden förbands med varandra genom vertikala gångar. Och så hade det i Wieliczka på 1300-talet bildats en saltgruva där gångarna till sist kom att sträcka sig ner till 150 meters djup och sammanlagt vara många kilometer långa.
Entrén till saltgruvan. Foto: kopalnia.pl
Saltet var i äldre tid en viktig handelsvara och anses på 1400-talet ha stått för en tredjedel av den polska statskassans inkomster. Tack vare salthandeln kunde städer byggas upp efter fälttåg och förskönas allt eftersom en borgarklass växte fram.
Under Karl X Gustafs polska fälttåg (Szwedzki potop) plundrades staden Wieliczka. Gruvan kom i händerna på svenskar som lade beslag på dess skatteinkomster. Men ett regelrätt slag utkämpades och de svenska förbanden drevs bort.
Enligt Wienkongressen tillföll Wieliczka Habsburg inom provinsen Galicien – och gick fram till 1918 under namnet Grosse Salze. Under hela Wieliczkas existens var inflyttningen av tyska och österrikiska kolonister som poloniserades stor.
På Unescos lista
År 1978 fördes Wieliczkas saltgruva upp på Unescos världsarvslista.
Sedan 1996 är saltutvinningen nerlagd och idag är Wieliczkas saltgruva ett turistmål för minst 1,5 miljoner besökare om året.
Standardalternativet för turistströmmen är Trasa Turystyczna där man åker ner med en lätt klaustrofobisk gruvhiss till nivåerna mellan 65 och 135 m. En två timmar lång guidad tur i autentiska gruvgångar vidtar. Man passerar bland annat den Heliga Kingas kapell, en enorm sal i klippan med rader av statyer uthuggna i saltsten. Imponerande är den relief efter Leonardos Sista måltiden som en lokal mästare gjort i saltklippan och de väldiga men nästan filigransaktiga ljuskronorna, tillverkade uteslutande i salt. Vi finner skulpturer föreställande stora män som besökt Wieliczka, t ex Goethe, Chopin, Johannes II Paulus och många andra, alla uthuggna i bergsalt. Alltsedan renässansen har besök i ”underjorden” utövat en särskild dragkraft på diktare och andra intellektuella.
Den sista måltiden. Foto: Göte Svensson.
Wieliczkas skyddshelgon
Längre västerut tillber gruvfolket den heliga Barbara. Men enligt historikerna var det den ungerske kung Bela IV:s dotter Kinga som på 1200-talet importerade ungerska gruvarbetare till Wieliczka för att utveckla saltutvinningen. Kring henne uppstod legender förknippade med saltet, som att hon i stället för dyrbarheter som hemgift bar med sig salt till sin trolovade, kung Bolesław Wstydliwy (den Blyge). Äktenskapet med honom var visserligen stadfäst men fullbordades aldrig. Efter hans död anlade hon ett clarissakloster och blev med tiden helgonförklarad som den heliga Kinga.
Ljuskrona i salt. Foto: Göte Svensson.
Det finns också andra attraktioner än den vanliga turistturen. Den som är mera äventyrlig kan numera beställa mera avancerade turer, t ex Trasa Górnicza, där man utrustas med skyddskläder, pannlampa och specialutrustning för att ta sig fram i de mörka, smala gruvgångarna, medan man får pröva på gruvarbetarens olika arbetsuppgifter.
Och långt nere, på den allra lägsta nivån, har det ända sedan medeltiden funnit en terapiavdelning för patienter med astma och andra luftrörsbesvär. Den salthaltiga luften anses vara särskilt välgörande vid dessa åkommor. Idag har denna terapiavdelning utvecklats till ett hypermodernt sanatorium/spa.
Terho Paulsson
Och den som händelsevis inte planerar att åka till Wieliczka kan virtuellt stifta bekantskap med saltgruvan på den snitsiga – men klart kommersiella -sajten http://www.kopalnia.pl (pol/eng/ty/fr etc).
