Guldmedaljen för ignorans går till Polen. Det skriver Lotte Leicht, chef för europeiska Human Rights Watch. Och Henry Foy från Financial Times tillägger: Jag är förvånad över Polens reaktion. Blodet har inte hunnit torka från Paris gator.

Anledningen till reaktionerna är den nya polska regeringens ställningstagande i flyktingsfrågan. Blivande Europaministern Konrad Szymański har i nättidskriften wPolityce fastslagit att Polen efter fredagens terrordåd i Paris inte ser några politiska möjligheter att fullfölja EU-ländernas överenskommelse om fördelningen av flyktingar. Han hävdar också att terroristattacker i Paris innebär att den europeiska flyktingspolitiken måste ses över. På vilket sätt den skulle ses över framgår inte.

Szymański har därmed dragit sig ur den överenskommelse som den förra regeringen träffat med andra länder.

Reaktionerna lät inte vänta på sig och hans uttalande spreds som en löpeld i utländska medier. Senare försökte han tona ner budskapet i sina ord genom att hävda att Polen tar emot flyktingar om säkerheten garanteras.

Konrad Szymański uttalande går hand i hand med den nye utrikesministerns Witold Waszczykowskis ord. Han sade till brittiska BBC att flyktingarna borde stanna där de är, även om det inte är samma standard som på Hilton eller Sheraton.

Vi är inte ansvariga för att skapa ett lyxliv åt dem, sade Waszczykowski.

Det politiska priset av de nya ministrarnas uttalanden är svårt att bedöma just nu men Polen framstår alltmer som en otillförlitlig samtalspartner som inte håller sig till ingångna överenskommelser. Därmed går Polens starka position inom EU förlorad. Polackerna kommer att ses som barbariska och inskränkta människor som inte uppskattar den hjälp de själva fått så många gånger i historien.

Polackerna kommer att placeras bland dem som vill göra Europa till en kristendomens försvarsborg som ska stå emot den islamiska syndafloden. I civilisationernas krig – mellan kristendomen och islam – kommer Polen att ställa sig på kristendomens sida utan att reflektera över att detta krig innebär slutet på det europeiska projektet som bygger inte bara på kristna värderingar. Det bygger även på värderingar som jämlikhet, broderskap och frihet. Om vi förstör detta fundament kommer inte bara Europeiska unionen att rasa samman utan även den kristna försvarsborgen. Och Europa kommer återigen att bestå av en rad av visserligen mer eller mindre kristna men isolerade, inskränkta nationella stater i krig med varandra.

Det är lätt att efter det som hände i Paris i fredags ge efter för rädsla, oro och även hysteri. Men är det inte i en tid av så mycket hat och förakt bättre att kämpa för det bästa som Europa står för?

Dorota Tubielewicz Mattsson