På fasaden till detta hus på en tvärgata till ulica Targowa kan man fortfarande se hålen efter granatsplitter.
Vissa kvarter i Praga på östra Wislastranden ser fortfarande ut som om kriget slutade igår. Fasaderna är pepprade med hål efter granatsplitter och ingen har haft råd att renovera dem under det gångna dryga halvseklet.
Kaviar och kalasjnikov
Praga har alltid varit den fattiga halvan av den polska huvudstaden, även om stadsdelen fräschats upp under de senaste decennierna. Men huvudgatan, ulica Targowa (Torggatan), har ännu kvar sin lätt luggslitna charm och på Rozyckibasaren kan man fortfarande göra fynd av alla de slag.
Ett annat fyndställe är Stadion Dziecieciolecia (10-årsjubileumsstadion, underförstått av den kommunistiska regimen), som sedan länge upphört att fungera som idrottsarena. Den har helt och hållet intagits av handlande från Ryssland och andra östeuropeiska stater. Där kan man köpa alltifrån doppvärmare till rysk kaviar. För den senare måste jag dock varna. Innehållet i den burk jag köpte hade för länge sedan sett sina bästa dagar. Enligt uppgift kan man också tillhandla sig en kalasjnikov för motsvarande en svensk tusenlapp på Stadion. Beställningsmorden ökar i Polen.
Nu ser man spåren av krigets härjningar enbart i Pragas fattigkvarter, men när jag första gången besökte Warszawa i april 1965 märktes de på åtskilliga hus i centrum.
Få städer har i modern tid varit utsatta för så omfattande förstörelse som den polska huvudstaden. Redan 1939 bombades den kraftigt vilket kvarlämnade flera hål i stadsbilden, men efter Warszawaupproret mellan augusti och oktober 1944 sprängde tyskarna 80 procent av alla byggnader i luften.
Om detta visas en intressant film i Warszawas Stadsmuseum vid Rynek Starego Miasta. Den behandlar också återuppbyggnaden, som till stora delar omfattade en fullständig rekonstruktion av stadens historiska centrum.
Studenternas insats
Att den kunde bli så tidstrogen kan man tacka professor Stanislaw Lorentz för. Denne svenskättade professor sände ut sina studenter som under sken av att vilja läsa av elmätarna gjorde ritningar av lägenheterna i Gamla Stan. För gatubilden hade man också glädje av de vyer som italienaren Canaletto utförde i slutet av 1700-talet.
Polackerna är världsledande som konservatorer av historisk bebyggelse och de har haft stora möjligheter att utöva denna konst i sin huvudstad. På senare år har man återuppbyggt stadens rådhus och talat om att återställa krigsministeriet, av vilket bara en torso ovanför Okände soldatens grav återstår.
Bodde hos en polsk familj
Men allt detta låg långt fram i tiden, när jag första gången besökte Warszawa. Jag bodde då hos en gammal polsk familj vid en tvärgata till Targowa.
Gunnel Arbin, journalist med Östeuropa som specialområde.
De hade överlevat Warszawaupproret tack vare att Sovjetarmén redan intagit Praga. Av sin lägenhet som en gång varit en verklig paradvåning hade de bara fått behålla köket och ett par rum innanför. I köket satt husfadern och en gammal arbetare, som kom varje morgon, och gjorde plastleksaker på en maskin. Det var allt vad som återstod av den verksamhet som han fått beslagtagen av de kommunistiska makthavarna.
Och varje morgon vaknade jag av ljudet av hästhovar mot asfalten. Det var vagnarna som kom med kol till stadens alla kaminer.
Nu har de för länge sedan försvunnit och i Warszawas centrum trängs de eleganta butikerna. Det är inte utan att jag ibland känner en viss nostalgi efter Folkrepubliken Polen, där livet var så förutsägbart och alla hade sina givna roller i samhället.
