I samband med hundraårsdagen av Astrid Lindgrens födelse nyligen skrev Tomasz Walat, tidningen Politykas Sverigekorrespondent, en artikel om Astrid Lindgren och hur hon uppfattas i Sverige. Sigismund Fedyk rapporterar (och kommenterar).
Av Sigge Fedyk
Pippi Långstrump är förebilden för den moderna feminismen i Sverige. Hon visade att om man bara kan lyfta Lilla Gubben, så är resten en enkel match.
Vår gamle bekanting Tomas Walat (blanda inte ihop honom med Tomas Tvivlaren även om han ofta är skeptisk inför saker som händer i Sverige) dyker upp igen i Polityka. Den här gången gäller det den svenska litteraturikonen Astrid Lindgren.
I det sekulariserade Sverige har Astrid Lindgren fått helgonstatus, skriver Walat. Folk vallfärdar till hennes grav, och pilgrimerna lämnar brev till Astrid i den för ändamålet uppsatta brevlådan. (I Polen har vi ingen brist på helgon men det är värre med duktiga politiker.)
Astrid Lindgren och Ingvar Kamprad stammar båda från Småland. Därifrån kommer också Anders Bodegård, som är känd för sina träffande översättningar av polsk litteratur. Bodegård hävdar att barndomen i denna då fattiga provins inte var så idyllisk som Astrid beskriver den i sina böcker. Men barnen från de stora städerna längtar till Bullerbyn.
När Pippi Långstrump kom 1945 hade det konservativa bokförlaget Bonniers svårt att acceptera den. Och i många länder blev boken censurerad d.v.s. Pippi blev betydligt mer väluppfostrad och betydligt mindre revolutionär. Svenska kvinnor som gjort karriär inom affärsvärlden eller i politiken hävdar att Pippi varit deras mönster, den modell de försökte efterlikna. We can make it!
Astrid Lindgrens böcker hade även positiv inverkan på pojkar. Emil lekte med flickor och hans pappa hjälpte mamman i hushållsarbetet, noterar Walat. Astrid inte bara skrev böcker för barn, hon kämpade också för barnens rättigheter.
1979 fattade den svenska riksdagen två beslut som engagerade Astrid Lindgren. Det ena var förbudet mot barnaga, det andra gällde hur man skulle föda upp kor på ett mer humanitärt sätt, rapporterar Politykas korrespondent i Sverige. Fast så bra blev det inte konstaterar Walat: korna måste klara sig utan tjur, trots att Astrid pläderade för motsatsen.
Zygmunt Fedyk.
I hela sitt liv var Astrid Lindgren sosse, och hon betalade miljonbelopp i skatt. 1976 upptäckte hon att hennes inkomstskatt uppgick till 102 procent. Likadant var det med Ingmar Bergman. Men de hemska skattemyndigheterna i Sverige sänkte inte skatterna, skriver Walat. Hennes berömda saga om Pomperipossa förorsakade den socialdemokratiska regeringens kollaps efter 40 år vid makten.
När Astrid Lindgren gått bort anslog man en del av hennes skattepengar till Astrid Lindgrenspriset – det så kallade Lilla Nobelpriset alltså – på 5 miljoner kronor. Även efter döden förblev hon en ledande svensk exportprodukt.
I Polen är Astrid Lindgrens böcker fortfarande oerhört populära en del titlar är obligatoriska i grundskolan. Jag själv fick bekanta mig med en del titlar när min dotter var barn. Jag läste för henne Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta. Pojken med guldbyxorna av Max Lundgren var också vår favorit men det är en annan historia.
