Szymborska som kritiker och rådgivare

Publicerad 2010-03-09

Szymborska200Litterär post
Wisława Szymborska
Art Factory
övers. Elzbieta J Brunnberg
ill. Andrzej Ploski

Under större delen av sitt liv har Nobelpristagaren i litteratur Wisława Szymborska haft en spalt i den litterära tidskriften Życie Literackie där hon svarade författare och poeter in spe och kommenterade de av dessa unga och ambitiösa diktare insända texterna. En otacksam roll? Förvisso. Dessa korta texter som har  samlats under titeln Poczta literacka czyli jak zostać (lub nie zostać) pisarzem (Litterär post eller hur man blir (eller inte blir) författare) har nu översatts till svenska och getts ut i bokform av Lundaförlaget Art Factory.

Wislawa Szymborska

Wislawa Szymborska

Szymborska som kritiker visar sig ha mycket gemensamt med poeten Szymborska. Hon är kunnig, snabb och allmänbildad – en riktig lärd person. Hon hittar i de insända texterna historiska och logiska fel (”Linné var inte romare utan svensk”). Ofta avslöjar hon liksom i dikterna sin materialistiska syn på världen eller fascination av naturen ”För oss har till exempel babianens ögon lika mycket nostalgisk skönhet som Michèle Morgans ögon”.

Hon uppmanar de unga författarna att iaktta verkligheten runt omkring och livet kallar hon för ”ett häpnadsväckande äventyr som människan har råkat ut för”. Szymborska vill gärna att de unga ska inspireras av just detta ”häpnadsväckande äventyr”, iaktta den och beskriva ”Du vill bli poet men du iakttar inte”.

Hennes kloka men även humoristiska svar, råd och kommentarer innehåller ett för Szymborska typiskt existentiellt djup. Poesin och hela litteraturen hämtar sitt stoff ur verkligheten vi lever i, ur på riktigt upplevda upplevelser, ur verkligen genomlidna erfarenheter och ur självständigt (genom)tänkta tankar. Världen måste ständigt beskrivas på nytt, eftersom den aldrig är sig lik. Därur föds tvivlet och den visa försiktigheten. ”… poeten måste, om han är en riktig poet, ständigt säga till sig själv: ’jag vet inte”, skriver hon. Och detta sakramentala ”jag vet inte” bör känneteckna alla unga försök att lösa livets och poesins gåta.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Dorota Tubielewicz Mattsson

Szymborska är kritisk men även mycket noggrann och ordentlig i sin läsning av de unga förmågornas alster. Hennes omdömen är bestämda men innehåller alltid en dos av välvilja, humor eller lätt ironi kryddad med ordlekar som ju alla läsare känner igen från hennes dikter.

Den föreliggande översättningen är gjord av Elzbieta J Brunnberg och rikt illustrerad av Andrzej Ploskis fantastiska teckningar.

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner