Deras gigantiska arkiv har till slut funnit sin vistelseort i Nationalbiblioteket i Warszawa. Det väger 3,5 ton och anlände från London i 290 kartonger.

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

Konstnärsparet Franciszka och Stefan Themerson var under mellankrigstiden det polska avantgardets pionjärer. Efter kriget blev de ledare för den konstnärliga bohemen i London.

Franciszka, som var född 1907, blev målare, tecknare, illustratör, scenograf och designade teaterkostymer. Stefan föddes 1910, författare, poet, filosof och kompositör. Tillsammans gjorde de experimentella filmer, gav ut en tidskrift, skrev och gav ut böcker, blåste liv i kulturlivet. Och tog tusentals bilder av varandra.

Paret Themerson avskaffade gränser mellan olika konstgenrer och högre än ideologiska manifest skattade de groteskeri och nonsens.

Båda var födda i assimilerade judiska familjer. De träffades under studietiden och det som förenade dem var deras kärlek till filmen och biografen.

År 1930 skapade de den första polska experimentella filmen Apteka (Apoteket). Av deras produktion från tiden före andra världskriget var det bara filmen Przygody człowieka poczciwego (Den hederliga människans äventyr) som bevarades och som sedermera blev en förebild för Roman Polańskis första film Dwaj ludzie z szafą (Två män med ett skåp).

Under kriget lyckades de ta sig till London (först Franciszka, Stefan anlände två år senare). De skapade två filmer: The Eye and the Ear med Julian Tuwims text och Karol Szymanowskis musik som bakgrund samt Calling Mr. Smith – en film som skulle visa britterna omfattningen av nazisternas förtryck i det ockuperade Europa.

Efter kriget började de experimentera med andra konstformer. Deras plattform blev Gaberbocchus Pres, det första avantgardistiska förlaget i London. Stefan skrev böcker och Franciszka illustrerade dem. Deras förlag var det första som gav ut Alfred Jarrys Kung Ubu och Raymond Queneaus Stilistiska övningar. Deras redaktionellt högklassiga utgåvor och ovanliga lösningar drog även andra författare till förlaget, bland annat Bertrand Russell.

Nästa steg i förlagsverksamheten blev den konstnärliga salongen Common Room. Där diskuterade man, såg filmer, spelade musik och gjorde upp planer för kommande projekt. Stefan utvecklade sina teorier kring den ”semantiska poesin”, fotograferade och skrev en opera. Franciszka undervisade vid olika universitet, designade teaterkostymer och scenografier, bland annat till Kung Ubus uppsättningar i Stockholm och Köpenhamn.

1988 dog först Franciszka och två månader senare även Stefan. Deras verk och arkiv togs om hand av Franciszkas systerdotter Jasia Reinhardt, den enda i familjen som överlevde Förintelsen. Paret Themerson tog sig an henne efter kriget och uppfostrade henne. Reinhardt tog hand om tusentals manuskript, bilder, notiser, dikter, bandinspelningar av deras föreläsningar, teckningar, privata ägodelar …

Det var länge oklart vad som skulle hända med Themersons gigantiska arkiv. Men kort före jul anlände en långtradare till Nationalbiblioteket vid Krasińskipalatset i Warszawa.

Varför just Polen? De var ju polacker!, säger Jasia Reinhardt.

Kulturministern Małgorzata Omilanowska är förtjust över att arkivet hamnade i Polen.

Vi är mycket känsliga när det gäller vårt kulturarv. Vi led så enorma förluster under andra världskriget och vi är nu måna om varje papperslapp. Här har vi en unik situation: inte nog med att vi får ett komplett arkiv, vi har också en person som känner till det och kan bearbeta det noggrant och ställa ordning, säger hon.

Arkivet köptes tack vare bidrag från Kulturdepartementet.

Ppriset var långt under marknadspriset, säger Nationalbibliotekets chef, Tomasz Makowski. Så snart arkivet har ställts iordning får alla biblioteksbesökare tillgång till det. Themersons historia ska vara en uppmaning att våga vara originell, tillägger Makowski.

Just nu visar Krasińskipalatset i Warszawa en utställning som presenterar delar av arkivet.

Dorota Tubielewicz Mattsson