Tokarczuk: Polsk kultur har alltid sugit i sig idéer utifrån

Publicerad 2019-10-20
Olga Tokarczuk har tilldelats 2018 års Nobelpris i litteratur.
Foto: wikipedia.

– Jag har lite svårt att ta till mig att jag har fått Nobels litteraturpris, när jag tänker på Nobelpris är det Wisława Szymborska jag ser framför mig. Jag har inte vant mig vid att det är jag i år, men jag märker att det kommer mycket mer folk till mina författaraftnar. De knuffar på varandra och säger: Där kommer Nobelpristagaren, utan att ens försöka uttala mitt namn.

Det säger Olga Tokarczuk, pin färsk litteraturpristagare, i en lång intervju med TVN24.

Kulturminister Piotr Gliński tillhör inte hennes fans, men hon är mycket populär och hennes böcker går inte att köpa i Polen. Gliński har sagt offentligt att han inte orkat ta sig igenom någon av hennes böcker vilket han fick äta upp när Nobelpriset tillkännagavs.

Men intresset för pristagaren är mycket stort, inte minst bland polska kvinnor.

– Jag hoppas att det lugnar ner sig lite så småningom, säger Tokarczuk, jag har en begravd bok och vill ägna min kraft åt den.

Hon påminner om att Szymborska inte skrev en enda dikt under de tre åren efter Nobelpriset och om att man nu väntas vara närvarande överallt.

– Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker, men jag vill inte bli någon som ska kommentera allt som händer. Att skriva är ett mycket introvert arbete som kräver eftertanke.

Olga Tokarczuk anser att Nobelpriset är viktigt för Polen som varken vunnit något stort fotbollsmästerskap, byggt någon rymdraket eller kommit på något nytt sätt att lagra solenergi. Men under hennes egen livstid – hon är född 1962 – har litteraturpriset fyra gånger gått till polska författare: Isaac Bashevis Singer 1978, Czesław Miłosz 1980, Wisława Szymborska 1996 och nu hon själv, 2018. Dessutom fick Lech Wałęsa Nobels fredspris 1983.

– Det visar att polsk kultur har en enorm potential som vi byggt upp under många år av politiskt förtryck. Vi polacker bör inse att vi är bra på kultur, att det är något att investera i. Och kloka politiker överlämnar kulturen åt de kreativa. Att manipulera kulturen slutar aldrig väl.

Hon anser att regeringens nationalromantiska syn på kulturen är anakronistisk. Det är en kultur som stödjer en nationalistisk-katolsk världsbild.

– Särskilt när jag är utomlands ser jag hur föråldrat, bräckligt och kraftlöst det är, säger Olga Tokarczuk. Valresultatet gör mig inte glad, men som den optimist jag är gläds jag åt alla nya unga människor som nu tar plats i parlamentet. De har en annan syn på samhället, en annan vision.

Hon ser flera glädjeämnen efter valet: att Vänstern (Lewica) är tillbaka i parlamentet, att miljöfrågorna allt mer lyfts fram i dagens politik, liksom kvinnofrågorna.

– Ett samhälle som inte låter kvinnorna bestämma själva är ett sjukt samhälle, slår hon fast.

Som hennes läsare vet är hon i hög grad engagerad i frågor om djurens rättigheter. Hon föreslår helt radikalt en särskild skatt på kött.

– De är ju levande varelser, i Polen tycker många att djurens rätt är ointressant, men i många andra länder har man kommit långt på det området. Jag tror att folk i framtiden kommer att skämmas över att deras förfäder ätit kött, säger Tokarczuk.

Förnybar energi är också en viktig fråga.

– Jag kommer från Nedre Schlesien och vet hur mycket smog det är i gruvstäderna, säger hon. Jag drömmer om att se kullarna fulla av solkraftverk.

När den nyutnämnda pristagaren för fyra år sedan fick Polens förnämsta litteraturpris för sin bok Jakobsböckerna, sade hon att polackerna uppfunnit en historia åt sig som en öppen tolerant nation men samtidigt gjort fruktansvärda saker mot sina minoriteter, mot judarna.

– Jag var övertygad om att jag sa vad alla visste och var oförberedd på allt hot och hat som följde. Många kunde inte acceptera sanningen, konstaterar hon. Och nu är det ännu värre.

– Främlingsfientligheten kom nog under kommunisttiden när regimen byggde upp en bild av Polen som en homogen nation. Det som hänt i landet under de senaste åren är resultatet av en propaganda som blir mycket effektiv med hjälp av internet.

– På något sätt har vi en uppfattning om att människor som har tillgång till mycket information automatiskt blir goda och kloka, säger Tokarczuk. Men så enkelt är det inte, och populisterna har ökat i många länder. De har enkla förklaringar till problem i samhället, ger de enkla recept mot människors oro. Och de liberala frågar sig hur det kunde bli så här. För mig verkar det som att vi, liksom mina figurer i Jakobsböckerna, lever i en brytningstid. Världen är inte som förut, man känner sig otrygg i det man inte förstår och det uppstår en nostalgisk längtan efter den tid när kvinnor var kvinnor och männen gick ut i skogen och arbetade.

I Polen var det regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) som lugnade de oroliga med att lova en återgång till det trygga förflutna.

– Men man nämner inte att det trygga förflutna är det samhälle som vi hade under kommunisttiden, konstaterar Tokarczuk. Särskilt de regeringsvänliga medierna använder kommunistregimens propaganda för att framställa Polen i skön dager. De förmedlar en vision om det förflutna där allt var ordnat så som Gud ville ha det och en önskan om att nå den visionen.

– PiS har beskrivit en polsk identitet som bygger på speciella värden, en identitet som får folk att känna sig uppskattade. Men människor har trots en del olikheter ändå det mesta gemensamt, kärlek, trygghet, värdighet och relationer med andra är viktigt för människan, oavsett nationalitet.

Nobelpristagaren tycker om sitt land Polen, men det finns också företeelser där som irriterar henne. Ett exempel är den nu uppblossande nationalismen.

I Jakobsböckerna försökte hon se historien från ett annat håll och berätta om sådant man glömt. Polen består inte bara av Sienkiewicz hjältar utan också av kvinnor som dör under förlossningen. Det finns också ett kulturutbyte mellan polackerna och landets alla minoriteter, den polska kulturen har i alla tider sugit i sig idéer utifrån och byggt upp en mångfald.

– Just nu är Polen delat, det finns två visioner om hur landet ska se ut, konstaterar Tokarczuk. Den demokratiska visionen är svag i den meningen att demokratin just nu är i kris. Den starkare visionen bygger på rädsla och strävar efter auktoritära lösningar som gör det lätt att styra landet med dekret uppifrån. Och här ligger det en stor fara och stora spänningar.

Hon är skeptisk till litteraturens möjligheter att förändra världen.

– Vi tycks leva i en myt om att böcker ska läsas överallt och vara tillgängliga för alla. Men om vi ska vara ärliga så är det alltid bara en liten del av befolkningen som läser böcker, säger hon. Det har aldrig varit så att folk efter 12 timmars arbete har rusat hem för att kasta sig över en bok. Ändå kan litteraturen faktiskt förändra människors åsikter genom att provocera och ställa frågor som kan vara obekväma.

– Min bok Styr din plog över de dödas ben ansågs mycket kontroversiell när den kom. Man förstod inte vad den handlade om. Men senare har folk kommit fram till mig och sagt att de har slutat äta kött, säger Olga Tokarczuk. Det handlar om en förändrad inställning, en ökad känsla för moral, man gör ett etiskt ställningstagande varje dag vid matbordet. (TVN24 och wB okt 19)

Sök i webb-Bulletinen