Trosdeklarationen eller läkareden – vilket är det som ska gälla?

Publicerad 2014-06-10
Krönika av Dorota Tubielewicz Mattsson

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

– Läkarens uppgift är inte att döda, säger gynekologen Bogdan Chazan. Om jag hänvisar patienten till en annan läkare skulle jag vara delaktig i dödandet.
Det handlar om aborter, provrörsbefruktning och utskrivning av p-piller. 2.500 polska läkare har undertecknat en ”trosdeklaration” och förbehåller sig rätten att vägra utföra en del av det arbete som åligger sjukvården.
Dorota Tubielewicz Mattsson skriver om en aktuell debatt i polska medier.

Samvetsfrihet är en konstitutionell rättighet. Det är samvetsklausulen som gör det möjligt för en läkare att vägra genomföra sådana behandlingar som strider mot hans/hennes övertygelse. Men läkarnas samvetsfrihet får inte beröva andra deras konstitutionella rättigheter, i det här faller rätten till sjukvård. Här måste vi jämka samman olika intressen. Nu reducerar vi patientens konstitutionella rättigheter till noll. Det är ojuste och omoraliskt, säger professor Ewa Łętowska till Radio TOK FM.

Närmare 2.500 läkare har undertecknat den så kallade trosdeklarationen som sedan i form av två stenplattor förts till klostret Jasna Góra, ett av Polens heligaste pilgrimsmål. Läkarna deklarerar att de i sin yrkesutövning kommer följa Guds lag framför människans, dvs. den gällande lagstiftningen. Det gäller framför allt aborter, in vitrobefruktning och utskrivning av preventivmedel.

Deklarationen har inte oväntat väckt starka känslor och diskussioner i polska massmedier.

Man ser den som ett osedvanligt prov på bristande intellektuell förmåga, ett försök att skapa en trosstat och en invasion av religiös konformism i samhället, säger framstående akademiker som filosofen, professor Jan Hartman, juristen och feministen, professor Monika Płatek och journalisten Tomasz Lis. Det påpekas att läkaren har rätt att bestämma över sitt samvete, och det gör han genom den välfungerande trosklausulen, men han har inte rätt att bestämma över andras samvete.

– De gör sig därmed till Guds polare – säger Płatek i TVN24. Att tala om könsorgan som sacrum, som ett gudomligt redskap, är ju löjligt och fullständigt oförenligt med vårt demokratiska samhälle, som lämnat det patriarkaliska systemet bakom sig.

Många understryker att problemet är mångbottnat: en av punkterna i deklarationen är att den mänskliga kroppen är helig och orörbar från födseln till den naturliga döden. Därmed kan varje slags medicinsk behandling ses som ett brott mot naturens lag. Detta bäddar för godtycke, och läkare som feldiagnostiserat eller låtit bli att behandla en patient får lättare att gömma sig bakom trosdeklarationen. Det strider naturligtvis både mot läkareden och mot den ”mänskliga” lagstiftningen.

Man kräver att de läkare som undertecknat deklarationen tydligt ska tala om det för sina patienter, så att patienten kan göra ett medvetet val.

Effekterna av trosdeklarationen har inte låtit vänta på sig. Professor Bogdan Chazan, chef för en av Warszawas gynekologiska sjukhus, har vägrat att göra abort på ett 24 veckor gammalt foster som var gravt skadat (saknade hjärna) och skulle dö inom några timmar efter förlossningen. Allt detta informerade han modern om och sedan krävde han att hon skulle fortsätta graviditeten och föda ett dött barn. Denna osedvanliga grymhet mot patienten och det faktum att han dessutom vägrade hänvisa henne till ett annat sjukhus eller läkare, vilket strider mot lagen, har gjort att åklagarmyndigheten påbörjat en förundersökning.

– Läkarens uppgift är inte att döda, säger han själv. Om jag hänvisar patienten till en annan läkare skulle jag vara delaktig i dödandet. Etiken kommer före lagen.

Polen – ett paradoxernas land!

Dorota Tubielewicz Mattsson

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner