Tydligheten ska förhindra hyckleri och illdåd

Publicerad 2015-06-21

Den polska journalisten Anna Bikonts bok om pogromen i Jedwabne 1941 har väckt stort uppseende runt om i världen. Men många polacker anser att den ger en felaktig bild av Polen.
Vi har upprörts över att svenska medier allt oftare drastiskt beskriver mordhandlingar mot civilbefolkningen under andra världskriget, med polacker som huvudförövare. Men mediernas engagemang saknar proportioner både vad gäller den faktiska omfattningen av illdåden och omfattningen av liknande illdåd som utförts mot polsk civilbefolkning, skrev Anna Kremky och Jacek Gancarson i en insändare den 3 juni. Sanningen kolliderar med paranojan, svarade Jan Axel Stoltz i ett genmäle den 7 juni.
Idag utvecklar Jacek Gancarson sin tankegång och ger sin bild av hur händelser som Jedwabnemorden kunde inträffa.

Svar på Jan Axel Stoltz inlägg

Varken judar eller polacker stod som passiva åskådare när ockupanterna utövade sin terror, skriver Jacek Gancarson i sitt genmäle. Foto: Privat.

Varken judar eller polacker stod som passiva åskådare när ockupanterna utövade sin terror, skriver Jacek Gancarson i ett genmäle.
Foto: Privat.

Jag håller med både om att ”Sanningen kolliderar med paranoja” och att ”Manipulerad historia väcker frågor”. Det är verkligen värt att påminna om deras betydelse eftersom det gör det lättare att hålla sig till fakta när vi granskar Polens historia och av den drar slutsatser för dagens ageranden.

Med allt respekt och tacksamhet för Jan Axel Stoltz historiska insatser för Solidaritetsrörelsen i Polen på 1980-talet tycker jag att oron för mitt eventuella inflytande inom Svensk-Polska Samfundet är lite förhastad. Jag sätter värde på demokrati, medborgerlighet och medkännande. Och jag ser inte något destruktivt med en ordnad debatt och meningsutbyte.

Jan Axel Stoltz skriver ironiskt Att i en text som tar upp att polska katoliker medverkade till morden på deras judiska grannar, inte också ta upp de katolska hjältedåden och offren vore förstås polsk-politiskt inkorrekt.
Vad menar Jan Axel Stoltz med polsk-politiskt inkorrekt? Hur skulle vi kunna förstå historien om vi bara fokuserar på enstaka händelser utan att ta hänsyn till ett bredare sammanhang? Är det överhuvudtaget praktiskt och korrekt? Och kan polsk-politisk korrekthet strida mot svensk-politisk korrekthet? Jag tillåter mig att göra läsarna uppmärksamma på detta eftersom vi i medierna allt oftare möter en tendens till ett alltmer hårresande och selektivt urval av fakta vid beskrivningar av händelseförlopp.

Ifall trostillhörigheten nu inte skulle vara viktigare än händelseförloppet då skulle frasen …att inte också ta upp de katolska hjältedåden och offren vore förstås polsk-politiskt inkorrekt kanske ersättas med ….vore inkorrekt överhuvudtaget från historisk synpunkt.

Men med hänsyn till händelseförloppet tycker jag inte att det är fel att påminna om att tyskarna tre veckor före Jedwabnemorden befriade c:a 2 000 personer, de flesta politiska fångar men också en del kriminella, ur det före detta sovjetiska fängelset i Łomża. I enlighet med sovjetisk praxis skickades en del av fångarnas familjer tre månader dessförinnan till Sibirien! Skulle då J.A. Stoltz välja att inte nämna detta p.g.a. av en särskild politisk korrekthet eller som en händelse utan som helst sammanhang?

Under varje krig och terror uppstår en okontrollerad utveckling av hat, brott och hämnd. I Jedwabne utvecklades detta ur ekonomiska orättvisor och antisemitism före kriget, via sovjetisk terror främst riktad mot den polska eliten, till naziterror riktad främst mot den judiska befolkningen. Varken judar eller polacker stod alltid som passiva åskådare i sammanhanget. Och man måste komma ihåg att i det här området kom den sovjetiska ockupationen före den tyska.

Polska familjer förlorade under den sovjetiska terrorn fler familjemedlemmar och polackerna var därför mer aggressiva än den judiska befolkningen, som var mer orolig för den kommande nazityska ockupationen. Polackerna for alltså så illa under sovjetterrorn att de tog ut sin frustration på judarna.

Det är sant att en mindre del av befolkningen underordnade sig ockupanternas terror (se Artur Szulc, Marodörer, medhjälpare och mördare – katolska och judiska polacker i nazisternas tjänst 1940-43 och av samma författare I Stalins våld. Sovjetunionens kuvande av östra Polen 1939-41).

Jag tycker att det är bättre för alla om vi hanterar historien med målet att komma överens om händelseförloppen snarare än med målet att kämpa för att en viss tolkning ska segra.

Holocaust är en mycket tragisk händelse i Europas historia. En händelse som till överväldigande delen utspelade sig mellan två europeiska nationer: tyskar och judar. Polackerna har aldrig byggt några dödsläger eller haft för avsikt att organisera utplåning av polska judar. Tvärtom: före andra världskriget stödde, utbildade och utrustade den polska regeringen judiska partisaner (Betar) som verkade i Palestina. Detta skedde i strid mot dåvarande brittiska intressen i området.

Det är viktigt att påpeka att om polackerna hade ansträngt sig tillräcklig med sitt eget militära försvar under sista 300 åren hade Förintelsen aldrig ägt rum på Polens territorium eftersom Hitler skulle aldrig ha kommit dit.

Jacek Gancarson

Recensionen av Vi från Jedwabne >>

Tidigare debattinlägg:

”Manipulerad historia väcker frågor” >>

”Sanningen kolliderar med paranoja” >>

Kronisk ”frustration” rättfärdigar inte morden >>

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner