Det svensk-polska fotbollslägret fick hjälp av förre landslagsspelaren Marek Kusto, andra från vänster i vit tröja.

Vaksala SK P97, ett ungdomslag i fotboll från Uppsala, åkte i juli på träningsläger i Krościenko. Peter Eklund är lagledare och sonen spelar back i laget som i vanliga fall håller till i division 6 Östra Uppland. Fjorton spelare och tre tränare deltog i träningslägret.

I vintras tog Vaksala SK P97 i Uppsala kontakt med en gymnasieskola i Nowa Huta som är specialiserad på fotboll. Direktören, Michał Krolikowski, insåg snabbt vad vi efterfrågade. Han har stor erfarenhet av tidigare utbyten med Holland och Tyskland och under sin aktiva tid som fotbollsspelare hade han spelat matcher i Trelleborg. Vi kom överens om ett gemensamt träningsläger i Krościenko, dit deras skola regelmässigt åker på somrarna. Där finns också pensionat Sokolica med en fotbollsplan i närheten.

Resan varade från söndag till söndag och vi flög med Ryan från Skavsta. Föräldrar skjutsade till och från Skavsta och från flygplatsen i Kraków kom vi med chartrad buss till Krościenko. Vi kom fram sent, och det gällde att få ungdomarna kvickt i säng för att kunna komma igång med träningen på måndagsmorgonen.

Vid första frukost visade sig den polska gästfriheten och generositeten. Husmor uppmärksammade att ingen ätit av färskosten blandad med lök och nästa dag serverades istället äggröra. Den blev det aldrig något över av. Överlag uppskattades maten av ungdomarna och portionerna var mycket rikliga. Vissa inslag av komik fanns i samband med måltiderna bla den morgon vi fick parowki med skinn av plast. Den var svår att skära och ungdomarna klagade över detta men jag visade resolut hur man skulle använda kniven för att skära bitar av korven. Och stoppade dessa avskurna bitar i mun. De polska ungdomarna gjorde stora ögon – de skar bort plastskinnet och la det åt sidan. De skämtades sedan många gånger över denna morgon då vi åt korvarna med plasten på.

Träning pågår. Bollarna väntar.

En annan händelse som visade på gästfriheten var att man skaffade fram handdukar åt oss. Vi hade inte tagit med stora handdukar då vi flög med Ryan och för att hålla kostnaderna nere hade vi endast handbagage. Förutom att vi hade tagit en extra gemensam väska med skor, benskydd och strumpor.

Inkvarteringen skedde i 2-4 bäddsrum och fördelningen av rumskompisar avgjordes med lottning. Då man tittade in i rummen efter några dagars vistelse undrade man ju hur man kunde stöka till ett rum så mycket och var och en ändå hittade sina grejer. Standarden var god på pensionatet, på varje rum fanns dusch och toalett, och personalen med föreståndarinnan Elżbieta Orkisz i spetsen, var mycket tillmötesgående. Allt, nästan, kunde fixas och då oftast med ett leende!

Första träningspasset inleddes med att vi fick pumpa bollarna i förrådet. De lag som brukar komma hit har egna bollar med sig och av förklarliga skäl hade vi inte kunnat ta med några egna. Intill fotbollsplanen rann en bäck och efter allt tidigare regnande var vattenflödet rikligt. Mellan bäcken och fotbollsplanen fanns endast ett lågt staket och på vissa ställen var det hål i staketet så det tog inte lång stund förrän första bollen hade hamnat i vattnet. I snabb fart flöt den bort ur vår åsyn. Då det polska ungdomslaget var på plats visade de oss hur man fångade upp bollar som hade hamnat i bäcken. Nedströms fotbollsplanen fanns en trappa ned till bäcken och med en specialtillverkad håv klev man ut i bäcken och fångade in den förlupna bollen.

Här räddas en förlupen boll i de svallande vågorna.

Det polska ungdomslaget bestod av tjugofem spelare och tre tränare. En av tränarna var förre landslagsspelaren Marek Kusto, som var med i det lag som 1974 vann över Brasilien i spel om brons. Det är mycket imponerande att en så känd spelare, som dessutom varit manager för stora fotbollslag, ägnar sommarveckor åt att träna ungdomar.

Språket blev en stor begränsning i umgänget mellan de svenska och polska ungdomarna. Kunskapen i engelska var inte speciellt hög bland de polska spelarna. Men i fotbollen och leken fanns inga hinder. Lagen tränade inte direkt gemensamt men var på fotbollsplanen samtidigt och kunde titta på varandras träningsmetoder och få lite nya idéer.

Två matcher kom de två lagen att spela mot varandra och då det polska laget inte hade någon målvakt med sig fick de låna en av Vaksala som hade två. Matcherna blev mycket välspelade och det märktes att lagen verkligen ansträngde sig för att vinna. Bägge matcherna slutade oavgjort, den första 1–1, den andra 3–3. Bättre resultat än så kan man inte tänka sig i vänskapsmatcher där lagen dessutom bor tillsammans.

Förutom träning och matcher genomfördes promenader ned till byns centrum för att äta glass och bara umgås. Några av ungdomarna gick till frisören och klippte sig för 15 złoty, vilket man tyckte var mycket prisvärt. Den planerade vandringen upp till berget Trzy Korony på fredagsmorgonen fick ställas in på grund av vädret. Träningslägret avslutades med bad på  närbelägna hotellet Solar i Szczawnica. Fredagskvällen ägnades åt packning och att någorlunda städa rummen.

På lördagsmorgonen hämtades vi med buss för ett besök i Auschwitz/Birkenau. Där guidades vi på svenska av företaget Enjoy Polen, som också hjälpt oss med våra transfers. Även tillresta föräldrar deltog i besöket, och gruppen omfattade tjugosex personer. Allt fungerade fullständigt perfekt.

I Kraków bodde vi på hostel i Stare Miasto mellan lördag och söndag. På lördagskvällen åt vi en välsmakande middag på restaurang Babcia Maliny. Omdömet från denna middag blev mycket gott, mycket rikligt och mycket prisvärt. På söndagen blev det frukost på Macdonalds. Därefter fick vi en guidad tur genom Krakóws centrala delar och upp till Wawel. Där gav ungdomarna sig iväg på egen hand för shopping. På eftermiddagen hämtades gruppen upp av en buss som tog dem till flygplatsen.

Lägret finansierades genom olika aktiviteter. Laget hade fått stipendium från Folke Bernadottes Minnesfond, vi hade städat parker och grönområden åt kommunen och en företagarförening och vi hade sålt rabatthäften. Dessutom betalades en avgift om 500 kr/spelare. Totalt kostade veckan cirka 60 000 kronor.

Omdömet från resan är mycket positivt från ungdomarna. De har fått träna fotboll och de har lärt sig mer om vårt södra grannland. Polen är kanske inte det första land man tänker på för ett fotbollsläger men allting har fungerat till absolut största belåtenhet. Och kanske kan det bli en fortsättning även sommaren 2015.

Text och bild
Peter Eklund