Idag är det kanske inte så många som minns upproret i Poznań 1956, då arbetarna protesterade mot usla levnadsförhållanden och kommunistregimen pressad av Moskva skickade ut sina soldater att skjuta på den egna befolkningen.
Våren 1981 – och ett halvt år före krigstillståndet – reste det lokala Solidarność ett minnesmärke över upproret.
Terho Paulsson berättar om revolten för drygt 60 år sedan.

År 1953 dog Stalin. Försiktiga krav på liberalisering började höras. I DDR bröt i juni ut ett arbetaruppror som krossades av sovjetiska stridsvagnar. I februari 1956 tog Nikita Chrusjtjov i ett tal avstånd från personkulten av Stalin.

Även i Polen vaknade kampandan. 1955 började arbetarna vid Cegielski-verken (då: Zakłady im. Józefa Stalina) i Poznań förhandla med ledningen om förbättrade sociala villkor. När förhandlingarna möttes med kallsinne reste en delegation från fabriken till Warszawa den 25-27 juni 1956 för att möta ministern för maskinindustri och fackföreningarnas centralråd.

När de kommit tillbaka till Poznań backade ministern från en del av överenskommelserna i Warszawa. Som svar gick arbetarna den 28 juni i strejk på Poznańs större arbetsplatser och ett protesttåg på ca 100 000 människor samlades för att kräva prissänkningar, höjda löner och reviderade arbetsnormer. På förmiddagen samma dag vände sig chefen för länets säkerhetstjänst till pansartruppernas officersskola i Poznań för att denne skulle sätta in stridsvagnar men fick avslag på sin begäran.

Men den sovjetiske marskalken Konstantin Rokossovskij, tillika polsk överbefälhavare, tog tillsammans med Politbyrån beslutet att slå ner upproret. Demonstranterna hann inta fängelset och släppte ut ett par hundra politiska fångar och besatte åklagarmyndigheten och domstolarna. På eftermiddagen satte myndigheterna in fyra divisioner pansar och infanteri med sammanlagt 10 000 man och 400 stridsvagnar. Under striderna dog ca 70 personer och ca 600 sårades.

Den 29 juni var huvuddelen av upproret kväst och samma dag höll premiärministern Józef Cyrankiewicz sitt ofta citerade radiotal där det hette: Varje provokatör eller vettvilling som vågar lyfta handen mot folkstyret må vara förvissad om att folkstyret hugger av denna hand.

Poznań var avskuret från omvärlden och resten av landet fick egentligen inte veta vad som pågick. Politbyrån i Warszawa meddelade att imperialistiska agenter och en bakåtsträvande underjordisk rörelse framprovocerat gatuoroligheter.

Som en följd av upproret arresterades ca 250 personer, men man lyckades aldrig i domstol bevisa tesen om provokatörer eller utländska agenter, mycket tack vare advokaten Stanisław Hejmowski (som sedermera utsattes för hård press och fråntogs sitt ämbete).

Gomułkas ”lilla töväder”

Följderna av Poznań-upproret blev att Władysław Gomułka utsågs till förste partisekreterare efter Edward Ochab, och att marskalk Rokossovskii förflyttades till Sovjetunionen – dock med uppdrag från Chrusjtjov att förbereda en invasion i Polen. En försiktig och tillfällig liberalisering inleddes, bl.a. förbättrades förhållandet till kyrkan, sedan kardinalen Wyszyński släppts efter tre års husarrest.

I oktober 1956 stod Sovjetarmén redo att besätta Polen, men Gomułka lyckades stoppa invasionsplanerna i samtal med Chrusjtjov och Mikojan som anlänt till Warszawa. Han betygade Sovjet sin lojalitet och påpekade att de reformer som genomfördes inte stod i strid med socialismen. Därigenom lyckades Polen undvika det blodiga uppror som strax efter ägde rum i Ungern.

Man reste ett monument

1981, inför 25-årsminnet av händelserna, reste det lokala Solidarność ett minnesmärke över upproret 1956, ibland benämnt Poznańskie Krzyże (Poznań-korsen).

Vad åsyftar de årtal som är angivna på den ena pelaren?

• 1956 – Upproret i Poznań;

• 1968 – Mars 68. Studentuppror i Warszawa, Gdańsk, Kraków, Radom, Łódź och Poznań (brutalt nedslagna av militärpolisen ZOMO och ORMO);

• 1970 – Dec. 1970 – Febr. 1971. Strejkerna i Gdańsk och Szczecin (nedslagna av polisen);

• 1976 – Juni 1976. Strejker på grund av prishöjningar. KOR (Kommittén för arbetarnas försvar) och de första fria fackföreningarna bildas;

• 1980 – Augusti 1980. Strejken vid Gdańsk-varvet. Solidarność bildas;

• 1981 – December 1981. Krigstillståndet införs (årtalet tillagt år 1991 i det fria Polen).

Ett minnesmärkes metamorfos

Under krigstillståndet 1981-82 var detta monument synnerligen laddat och myndigheterna såg till att förhindra varje försök till manifestation. Fortfarande i juni 1983 förvägrades påven Johannes Paulus II att hålla mässa på platsen.

Texten på monumentet lyder i sin ursprungsversion: För frihet, rätt och bröd (Za wolność, prawo i chleb).

2006 gjordes ett tillägg i texten: orden ”O Boga”. Syntaxen är något dunkel men man bör underförstå verbet ”kämpa” alltså ”[i kamp] för Gud =[i kamp] på Guds sida”. Ett minnesmärke över arbetarnas sociala kamp mot regimen fick plötsligt en religiös innebörd.

Monumentet har uppmärksammats varje år i en rent medborgerlig hyllning. 2016 ville Poznańs borgmästare att det årliga högtidlighållandet som tidigare skulle ske utan krigsmaktens närvaro. Men försvarsminister Macierewicz gjorde det till en militär angelägenhet med hedersvakt från försvaret. Och i enlighet med hans dekret lästes därmed den s.k. Smoleńsk-appellen upp. Med andra ord: offren för arbe-
tarupproret 1956 jämställdes med de omkomna i flygolyckan i Smoleńsk 2010.

Terho Paulsson