Andrzej Olkiewicz
Konsten att vara invandrare
Genista förlag 2008

Nu finns det också en handbok om konsten att vara invandrare.

Konsten att vara invandrare är en klok och lättläst bok på cirka 150 sidor. Författaren, Andrzej Olkiewicz, är från början polack och har bott i flera andra länder innan han bosatte sig för gott i Sverige.

Boken är tänkt som ett hjälpmedel till den som har flyttat till ett annat land – emigranter upplever likartade problem oavsett vilket land de kommer ifrån och vilket land de flyttat till.

Kapitlen är korta och inleds alla med ett citat med anknytning till ämnet. Olkiewicz gör en saklig genomgång av en rad situationer som är gemensamma för de flesta invandrare, han visar att man kan se det mesta från två håll och vad man kan lära
sig av det.

foto: Martin Sjögren. Andrzej Olkiewicz har erfarenhet av att vara immigrant i flera länder.

Han börjar med beslutet att emigrera och slutar med andra generationens invandrare. De flesta problem som uppstår är kanske inte så stora i sig själva, men eftersom de är många blir de svåra att hantera – i synnerhet om man inte kan dela dem med någon. Immigranten har rikliga tillfällen att känna sig frustrerad.

Det är stillsamt medryckande, lätt att tycka om och ta till sig.

Jag ler för mig själv när jag läser om hur vi alla förutsätter att om man bara lär sig språket så löser sig alla problem. Samt åt insikten om hur svårt det kan vara att lära sig ett nytt språk – inte endast för att kunna hantera enkla situationer (som att köpa mat för dagen) utan för att verkligen kommunicera; att på allvar förstå vad samtalspartnern talar om och att själv bli förstådd.

Det är också självklart för de flesta att man får ta seden dit man kommer, men inte alltid så lätt. När man har fått ett antal törnar söker man sig till den egna gruppen där folk förstår vad man menar och varför. Men det är ingen bra solidaritet om den grundar sig på fruktan för en gemensam fiende, skriver Olkiewicz.

Mest intressant är nog kapitlet om nästa generation, om hur svårt det är för invandrarföräldrarna att inse att barnens hemland inte är detsamma som deras eget. Känslan att man håller på att förlora sina barn är svår att hantera, och invandrarföräldrarnas viktigaste uppgift blir att inte överföra sin egen frustration till barnen.

Avslutningsvis ger Olkiewicz ett antal kloka råd: acceptera att du bor i ett främmande land, acceptera att du varken är överlägsen eller underlägsen värdlandets befolkning. Men acceptera inte att bli betraktad som ett offer!

Det allra sista citatet levereras med en blinkning till läsaren: Efterklokhet är den enda exakta vetenskapen.

Så är det förstås – men det är aldrig fel att lyssna på andras erfarenheter av besvärliga upplevelser. Jag skulle tro att det här blir en nyttig och nöjsam handbok, både för den som redan är immigrant och behöver känna att många andra har upplevt samma frustration och motigheter i kampen för att komma in i ett nytt samhälle; och för den som planerar att flytta till ett annat land. Dessutom är den läsvärd för alla oss andra, vi som dagligen kommer i kontakt med invandrare och vill förstå lite bättre hur ensamt det kan vara att befinna sig på främmande mark.

Gunilla Lindberg

Läs också Immigrantfrustrationen möter vi dagligen. Janina Ahlgren, psykolog och första generationens invardrare har också läst Konsten att vara invandrare.