– Valet avgör om vi får ha kvar demokratin

Publicerad 2015-10-18
Tomasz Lis. Foto: Przemek Jahr, wikipedia.

Tomasz Lis oroar sig för valutgången.
Foto: Przemek Jahr, wikipedia.

Vem som är patriot – det bestämmer Jarosław Kaczyński. Det säger Tomasz Lis, chefredaktör på Newsweek Polska, med en parafras på ett uttalande av Joseph Goebbels, Hitlers propagandaminister: Vem som är jude – det bestämmer jag.

Lis har länge varit ett hatobjekt för högermedierna. I sociala medier blir han ideligen utsatt för hot och tillmälen. Han tillhör dem som ligger illa till när de mediala utrensningarna inleds efter valet. Han är den ultimata symbolen för fienden.

Lag och Rättvisa (PiS) fungerar inte utan en fiende, säger han till tidningen Gazeta Wyborcza. Fienderna är ofta människor som är intellektuella auktoriteter och som vi har att tacka för Polens självständighet, säger Lis. Nu riktar man sitt hat mot flyktingar, de kallas parasiter, pest etc. och de är ju inte ens politiska fiender.

Efter åratal av klappjakt på fienderna är inget heligt – man kan vifta med flaggor på kyrkogårdar, bua på begravningar och rikta absurda anklagelser mot folk. De har inga spärrar längre.

Valet nästa söndag handlar, enligt Lis, om huruvida polacker väljer en liberal demokrati eller en auktoritär makt. Ytterst handlar det om att antingen acceptera det styrelseskick som Polen valde vid kommunismens fall för 25 år sedan eller förkasta det. Om PiS vinner valet den 25 oktober blir det bara ”nationell sammanhållning”som räknas, inte medborgarna. Staten kommer att övervaka allt och PiS har den ledande rollen. Allt med katolska kyrkans välsignelse.

Men varför låter polackerna PiS roffa åt sig och erövra landet?

Svaren är många och komplicerade: det svaga civila samhället i Polen, medier som inte är tillräckligt starka, bristen på religiös pluralism, men även de polska ”demonerna” – nationalismen och hatet – som plötsligt vaknat till liv under Polens guldålder i modern tid, menar Lis. Han anser att Smolenskolyckan blev en vändpunkt: det var då som avhumaniseringen av politiken och den politiska moståndaren skedde.

Sakta men säkert har det liberala Polen förlorat kampen om det polska kollektiva minnet. Plötsligt visar det sig att det Polen som Hemarmén under Warszawaupproret kämpade för var ett Polen som PiS gärna vill se det, att Lech Walęsa var förrädare, och att självständighetsdagen den 11 november är nationalismens och fientlighetens stora dag. PiS har tagit över makten över den polska mytologin och den ”polska själen”. Och den moderna teknologin – de sociala medierna – visade sig vara ett utomordentligt instrument i denna kamp. Lis menar att man inte lyckats skapa en motbild, en egen positiv mytologi kring ett liberalt, modernt och öppet Polen.

Det bekymmersamma är, menar Lis, att det är en bestående process. Vågen av hat har vuxit sig stark och hög. Högerpolitiker och högermedierna använder ett våldets språk som påminner om Tyskland på 1930-talet.

Tomasz Lis är tveksam till tanken att enbart en chockterapi, dvs. effekterna av auktoritära nationalisters styre, kan lyfta fram ett liberalt Polen igen, bara ett fåtal orkar göra motstånd.

Därför har vi framför oss en tid som domineras av anpassliga journalister, hjälpsamma affärsmän och diverse opportunister. Det är kanske sådant som vi måste acceptera och arbeta med för att återerövra Polen. Vi får inte sänka garden. Vi måste stå stolta och rakryggade för att i framtiden kunna åter bygga det öppna, toleranta, civila Polen. De kan vinna valet, men de kan inte ta landet ifrån oss, säger Lis.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner